Norsk litteratur säger vi och majoriteten av er tänker förmodligen på Karl Ove Knausgård. Men det finns så mycket mer och det vill vi såklart visa er så här innan bokmässan i Göteborg som i år har temat Norden. Så ta en titt på nya såväl som gamla recensioner, här har vi rotat igenom arkivet.
”För en dryg vecka sedan fick Anders Behring Breivik sitt straff i norsk domstol. 21 år i förvar för 77 dödade och ett helt land sårade. I juli knappt ett år efter bomben i Oslo och attacken mot AUF på Utøya kom boken Jag lever, pappa skriven av Siri och Erik Sønstelie utifrån deras upplevelser av dådet den 22 juli 2011…” Läs mer ”Att Norge skulle bli ett land som vi idag förknippar med stora terrordåd är något som få trodde för några år sedan. Författaren Harald Rosenløw Eeg var det dock på spåret förra året när han släppte sin ungdomsroman Gyldig fravær (Ska bara dö först, på svenska). På grund av terrordåden på Utøya förra sommaren blev romanen försenad…” Läs mer ”Fem ungdomar är av vitt skilda anledningar sena till en klassutflykt. De hamnar i samma tunnelbanevagn i tåget efter resten av klassen, var och en fullt upptagen av sina egna problem. Det är då det smäller. Explosionen isolerar dem från resten av världen…” Läs mer ” Läs mer ”Och det hände sig på den tiden att Karl Ove Knausgård gav ut den sista delen av Min kamp och Norges samlade litteraturkritiker drog en suck av både lättnad och förtvivlan, ity vad skulle de nu debattera? …Debatten runt Knausgård, förstås!” Läs mer ”För någon vecka sedan kom den fjärde delen av Karl Ove Knausgårds självbiografi Min kamp på svenska. Jag har fallit som en fura och slukat de tidigare delarna, den om hans pappa, den om hans vuxna familjeliv och kärleken och den om barndomen. Nu har turen kommit till hans ungdomsliv. Berättelsen börjar med den 18-årige Karl Oves resa…” Läs mer ”När Knausgård berättade om sitt mastodontprojekt att skriva om sitt liv i sex band, göra en Proust, var det många som blev imponerade. Så även jag. Och första boken var fantastisk. Den blev belönad med flera priser, bland annat Norges stora litterära pris och Bragepriset. Den rörde sig fritt mellan nu- och dåtid på ett sätt som kändes inspirerande…” Läs mer ”Karl-Ove Knausgård bestämde sig för att skriva en serie på sex böcker och målet från början var att det skulle ta ett år. Han lyckades inte helt, det tog ett och ett halvt. Varje bok är på över 300 sidor. Det är inte mänskligt att lyckas med något sådant. Jag slukade den första delen runt jul. Van vid att vara en segt långsam läsare åt jag första Min kamp som lösgodis…” Läs mer ”Tja, vad säger man om en av årets mest omtalade böcker? Man kan ju börja här: allt jag hörde om Min kamp till en början fick mig att tro att den var omtalad av helt fel skäl. Det var snack om att det var ett gigantiskt romanprojekt baserat helt på Knausgårds eget liv…” Läs mer ”Man har talat om det som en roman om demens, Dager i stillhetens historie som fick Nordiska Rådets litteraturpris 2012. Jag läser den med erfarenheter av Alzheimers sjukdom i minnet (och en rädsla för samma sjukdom i framtiden) och inser snabbt att erfarenheterna av demenssjukdomar är lika många som antalet drabbade…” Läs mer ”Det tar flera månader efter att jag läst de första sidorna i Mette Karlsviks roman Bli Björk till att jag vågar mig på att läsa resten. Jag vågar bara inte. Skälet är enkelt. Jag tycker helt enkelt att de första sidorna är så fruktansvärt bra…” Läs mer ”Ett nybyggt flerfamiljshus i Trondheim. En trappuppgång. Åtta lägenheter. Åtta familjer. Året är 1965 och lägenheterna fylls sakta upp med alla upptänkliga och moderna bekvämligheter. Badrum. Tvättmaskiner. Dammsugare. Frys. Tevekannor. Pulversoppor. Permanentvätska. Det verkar inte finnas någon hejd på framstegen. Eller gör det det…” Läs mer ”Den onda häxan är död. Återstår firande och vad som ska bli av hennes paljettskor. Nej, det är inte en scen ur Trollkarlen från Oz. Det är Thereses mammas och morbrors reaktioner på att deras mor har dött i Anne B Ragdes roman Arseniktornet. Therese och hennes mamma Ruby reser till Rubys ursprungsland Danmark för att begrava mormodern och reda ut dödsboet. Mamman och morbrodern firar och berättar hånfulla anekdoter. Therese sörjer i smyg sin exotiska mormor…” Läs mer ”I torsdags började SVT visa den norska tv-filmatiseringen av Anne B Ragdes Neshov-trilogi. Jag läste ut Berlinerpopplarna i onsdags, vilket förstås leder till en hel del enerverande noggranna jämförelser. Och så landar jag i att det luktar ju knappt. Visst är det en fin filmatisering, möjligen något mer genomallvarligt, men framför allt – var är lukterna…” Läs mer ”Författaren Selma Lønning Aarø firar av ekonomiska skäl familjesemester i sitt föräldrahem. Det är ju praktiskt, med barnvakt nära till hands och så. Samtidigt tänker hon ta tillfället i akt att skissa på en självbiografisk uppväxtroman. Problemet är bara att vare sig hon väljer att be…” Läs mer ”Mannen på omslaget ser lite vagt bekant ut. Lite som Hitler, men ändå inte. Den karaktäristiska mustaschen är borta, han har fått mer intetsägande skäggväxt istället och ett par hörlurar i öronen. Det är faktiskt inte förrän jag lagt ned boken med baksidan och originalporträttet uppåt ett antal gånger som jag fattar…” Läs mer ”Ibland tänker jag på människor i fängelser, sjukhus och på de gamla vars enda kontakt med omvärlden är hemtjänstens stressade personal som flimrar förbi med en fryst matlåda två gånger om dagen. Jag tänker på korridorer där