För de flesta har det inte blivit den sommar vi tänkte oss. Istället för några sommarveckor hemma i Sverige och en resa till den nordamerikanska västkusten har jag blivit kvar i Toronto. Istället för att resa tillbaka hit med väskor fyllda med svenska böcker engagerar jag tullen som aldrig förr med bokpaket som de utan […][...]

När man är död är man sannerligen död och skiter i hur ledsen man var medan man gick omkring här på jorden och såg dum ut. (Ur slutdikten i ”Hundstunden” av Kristina Lugn) Kristina Lugn är död men hon kommer samtidigt alltid att finnas. I höstas var jag på författarsamtal kring boken ”Alla kan dö” […][...]

Nyheten om PO Enquists bortgång fick mig att ta ner romanerna Hess (1966) och Legionärerna (1968) från bokhyllan. Det hade kunnat vara Livläkarens besök, Kapten Nemos bibliotek, Kartritarna eller någon annan av de många fascinerande böcker Enquist har skrivit. Men jag tänkte främst på de undersökande romanerna som Enquist på 1960-talet blev känd för. Hess […][...]

De senaste veckorna har något konstigt hänt mig. Jag har blivit intresserad av Barbie-dockor. Kanske är det någon form av 40-årskris. Det började med Star Trek, egentligen. Jag håller på och ser Star Trek för första gången (jag är just nu i slutet av Next Generation, så jag har några serier kvar att beta av), […][...]

På Facebook cirkulerar en mängd talesätt och ordspråk, ofta bildsatta. De har alla ett budskap som kan vara alltifrån att en äkta vän aldrig förloras till att en mamma alltid har sina barn i tankarna. Det är oskyldigt och välmenande och är ägnat åt att både stärka och trösta. Och vem behöver inte tröst? Men […][...]

Det är över trettio år sedan. Jag var nyss färdig sjuksköterska och just då var det ont om jobb men jag fick en halvtid på en långvårdsavdelning. En förmiddag gick jag in på en sal för fyra, strax innanför dörren var ett förrum in till själva salen. Bakom ett draperi i förrummet hördes skrik på […][...]

Han hade mycket god hand med kor och kunde ha blivit en utmärkt ladugårdsförman. Det var Frans G Bengtssons far som sa det och Frans G ansåg i resten av sitt liv att detta var det finaste beröm han någonsin fått. Det hade sin bakgrund i att han vid tjugoett års ålder fick en njursjukdom […][...]

När jag för första gången läste Lolita var jag tolv år och kunde varit Dolores avundsjuka och missunnsamma tvillingsyster. Vem skulle inte vilja ha en man med hårigt bröst och håriga fingrar som med romantiska gester krälar vid ens fötter? Hur kunde hon vara så otacksam både för Humberts poesi och för en ämnesomsättning som […][...]

Efter en del eftertanke beslutar jag att det är bäst att vara ärlig från början angående innehållet i denna text. Den är, ämnet till trots, reklam. Reklam om god litteratur. Reklam i essäform. Och med det sagt kastar jag mig in i texten: ”Om böcker och deras användningar” heter en essä av Frans G Bengtsson […][...]

Det finns en scen i Kristin Lavransdotter när Simon Andresson står på svalen och ser ut över den granna våreftermiddagen och hur hans gård Formo där i Gudbrandsdalen visar sig från sin vackraste sida. Kristin kommer ut och ställer sig bredvid honom. Det blir ett särskilt solljus i dalen och han fylls av en stor […][...]