När det i höstas började dyka upp listor på författare som förväntades tilldelas Nobelpriset i litteratur eller enligt somliga borde få det, hittade jag bland alla Margret Atwood, Joyce Carol Oates och Jamaica Kincaid ett namn som överraskade mig: Jenny Erpenbeck. Inte för att jag trodde att ännu en författare som skriver på tyska, skulle […][...]

Jag minns min första bokmässa och alla böckerna jag bläddrade i, alla seminarier jag bländades av. Jag minns Paggan, Bodis och Maria Montazami. Park var nätterna. Året var 2011 och jag hade skrivit för Dagensbok i nästan ett år. Sedan dess har jag återvänt förutom 2022 då jag precis hade hämtat hem min valp Tommy […][...]

En dag händer det. Det där som en del av mig gått och väntat på, samtidigt som en annan del slagit ifrån sig. Ändå tänkt att ”Sånt där, det händer väl bara på amerikanska skolbibliotek?” En förälder dyker upp vid lånedisken och vill framföra ett klagomål. Hennes barn har lånat hem en bok som hon […][...]

Den här veckan uppmärksammar vi, för andra året i Sverige, Banned Books Week – förbjudna böcker världen över. Svenska PEN samlar i samband med det sådana böcker på sin hemsida. Det är ingen allomfattande lista, utan ett urval, men fler titlar dyker stadigt upp. Det finns förstås äldre svenska exempel, både på svenska titlar som […][...]

Årets bokmässa hade temat rymden och Sápmi. En rätt ljuvlig kombo om man tänker efter. Jag blir upplivad av att möta Darth Vader, Stormtroopers och Christer Fuglesang i bokvimlet. För rymden är oändligt, oändligt stor. Människor som blickat upp mot en stjärnklar himmel har i alla tider fantiserat om dess innehåll och ställt sig frågor […][...]

I år åkte jag till min första bokmässa sedan 2019. Under pandemin valde jag att bevaka mässan från andra städer för att få lite flärd och flykt. 2020 satt jag på ett hotell i Örebro och följde seminarierna via länk och 2021 befann jag mig i Linköping när jag förkovrade mig i böckernas värld. Förra […][...]

Jag har ett konto på Goodreads, den där västerländska plattformen där litteraturens konsumenter samlas. Eller ska jag säga bokälskare? Ordet litteratur verkar ha hamnat bland de ord som börjar samla damm. Flera kulturredaktioner (websajter eller papperstidningar) har döpt om sina Litteraturavdelningar till Böcker. Än har inte musikavdelningar döpts om till Låtar. Inte heller har konst […][...]

Efter att ha bott utomlands i mer än halva mitt liv, så kan jag inte sluta älska riktiga svenska böcker på papper. E-böcker på läsplattan i all ära, men det är inte samma sak! Det där habegäret som kickar in när jag besöker en svensk bokhandel ”på riktigt” är ett av mina guilty pleasures i […][...]

Efter att ha sett intervjun med Kerstin Ekman i tv-programmet Babel ställer jag mig frågan om tv-programmet har mer sikte på författaren som känd person än på böckernas innehåll. Tv-redaktionen verkar drabbad av en personfixering som kan jämföras med lättsamma veckotidningarnas journalistik. Författaren Kerstin Ekman har i många år bidragit till svensk litteraturs olika genrer. […][...]

Jag får en utskällning av en främmande man. Det är den mycket konkreta anledningen till att jag lyckas plocka upp Stefan Krakowskis bok Incel igen. Jag hade säkert gjort det förr eller senare – den ska ju recenseras, och jag är intresserad av ämnet – men bara de första sidorna fyller mig med så mycket […][...]