rummen har nummerskyltar. På att det bor människor där. Människor som det skrivs rapporter och journaler om…” Läs mer ”Det finns många böcker som i efterhand fått domen att vara en drömskildring. Kanske ett sätt för lata litteraturgranskare att undslippa en närmre läsning, kanske en rimlig tolkning av böcker tillkomna under freudianismens århundrade. Beate Grimsruds Har någon sett mig någon annanstans är utan tvivel en drömskildring…” Läs mer ”I arbetarområdet Årvoll i Oslo bor den tioårige pojken Finn med sin deltidsarbetande mor som både är frånskild och änka. Eftersom det är tidigt sextiotal är det en smula udda. Även om hon kämpar på i skoaffären för att få allt att gå ihop, och Finn är klassens bästa elev, så räcker liksom inte det. En bra mor ska nämligen fortfarande vara en hemmafru. Men saker och ting är på väg att ändras, för familjen såväl som för samhället i stort. För detta är, som författaren beskriver, årtiondet då män blev pojkar och hemmafruar kvinnor…” Läs mer ”Unni Lindell är en författare med många strängar på sin lyra, men som ungdomsförfattare tycks hon framför allt uppmärksammad i hemlandet Norge. Hyllade Anna + Didrik = baby (från början utgiven som Annas barn) tycks inte ens finnas på svenska…” Läs mer ”Om Livsfilosofi vore ett koncept, en lätt dogmatisk och enhetlig filosofi, då vore det betydligt enklare att sammanfatta den. Så är det inte. Istället betonar Arne Næss det föränderliga. Allt är möjligt. Han ser på världen med en grundläggande nyfikenhet och glädje som man sällan ser hos någon på den här sidan puberteten – och när Livsfilosofi skrevs var han närmare 90.” Läs mer ”Vi har kommit fram till nutid, Tore Renberg, hans huvudperson Jarle Klepp och jag. Dette er mine gamle dager är den senaste – men enligt författaren långt ifrån sista någonsin – romanen om Jarle. Alldeles nyss skrev jag, apropå föregångaren Pixley Mapogo:..” Läs mer ”Kompani Orheim. Mamma Sara, pappa Terje och lille Jarle. Ja, i sanningens namn är det väl mest Terje som hittat på det där namnet. Kompani Orheim. Terje, med sitt enorma intresse för andra världskriget och de norska motståndsmännen…” Läs mer ”Läste du Mannen som älskade Yngve? Minns du i så fall Anette Hansen? Inte? Det är kanske i så fall inte så konstigt – Jarle minns henne ju knappt själv, och nu är det sju år sedan. Eller sju år och nio månader, för att vara exakt…” Läs mer>Läs mer ””Hötorgskonst” var Davids omdöme när han recenserade Tore Renbergs då nyöversatta tonårsskildring Mannen som älskade Yngve på dagensbok.com i februari 2005. Jag håller med om ganska mycket av det han skriver i den recensionen, men ändå är min grundupplevelse en helt annan. Och som flera av våra läsare invänt under åren som gått sedan dess: har inte tonårsförälskelser – eller till och med förälskelser i allmänhet – just en hel del av hötorgskonst över sig…” Läs mer ”Jag har läst på förhand att Pixley Mapogo, Tore Renbergs fjärde roman om Jarle Klepp, ska vara den hittills svartaste. Den har också fått minst sagt blandad kritik. Fansen lär ha klagat på att det här är olikt Jarle. Författaren själv har uttalat sig om att romanen utgör en svacka, och säger att det närmast är ett mirakel att han fick ihop den alls, mitt i skilsmässohelvetet som han befann sig…” Läs mer ”Vad får en människa i ett av världens rikaste och tryggaste länder att gå med i vad som kan beskrivas som en kommunistisk sekt i väntan på väpnad revolution? Nej, det här ska faktiskt inte handla om Magnus Utviks nyutkomna självbiografi Med Stalin som Gud…” Läs mer ”Ina är sexton år och bor i en håla. Erik, killen som jobbar på bensinstationen har hon legat med på en fest för ett par månader sedan. Han får henne att känna sig som en ”rosa- och silverfärgad Pocahontas-ballong fylld av en gas som får mig att sväva”. Förutom att hon inte svarar fast han ringer hela tiden, eftersom han har en flickvän som är sötare än Ina. Och så för det här med att Ina nog faktiskt är med barn…”Läs mer ”Anna och Emma har varit bästa väninnor sedan de var sex år och Anna flyttade in i Emmas mormors gamla hus i det lilla samhället vid Risvika. Eller, ja, kanske inte riktigt sedan de först blev grannar och Emma hatade Anna som flyttat in istället för mormor. Men sedan hon klämde Annas hand i dörren och sedan ångrade sig jättemycket…” Läs mer Bleka bilder från avfärden och byn den gången. ” Läs mer ”Så var vi där igen. Humor. Vad är egentligen roligt, och varför är det roligt? Varför fungerar somligt, men somligt inte? Varför tycker du att något är roligt som inte jag tycker är roligt, och tvärtom? Jag gillar idén till norske Magne Hovdens Sameland…” Läs mer ”Tacka vet jag Vertigo förlag för att de har modet att ge ut en så pass udda och tänkvärd deckare som den norske författaren Stig Sæterbakkens Osynliga händer. Vid en internetsökning på den för mig hittills okända författaren upptäcker jag att Vertigo även tidigare gett ut några av hans böcker, nämligen Siamesisk och Sauermugg Redux. Upprymd är ordet som beskriver min känsla bäst, över att ha funnit en sådan pärla bland våra samtida nordiska författare…” Läs mer ”Det på nåder och kant, provokationens förlag Vertigo vill introducera på svenska är den norska författaren Stig Sæterbakken med sin bok Siamesisk. Han har stämplats i sitt hemland som kontroversiell, och på baksidestexten sägs det att han är en urbota jävlig författare. Det vill naturligtvis utmana läsaren. Författaren vill så gärna få oss att vidkänna den ruttna dödens lustar…” Läs mer ”“Den