Recension

: Birger glömmer bort sig
Birger glömmer bort sig Linda Fridh Sara Lindh (illustratör)
2023
Lindskog förlag
8/10

Under spårvagnsfärden görs en inre resa

Utgiven 2023
ISBN 97891892960406
Sidor 36

Om författaren

Linda Fridh är journalist och har för Sveriges Television gjort flera grävande reportage. Hon har skrivit ett tiotal bilderböcker för barn, varav barnboken Den vindlande vägen och lilla grodan (2012) och Vems är kläderna på strecket? (2018) tillsammans med Jutta Falkengren.

Sök efter boken

Verkligheten är något som vi oftast kan enas om. Vi kan peka på hus, träd och bilar och vara överens om vad vi ser här och nu. Men varje individ har också en inre värld, som inte alltid kan förklaras för någon annan.

En konstform som kan öppna upp för förståelsen av livets dubbla verkligheter är bilderboken. Texten löper i sitt spår men bilden är inte nödvändigtvis en kopia av texten. Eller omvänt. Bild och text i samverkan kan sätta ljus på den där andra verkligheten som pågår samtidigt.

I bilderboken Birger glömmer bort sig har huvudpersonen en uppgift. Nämligen att ta spårvagnen till en särskild hållplats där hans pappa ska möta honom. Att resa ensam verkar vara nytt för honom. När han sätter sig på sätet placerar han sin leksaksapa så att den kan titta ut genom fönstret, något som gör att jag gissar att han är någonstans mellan 6 – 7 år.

Efter hand blir resan inte bara en spegling av verkligheten – alltså det som visar sig konkret framför hans ögon. Texten låter mig ana hur Birger vistas i sin parallella värld. Han tittar på andra passagerare i spårvagnen och genom fönstret syns byggnader med fantasifulla namn: Krumelurhögskolan, Snilleblixtparken och Stjärnstensborgen.

Illustratören Sara Lindhs bilder av den höstliga staden och spårvagnens ringlande färd utnyttjar uppslagens möjlighet till panoramaperspektiv. Den vardagliga transporten blir både sagolik och sinnesvidgande.

Rösten som ropar ut hållplatsernas namn har något särskilt. Birger tänker att den är vacker, vilket görs tydligt också i bilderna. På de följande sidorna finns en annan person med samma röda och lockiga hår som skymtar under Birgers mössa. Den andra rödlockiga personen liknar en ängel med sin gyllenskimrande långklänning – är det möjligen hans mamma?

I en mening fungerar de lekfullt namngivna byggnaderna som en fristad i Birgers inre värld. Det går att läsa in en saknad eller en förlust i det som inte sägs. Ändå är det inte sorgsenheten som gör avtryck när allt kommer omkring. På uppslagen flödar tryggheten, trots att Birger glömmer att gå av vid den överenskomna hållplatsen. Det varma färgvalet bidrar till känslan av själslugn. Eller är det den fåordiga texten?

Att glömma bort sig kan förknippas med något som skapar besvär men här görs inga sådana negativa associationer. Lösningen (eller ljusningen) finns någonstans där framme. Oavsett om det är en resa i det inre landskapet eller en resa i en spårvagnsstad.

Lena Nöjd

Publicerad: 2024-03-19 00:00 / Uppdaterad: 2024-03-18 10:43

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #9122

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?