norska da Vinci-koden” står det på framsidan. da Vinci-koden nämns totalt sex gånger på omslag, baksida och flikar. Men tydligen kom den här boken faktiskt före Dan Browns storsäljare. Aha… så man har tryckt upp den igen för att, tja tjäna en hacka. Surfa lite på ett hörn av Browns berömmelsevåg. Det är ju inget fel med det, när man tänker efter. Klart både författaren och förlaget tar den chansen. Men lite mer integritet kunde man kanske önska från ett omslag…” Läs mer ”Armand V är fotnoterna till en roman som inte har skrivits. Eller inte har ”grävts upp”. Dag Solstad redogör för en lite metafysisk litteratursyn där romanen är någonting som någon annan har skrivit, som författaren ”gräver upp”. Där uppe, någonstans där vi inte kan se den, finns den verkliga romanen som Dag Solstad här skriver fotnoter till.” Läs mer ”Gengångare är den nionde boken om Harry Hole. Det är ingen roman man smyger med. Den väger som ett mjölkpaket och är närmare 600 sidor tjock. Så det är ett litet företag att umgås med Harry och hans Oslo…” Läs mer Det tar några miljarder år att skapa en människa. Och det tar några sekunder att dö. Ett citat ur boken som återkommer vid flera tillfällen under läsandets gång, och som sammanfattar ganska väl vad Jostein Gaarder vill säga med den här boken…” Läs mer ”Om inte det där orden hade blivit uttalade. Det räcker ju egentligen med det för att fortsättningen ska ta en viss bana. Så när huvudpersonen säger att om jag inte hade gjort si eller så hade detta inte hänt. Nej visst. Så är det. Om inte författaren tillåtit sin karaktär att vara nyfiken så hade jag inte suttit med den här boken i mina händer…” Läs mer ”Vem minns inte Jack Nicholson som McMurphy i Gökboet? Här har vi i och för sig ingen Jack Nicholson, och inte fullt lika mycket tvångsmedicinering (eller för den delen elchocker), men De galnas hus för onekligen tankarna till Ken Keseys moderna klassiker…” Läs mer ”Pål Steigan skulle egentligen ha vad som helst utom ett ganska bra betyg. Det finns liksom inte så mycket ”ganska” över det här. Nu hör jag inte på något sätt till dem som anser att alla som tror att någon form av gemensamt ägande som lösningen på gemensamma problem är medskyldiga till all världens diktaturer och folkmord. Inte alls…” Läs mer ”När jag läser Roy Jacobsons noveller infinner sig samma stämning som i filmen De missanpassade från 1960 av John Huston. Där kämpar Clark Gable, Montgomery Clift och Marilyn Monroe mot den nya tiden och ett samhälle som de inte längre får plats i. De blir förlorare för att de enträget försvarar sin livsstil och sina ideal. Jacobsens noveller utspelar sig dock i Norges utmarker, långt från den urbana världen…” Läs mer ”Det börjar som en oskyldig kärlekshistoria. Och slutar i tragedi. Sigrid Undsets genombrottsroman Jenny är en djupt gripande berättelse om konstnären Jenny Winge. Hon flyr vardagen hemma i Norge för att utveckla sitt konstnärskap i Italien. I kulisserna står det nya seklet då kvinnorna börjar frigöra sig från hemmets hägn…” Läs mer ”Att vilja nå fram till något som undflyr en, att se motståndet tydligt men ändå inte veta hur man ska forcera det. Det är en rörelse som finns i texten. Berättarjaget i boken är författare. Hon har länge velat skriva en roman om sin farmor, en kvinna som i unga år kände kallelsen att bli missionär och som reste till Kina och levde där i flera år med sin familj…” Läs mer ”I de historiska romaner som producerats under 1900-talet kan skönjas en utveckling som tenderar att lyfta fokus från själva historiciteten. Detta framkommer bl.a. genom minskad arkaisering av språket, uppenbara analogier med samtiden eller avslöjande, metafiktiva inslag. Utvecklingen har i många fall varit positiv, historien har blivit ett fruktbart redskap för många författare…” Läs mer ”Jag är en dryg och okunnig romanläsare. Det inser jag gång på gång i Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Jag tror att jag fattar precis vart det bär hän – och hon lurar mig gång på gång. Med den äran. Till viss del skyller jag på förlaget som gett ut den upplaga jag råkat komma över. En trist, glansig och lagom melodramatiskt ljuv filmbild på framsidan och baksidestexten som avslutas med detta…” Läs mer ”Med några få viktiga undantag förekommer inga punkter i Jon Fosses Det är Ales/Sömnlösa. Ändå är texten lätt att följa. Den väl avvägda rytmen och de ständigt återkommande fraserna drar en framåt. Man sträckläser boken…” Läs mer ”En ung kvinna hittas död i ett parkeringshus. Hennes gode vän försvinner i Kenya. Spritfester anordnade av ett stort läkemedelsföretag verkar vara den enda länken. Utredningen som följer blir kaotisk och svår, när press och multinationella bolag ger sig in i leken. Västvärldens sätt att se på afrikaner och Afrika får sig en känga, liksom medelålders män som gillar att kolla in tonårsrumpor…” Läs mer ”Hur skulle du må om du var pank och bodde i ett gammalt nedslitet hyreshus strax utanför en tung industristad mitt i ett välmående Norge som sprudlar av livsglädje och rikedom…” Läs mer ”Det här är en roman om en kvinna som faller. Hon faller rätt genom 294 sidor. Hennes fall skildras genom många olika människors perspektiv. Hennes barn, hennes man Martin, hennes gamle vän Axel Grutt. Och så de tre vittnena, som alla har någon anknytning till Stella, hon som faller…” Läs mer ”Det har gått sexton år sedan Kari Helene Bieler hittade sin lillebror livlös på golvet. Då avskrevs händelsen som plötslig spädbarnsdöd. Nu minns Kari Helene något helt annat. Något hon förträngt under alla dessa år. Hon kontaktar polischef Martin Egge, en vän till familjen som hon litar på…” Läs mer ”Petronius har en ouppnåelig ungpojksdröm. Han vill bli sjökvinna. -Hahaha säger lillasyster Ba, det är bara kvinnor som kan bli sjökvinnor. Förresten finns det inga dykardräkter för män. Hur skulle dom se ut? Ha PH då eller? Hahahahahahahaha…” Läs mer ”När man börjar läsa på allvar tycker många att det är tufft med böcker som handlar om våld och sex, som att redan dessa teman skulle innebära någonting uppseendeväckande och vara ett långfinger till finkulturen. Man klär sig i svart, sitter på kaféer, kedjeröker och läser Brett Easton Ellis American Psycho. Sedan inser man att Marquise de Sade skrev tio gånger värre redan på 1700-talet…” Läs mer ”Trenden går mot blodigare och mer brutala deckare. Gammeldags pusseldeckare är det ingen som skriver, det ska vara blod, seriemördare, stympningar och rått, riktigt rått. Jo Nesbø skriver precis den sortens deckare, hans hjälte Harry Hole är lagom alkad och lagom störd för att vara hjälte i den nya sortens nordiska kriminalhistoria. Eller den gamla sortens amerikanska…” Läs mer Långa rader av människor och djur ”En ung man råkar ut för en tillsynes slumpmässig och inte särskilt hård motgång, börjar tvivla på sin plats i tillvaron och sina universitetsstudier och gör en gir i livet för att komma tillrätta med saker och ting. Naiv. Super av Erlend Loe? Ja, men också hans landsman Agnar Lirhus debutroman Skogen är grön…” Läs mer ”När den norske freds- och konfliktforskaren Johan Galtung skriver om sitt liv blir det oundvikligt att inte också skriva om världens tillstånd under det senaste halvseklet. Som en intellektuell seriehjälte tycks Galtung ha varit med precis överallt och boken Johan utan land. På fredsvägen genom världen ger en rad smakprov ur denna imponerande erfarenhet…” Läs mer ”När ett vilt djur i fångenskap går i sin inhägnad i ett fast mönster, timme efter timme, dag efter dag, år efter år, fram och tillbaka, kallas det för att djuret väver. Det är en metafor som den norska författaren Niels Fredrik Dahl snillrikt använder och utvecklar i sin nyligen översatta På väg till en vän…” Läs mer ”Jag har en oroande känsla av att det idag främst är journalister som debatterar och skriver om aktuella världshändelser. Författarna är allt som oftast tysta, självvalt eller inte. Jag kan tycka att det är synd för samhällsdebatten behöver den nyanseringen…” Läs mer ”Kan ett krig någonsin bli rättfärdigt? Under vilka omständigheter är det i så fall rätt att gå ut i krig? Och vad har man rätt att göra om man väl är indraget i ett krig? Det är de frågorna som utgör fokus för den här boken. Henrik Syse, forskare vid norska fredsforskningsinstitutet PRIO, försöker på bokens dryga 200 sidor avhandla de här frågorna, kanske främst för en lekmanna-publik…” Läs mer ”När norska Gunnhild Øyehaugs första roman kommer på svenska är det med undertiteln “En perfekt bild av ett personligt inre”. Det är en roman med filmiskt snabba klipp och ett myller av människor, deras tankar och omständigheter, med skruvade, oväntade inslag och smarta referenser till världen och kulturen omkring oss…” Läs mer ”Dorte är en 15-årig tjej som bor på landet i Litauen med sin mamma och sin syster. Hennes dagar ser för det mesta likadana ut – hon hjälper sin mamma med sysslor i hemmet, försöker få tag på ett jobb, hälsar på bagarens son Nikolai som hon är förälskad i, kommer hem och försöker skapa sämja mellan den djupt kristna modern och den frigjorda och vresiga systern Vera…” Läs mer ”Om romanen är minnenas genre så är det här genretypisk så det förslår. Per Pettersons första roman på svenska kom sent i våras. I Norge är han en prisbelönt och mångnominerad författare, därtill översatt till flera europeiska språk. Nu har Albert Bonniers förlag lagt sina vantar på honom: ett förmodat säkert kort…” Läs mer ”Hade förväntat mig att bli ordentligt road som den gången när jag läste Naiv. Super, som var en småfnittrig bok rakt igenom. Men icke, jag går rakt på sak: Fakta om Finland var en smärre besvikelse. Efter halva boken kände jag att historien inte höll måttet, plötsligt var jag instängd i något slags lagomland, ett norskt sådant…” Läs mer ”När jag läser Naiv Super kan jag höra Erlend Loes melankoliska röst högt i mitt huvud. Den är lite släpande, ja nästan trög. Boken är skriven i jag-form och huvudpersonen beskriver sin trista tillvaro som är så tragisk att man bara kan skratta…” Läs mer ”Introduktionsböcker brukar ofta inte vara särskilt roliga, eftersom de ju “måste” samla ihop det som tidigare författare skrivit om. Det ger ofta en något stel och oengagerad bok. I Small places, large issues lyckas den norska antropologen Thomas Hylland Eriksen dock med konststycket att kombinera en saklig introduktion med läsvärdhet…” Läs mer ”Det verkar aldrig sluta snöa den här vintern. Även i det påhittade samhället Skogli, någonstans i Kongsvingertrakten, dit Levi Henriksen förlagt handlingen i sin första roman, lägger snöfallen sordin på all mänsklig aktivitet. Nya spår måste prepareras…” Läs mer ”En bok av en norska, säkert van att gå på tur, om att vandra till fots genom Europa! Jag får förväntningar på rejäla tips, många historier om hur vandringslederna är och hur man egentligen ska göra för att resa till fots…” Läs mer ”Kvinnor om natten handlar om det som aldrig får hända och om det ändå gör det så ska det i alla fall inte hända mig utan någon annan. Det är en smygande känsla som sakta förlamar huvudpersonen. Det står inte rätt till med den här taxifärden, något är mycket fel. Hon sitter i baksätet och intalar sig själv att hon inbillar sig. Hon kan inte råka ut för något sådant. Hon är ju 43 år och har man, barn och en karriär som författare, inte kan hon bli bortförd av en okänd man i en lika okänd taxi…” Läs mer ”Historia handlar inte om regentlängder, fredsfördrag och årtal; det handlar om människor av kött och blod. Det är sällan så tydligt som här. Där de flesta tjocka historieböcker väljer att koncentrera sig på något speciellt – kungar, krig och korståg – vill Alnæs ge en helhetsbild av vår världsdel under de trehundra år då…” Läs mer ”Kubbe, en liten vedkubbe, samlar på saker, ja, han samlar på allt. När han kommer hem sorterar han alla grejer i olika lådor och sätter etiketter på dem. Just den här dagen är det alldeles fullt i lådorna, vart ska han då göra av alla saker? Farmor tipsar Kubbe om att han kan göra ett museum…” Läs mer ”Jag känner till Skavlan från talkshowen och jag känner till Unni Lindell från barncitatböckerna tillsammans med Mark Levengood, båda dessa är fenomen jag tycker ganska bra om, så det var med spänning jag satte tänderna i deras barnbok Mystiska Milla och vintercirkusen…” Läs mer ”Kurt blir tvungen att ta semester från truckkörandet och när familjen lottar om var de ska åka vinner minstingen Bud som vill åka till Finland och Mumindalen. Hela familjen Kurt packar in sig i trucken och beger sig från Norge, men istället för att komma med finlandsfärjan hamnar de i Kurtby istället. Där råkar de på församlingen Pingiskyrkan och deras informella ledare Kirsti Brud. Hon övertalar genast Kurt att bli deras nya pastor…” Läs mer ”Om jag hade en dotter skulle jag önska att hon blev som Nemi. Ni vet, tjejen som är blek som ett lik, har långt svart hår och ständigt går klädd i lika svarta kläder. Tjejen som är så där otroligt jobbig, men samtidigt så cool i sin wannabeavantgardistism. Tjejen som famlar och ramlar; gör förödande snedsteg (nåja, ärligt talat rätt mänskliga) varvat med feministiska framsteg (jodå, det är möjligt att propagera för fred, rättvisa och jämlikhet och samtidigt slå ner kladdiga snubbar på krogen..)…” Läs mer ”Att det sjätte samlingsalbumet med Nemi-serier skulle få titeln 666 överraskar väl inte den som följt hennes öden och icke-äventyr. Vi möter här samma Nemi som tidigare, med samma sidekick, Cyan, vid sin sida…” Läs mer ”Det är ett intressant tankeexperiment, det här att plötsligt vara fri att göra vad du vill. Om du hade obegränsat med pengar och inte behövde bry dig om någon eller någonting annat – vad skulle du göra då…” Läs mer ”Åsne Seierstad har skrivit en bok om Tjetjenien och om vad krig gör med människor. Redan som 24-åring rapporterar hon från Ryssland när kriget bryter ut, och när hon blir frustrerad av den motsägelsefulla nyhetsrapporteringen bestämmer hon sig för att själv åka till Tjetjenien för att kunna skriva om vad som verkligen händer…” Läs mer ”Jag har rest till Kreta nästan varje sommar sedan 1979. Men okej, jag ska erkänna att jag inte är så mycket till vandrare. Jag har gått Samariaravinen, jag har gått Agia Iriniravinen, jag har vandrat från Sougia till Lissos i glittriga flippflopps, och när jag var riktigt liten var jag tvungen att gå till Anidri strand varje gång det blåste, men då fick jag oftast sitta på någons axlar. Dessutom har jag lyssnat på vandrarnas historier, om hur det blev för varmt, vattnet tog slut, de gick vilse, de blev tvungna att klättra flera kilometer över vassa berg och lösa stenar…” Läs mer ”Ens egna fördomar om författare som man av någon anledning vägrat att läsa är spännande. Jag har alltid tänkt på övermänniskoideal, svarta läderhandskar, neuros och nazism i samband med Knut Hamsun. Men när originalutgåvan av genombrottsromanen Svält nu kommer i svensk översättning har jag riktigt roligt. Det här ju stream of consciousness innan det uppfanns. Visst kan man se huvudpersonen som en överspänd yngling som svälter sig själv för att odla författarmyten…” Läs mer ”Isak Lövenstad är en gammal man som bor ensam i ett vitt kalkstenshus på Hammarsö mitt ute i Östersjön. Hit, till det sedan tolv år tillbaka övergivna sommarhuset har han flyttat efter att hans fru Rosa dött. Nu vill Isak helst ta livet av sig, det har han påpekat i många år. När hans äldsta dotter Erika ringer och säger att hon vill hälsa på säger han bestämt nej…” Läs mer ”Edvin Strand behöver tröst. Snälla någon ge honom tröst! Det är kanske redan för sent? Men boken har ju precis börjat, då kan det väl inte vara för sent? Jo, kanske, det är nämligen inte helt glasklart om personen Edvin Strand fortfarande finns. Och vem är det egentligen som berättar historien om Edvin om han nu inte finns? Är det han själv, som inte längre är han? Vem är i sådana fall jaget? Frågetecken, frågetecken, frågetecken…” Läs mer ”Jag ville egentligen skriva om Doppler, Erlend Loes senaste roman, för jag hörde ett utdrag på radio som fick mig att stanna till i köket och tycka att det var så bra. En röst som talade till mig direkt men nu fick jag inte tag på boken så snabbt. Därför skriver jag som tröst om en annan bok av samme författare. Jag har lovat läsa honom för två år sedan hans ungerska översättare var min lärare, och hon sa att jag skulle läsa honom och nu har jag läst en kort novell eller saga…” Läs mer ”Ett typsnitt som är känsla och sensualism, för att inte säga erotik. Kanske låter det underligt. Men egentligen är det ingen främmande tanke att låta formen tala till sinnena och förmedla ett alldeles särskilt innehåll. Det är snarare vad reklambranschen håller på med varje dag. Dock är det är en kittlande tanke, att det skulle finnas ett kärlekens typsnitt. Jan Kjærstad får oss att tro att det inte är någon omöjlighet. Kärlekens typsnitt finns…” Läs mer ”På sätt och vis är det farligt att komma med sådana här böcker, om folkkära och hyllade författare i allmänhet och om Astrid Lindgren i synnerhet. När det utöver storheten dessutom gäller barnlitteratur är det lätt att man som läsare, istället för att engageras, värjer sig mot det som av ren försvarsmekanism. För att få behålla sin barndoms dyrbara och personliga tolkningar av berättelserna, för att slippa se dem förvandlas till filosofiska formler och akademiska modeller. Men nu blev den här boken läst i alla fall…” Läs mer ”Så sent som för några år sedan verkade folk tro att bara man fanns på nätet skulle man automatiskt tjäna multum. Det var dotcom och IT och portaler och tjo vad det viftar och plötsligt en dag insåg man att man hade lagt ner miljoner utan att lura ut något sätt att få igen dem. En del lyckades, men för varje amazon.com fanns det en boxman.se eller en boo.com som gick i putten så det stänkte ettor och nollor. Nollorna i fråga? De som investerat…” Läs mer ”Frost är den åttonde boken av Roy Jacobsen som översatts från norska till svenska. I Frost berättar han om Torgest Torhallasson, vars namn senare halverades till Gest, “främlingen”, på grund av att han var väldigt liten till växten och outvecklad. Gest föddes på en liten gård på Island som hette Jorva, år 993 e.Kr…” Läs mer ”Tre systrar lever tre helt olika liv. Lisbet är kvinnan med familjen och det ansvarsfulla barnmorskejobbet. Judith är fotograf och lever storstadsliv i Oslo. Carol är både alkis, tablettmissbrukare, snattare och allmänt misslyckad…” Läs mer ”Lär känna Jonas Eckel. Eckel med ett E. Jonas var som pojke väluppfostrad, ordentlig och prydlig. Som vuxen är Jonas väluppfostrad, ordentlig och prydlig och dessutom lagerchef. Jonas har ett viktigt jobb med ett omfattande ansvar för varulagret. Jonas gillar kontinuitet och trygghet. Jonas petar naglarna med en nagelfil. Jonas är den sortens man som friar på en lördag för att man ska fria på en lördag men även för att man ska kunna ge antydningar på fredagen så att den blivande klär sig så som det anstår tillfället…” Läs mer ”Omslagsbilden känns väl igen vid det här laget; de utmärglade männen bakom taggtråden, från det serbiska koncentrationslägret. Samma bild verkar ha fått illustrera ett flertal diskussioner på det här temat; ondska. Ondskan bakom många avskyvärda illdåd – allt från de begångna under inbördeskriget i det sammanfallande Jugoslavien, till nazisternas folkmord…” Läs mer ”Vad kännetecknar en outsider och hur blir man en? Går det att förklara på ett enkelt sätt? Det krävs generaliseringar: 1) man ger sig själv en medveten outsiderroll som ett motstånd mot en omgivningen som man inte vill tillhöra 2) omgivningen skapar outsidern eftersom denne inte passar in i givna normer, beteendemönster eller konventioner 3) man föds androgyn! Huvudpersonen tillika berättaren i Maskrosfamiljen stämmer in på samtliga punkter…” Läs mer ”En sak lär oss historien; med freden kommer inte alltid försoningen. Det märks tydligt i många konflikter, inte minst den på Balkan. Det lär dröja än innan relationerna har normaliserats mellan flera av de forna Jugoslaviska republikerna. Inbördeskriget rev upp stora sår som än idag varas, det framgår tydligt av Åsne Seierstads intervjubok från Serbien…” Läs mer ”Den här romanen är en lögn. Frågan är bara om det är en elak lögn eller en snäll lögn. Blodsbröder handlar om vännerna Elling och Kjell Bjarne som lärde känna varandra på en psykiatrisk klinik. Blodsbröder är den andra boken i en trilogi om de två och tar vid i samband med att de flyttar in i en lägenhet i Oslo som ett sista led i återanpassningen till verkligheten. Där utvecklas de från folkskygga tv-tittare till krogbesökare, kattägare och låtsaspappor…” Läs mer ”Norsk-svenska Margit Sandemos serie om isfolket gjorde henne till 1980-talets mest sålda författare i Norden. Ändå recenseras hon i princip aldrig. Någon gång tas hon upp i ansträngt postmoderna hyllningar till “tantsnusket” eller vilken annan beteckning som för dagen verkar mest kul och kitschig…” Läs mer ”Jag kan inte säga precis vad det är som gör att jag fastnar. Fredagsmorgon och jag ska äta frukost. Boken ligger bredvid sängen och jag tittar lite försiktigt på raderna. Korta meningar. Precis som jag gillar. Fortsätter. Missar frukosten och får gå till jobbet med känslan av att ha lämnat något påbörjat…” Läs mer ”Snart ska Nordiska rådets litteraturpris delas ut igen. För två år sedan gick det till Jan Kjaerstads tredje del i romantrilogin om Jonas Wergeland. Förra året gick priset också till en norrman, nämligen Lars Saabye Christensen, för den skryttjocka romanen Halvbrodern…” Läs mer ”Hugin och Munin, nä, han heter inte Mumin. Och är Munin verkligen en han? Vet du inte vilka de är, Hugin och Munin? De är de två korparna i den nordiska mytologin. Tillsammans flyger de världen runt och ingenting undgår deras ögon och öron. De två är de klokaste av alla eftersom de har druckit ur Mimersbrunn. All deras visdom och kunskap delar de självklart med Oden…” Läs mer ”Det behövs ingen deckardöd för att en bok ska bli spännande. Vecka 43, om en nyinflyttad doktor i litteraturvetenskap, blir något av en litteraturvetenskaplig thriller. Allt synes hända under vecka 43, men faktiskt händer inget som skulle nå dagstidningars rubriker eller en deckardrottnings sidor, men ändå händer allt, inne i en skör människa…” Läs mer ”Anne Holts kriminalkommissarie Hanne Wilhelmsen får rycka ut igen när ett brutalt dåd begåtts i en våning i en av Oslos finare stadsdelar. Fyra personer ligger döda i lägenheten, skjutna, och någon eller något har slickat i sig deras hjärnsubstans. Och tårtan som stod på bordet. Läckert…” Läs mer ”Att kunna steka en perfekt biff, bli ordentligt full, röka cigarr och göra bort sig ordentligt är några av milstolparna man ska passera innan man kan bli vuxen. Sättet man ser på världen när man är sexton är idel stora känslor, otålighet och knivskarpa gränsdragningar. Jag minns med saknad mina anteckningsböckers marginaler fyllda med laddade symboler och ord…” Läs mer ”Aktörer: Gabriel Angèlico, mannen med hjärtat på fel ställe (rent fysiologiskt alltså). Och Klara Jorgensen. Plus ett par till biroller. Plats: Venezuela. Närmare bestämt en högskola inåt landet, där Angèlico är en av lärarna. En skola långt ifrån det av honom så efterlängtade havet. Och Angèlico, en charmerande lärare, som lätt får sina elever att skratta. Till och med åt de mest tråkiga ämnen, som verbs böjningsformer…” Läs mer ”Det hela är en fiktiv biografi över Jonas Wergeland. Han är ett norskt underbarn som har gjort sig känd genom att skapa den legendariska teveserien Att tänka stort. Varje program väckte tittarstormar kraftigare än någonsin Hylands hörna eller Allsång på Skansen. Serien skildrade kända norrmän och kvinnor som kunde tänka stort. Wergeland lyckades visa grunden till deras storhet på ett alltid överraskande sätt…” Läs mer ”Johan är 69 år, och på bokens första sida får man veta att han kommer att dö. Snart. I cancer. I resten av boken får vi följa Johans dödskamp. Ta del av hans minnen och önskan om att få dö värdigt. Möter Mai, hans stora kärlek och ”nåd”, som han ber hjälpa honom när han inte längre kan styra över sig själv. Allt för att slippa bli förnedrad. Johan anser att hans liv inte varit någon ”uppvisning i värdighet”, och nu vill han inte lämna efter sig minnet av en man i misär…” Läs mer ”En svårare uppgift i bokväg än att skapa en bilderbok om en pappa som slår kan jag nästan inte tänka mig. Men Gro Dahle och Svein Nyhus har lyckats i sin bok om Boj och hans pappa, i vars kropp det bor en annan: Den Arge. De två norska bilderboksmakarna har en alldeles egen stil i både text och bild…” Läs mer ”Lussi är så duktig att hennes liv utspelas med skolbokssidor som fond. Hon är söt och rar och mammas och pappas ögonsten – eller skulle vara om de någonsin la märke till henne. Hon är så tyst att hon till slut försvinner, och ingen märker att hon är borta. Hon sjunker in i väggen och hon kan inte ta sig ut förrän…” Läs mer Tillsammans med Kapten Sabeltand och hans besättning får vi följa med på en fantastisk resa för att leta upp de tio märkliga ingredienser som ska kokas i grytan. Under resan gång på jakt efter bland annat den randiga svampen och den dansande kniven får vi möjlighet till lite tidsfördriv…” Läs mer ”“En gåva från köket betyder glädje” står det i förordet på denna boken. Jag drar mig genast till minnes hur jag gav bort en burk med kanelmarinerade bönor till två av mina vänner. Jag vet inte riktigt om det var glädje som deras skrynkliga ansikten uttryckte när de vänligt smakade på bönorna.” Läs mer
Siri och Erik Sønstelie: Jag lever, pappa
En bok att läsa med hopp i hjärtat
Harald Rosenløw Eeg: Jag ska bara dö först
Distanserat terrordåd
Harald Rosenløw Eeg: Gyldig fravær
”Ska bara dö först”
Eivind Tjønneland: Knausgårdkoden
The proof is in the padding
Karl Ove Knausgård: Min kamp 4
Och väntandet, det var livet
Karl Ove Knausgård: Min kamp 3
När det halvdana smutsar ner det skimrande
Karl Ove Knausgård: Min kamp 2
När det halvdana smutsar ner det skimrande
Karl Ove Knausgård: Min kamp
He not busy dying is busy being born
Merethe Lindstrøm: Dager i stillhetens historie
Minnets språk
Mette Karlsvik: Bli Björk
Minnets språk
Anne B Ragde: Jag ska göra dig så lycklig
Människor emellan
Anna B Ragde: Arseniktornet
Arvsynden
Anne B Ragde: Berlinerpopplarna
Hem till gården
Selma Lønning Aarø: En rekke avbrutte forsøk
Livet i boken i boken
Harald Ofstad: Vårt förakt för svaghet
Alla är vi lite nazister, även du?
Beate Grimsrud: En dåre fri
Från fastbunden och förtvivlad till frigörelse
Beate Grimsrud: Har någon sett mig någon annanstans
Söta drömmar
Roy Jacobsen: Underbarn
Uppväxtidyll med naggade kanter
Unni Lindell: Anna + Didrik = baby
1 + 1 = 3? 2?
Arne Næss: Livsfilosofi
Förnuft OCH känsla
Tore Renberg: Dette er mine gamle dager
Det förflutna flammar upp
Tore Renberg: Kompani Orheim
En familj faller samman
Tore Renberg: Jag reser ensam
Sju år och nio månader senare
Tore Renberg: Mannen som älskade Yngve
Rörigt, trivialt och fascinerande om livet självt
Tore Renberg: Pixley Mapogo
På lur under det politiskt korrekta?
Dag Solstad: Gymnasielärare Pedersens redogörelse för den stora politiska väckelsen som har hemsökt vårt land
När politiken blir religion
Bjørn Sortland: Alla har ett hungrigt hjärta
Köra Volvo, lyssna på Springsteen och bli på smällen
Hilde Hagerup: Vågbitar
Barndomen som rå maktkamp
Per Petterson: Jag förbannar tidens flod
”Per Petterson snor sin titel från en dikt av Mao Zedong, av alla människor.
Man kan inte kliva i samma flod
Jag förbannar tidens flod: det är trettiotvå år sedan…
Magne Hovden: Sameland
Transnåjder, renar och drömmen om Entreprenörskapet
Stig Sæterbakken: Osynliga händer
Svårhanterligt om människans bristande moral
Stig Sæterbakken: Siamesisk
Den ruttnare dödens litteratur närmar sig
Tom Egeland: Cirkelns ände
Cirkeln med feg ände
Dag Solstad: Armand V: Fotnoter till en outgrävd roman
Under romanen där uppe
Jo Nesbø: Gengångare
Harry och hans hårda kamp
Jostein Gaarder: Maya
Vetenskapspoesi och sorgsna primater
Gunnar Staalesen: Ansikte mot ansikte
In i den norska dimman
Karin Fossum: De galnas hus
En norsk Gökboet
Pål Steigan: En gång skall jorden bliva vår
Kommunismen som miljöpolitik
Roy Jacobsen: Det nya fönstret
En norsk traktor
Sigrid Undset: Jenny
Djupt gripande om livsval
Hanne Ørstavik: kallet – romanen
Att vara konsekvent
Thorvald Steen: Konstantinopel
Ingen särskilt lyckad korstågsskildring
Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter
Bortom de lyckliga sluten
Jon Fosse: Det är Ales/Sömnlösal
Ljus och mörker mot en arketypisk fond
Kjell Ola Dahl: Den vackre trumslagaren
Sävliga skandinaviska supersnutar
Frode Grytten: Bikupesång
Skruvad bruksortsrealism
Linn Ullmann: När jag är hos dig
Ny roman av norska Linn Ullmann
Unni Lindell: Sockerdöden
När det förflutna gör sig påmint på ett brutalt vis
Gerd Brantenberg: Egalias döttrar
Maskuliniströrelsens bok för feminister
John Erik Riley: Vandringshistorier
(Post (post-)) modern(ist(isk)) de(kon)struktion(ism)
Jo Nesbø: Pansarhjärta
Pansarsjälar och kevlarhjärtan
Kristin Berget: Der ganze weg
Tid, rum, kön och kropp
djur och människor
gud är ett ord
i en himmel som ständigt
mörknar
Agnar Lirhus: Skogen är grön
Filosofiska undersökningar
Johan Galtung: Johan utan land
Spattig, smått inspirerande introduktion till världens tillstånd
Niels Fredrik Dahl: På väg till en vän
Tonsäker saga
John Erik Riley: Kvarnland
En annan sida av ett krig
Henrik Syse: Rättfärdigt krig
Etisk krigföring
Gunnhild Øyehaug: Vänta, blinka
Som på film och bara i romaner
Herbjørg Wassmo: Ett glas mjölk tack
Ett barskt uppvaknande
Per Petterson: Ut och stjäla hästar
Att stångas med sina demoner
Erlend Loe: Fakta om Finland
Ett enformigt lagomland
Erlend Loe: Naiv super
En bok för alla väder
Thomas Hylland Eriksen: Small places large issues
Saklig introduktion med läsvärdhet
Levi Henriksen: Snö ska falla över snö som har fallit
Blandade känslor till norsk snö
Lise Foss: På vandring genom Europa
Panini och kartoffler mellan bilturerna
Tove Nilsen: Kvinnor om natten
Offermentalitet och okända män
Karsten Alnæs: Historien om Europa: Uppvaknande 1300-1600
Det var här som jorden blev rund
Åshild Kanstad Johnsen: Klubbens museum
Samlarmani i skogen
Stig Sæterbakken: Lämna mig inte
”Det första förhållandet. Hon tycker om dig, du tycker om henne. Världen är ny, skör, den går nästan sönder. Samtidigt har du hittat hem, och skulle detta någonsin ta slut, då dör du. Men det kommer det ju aldrig att göra. Ni har funnit varandra, du är hel tack vare henne. Du blir blind av svartsjuka så fort hon så mycket som ens tittar åt en annan. Hjärnan är snabb med att bygga fantasier, med att leta upp alla anledningar till att det skulle kunna spricka. Det stora, dramatiska, världsomspännande i grunden skakande, som hotar förstöras av en enda liten blick…” Läs mer
Det gör ont att älska
Unni Lindell och Fredrik Skavlan: Mystiska Milla och vintercirkusen
Ruskigt söta spöken
Erlend Loe: Kurt i Kurtby
Oväntad semester
Lise Myhre: Stora boken om Nemi
Nemi är det nya svarta
Lise Myhre: Nemi 666
Nemi röjer vidare
Julia Schreiner Benito: 35 vandringsturer på Kreta
Den opålitliga vägvisaren
Knut Hamsun: Svält
Svältandet som konst
Linn Ullmann: Ett välsignat barn
Frånvaron och den farlige fadern
Jens M Johansson: Tröst
Vem ska trösta Edvin
Erlend Loe: Maria José
José kan utläsas Josef så här inför julen
Jan Kjærstad: Tecken till kärlek
De älskandes typsnitt
Jörgen Gaare: Världens bästa påhitt – Nya filosofiska vandringar i Astrid Lindgrens värld
Vandringar i lagomlandet
Henrik Langeland: Wonderboy
Game over
Roy Jacobsen: Frost
En frostskadad viking
Unni Lindell: Rödluvan
Ryggradskryperier
Karin Fossum: Jonas Eckel
Detaljrikt äckel
Lars Fr H Svendsen: Ondskans filosofi
Vikten av att bekämpa ondskan
Lars Saabye Christensen: Maskrosfamiljen
Maskrosor växer inte på träd
Åsne Seierstad: Med ryggen mot världen
När kriget är över varas såren
Ingvar Ambjørnsen: Blodsbröder
Du är galen
Margit Sandemo: Häxjakten
För den kvinnliga mördarinstinkten
Karin Fossum: Natt till den fjärde november
Rädslan med barn
Lars Saabye Christensen: Halvbrodern
Prisbelönt men utan överraskningar
Erik Hjort Nielsen: Hugin & Munin berättar om Nordens gudar
Han är en hon
Hanne Ørstavik: Vecka 43
Vardagsrealism med nerv
Anne Holt: Bortom sanningen
Supersurpuppa i eget race
Jon Ewo: Solen är en fet gud
Nors punk, Peer Gynt och ljuva tonår
Kristin Valla: Muskot
Kärlekens svåra skola
Jan Kjærstad: Förföraren Erövraren Upptäckaren
Tänk stort
Linn Ullmann: Nåd
Lovvärt, men inte nog
Gro Dahle: Den arge
Med en pappa som slår
Gro Dahle: Snäll
Att frigöra duktiga flickor
Terje Formore och Egil Nyhus: Sabeltand och häxgrytan
”Trollbrygder och svartkonst. Detta är en bok om alkemi. Kapten Sabeltand har boken, boken med receptet på hur man förvandlar en sten till guld.
Pirater, pyssel och pliriga figurer
Kari Finngaard: Laga läckert och ge bort
Lägg in din själ och ge bort till en vän
Publicerad: 2012-09-01 00:00 / Uppdaterad: 2012-09-02 22:01
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).