Recension

: Vuxna dikter
Vuxna dikter Geir Gulliksen
2022
Ellerströms
8/10

Dikter som växter, eller som barn

Utgiven 2022
ISBN 9789172476677
Sidor 69
Orginaltitel Voksne dikt
Översättare Stewe Claesson
Först utgiven 1999

Om författaren

Geir Gulliksen (född 1963) är en norsk författare som debuterade 1986 och sedan 2000 är förläggare på bokförlaget Oktober. Berättelse om ett äktenskap (2016) var hans första roman på svenska.

Sök efter boken

Det börjar som en lek:

dikter ska inte vara vuxna
dikterna ska vara kortväxta

som växter eller som barn
oansvariga spontana väsen

ska dikterna vara, de ska prata
strunt, skrika och bära sig åt eller

mumla uttrycksfullt för sig själva
men aldrig vara vuxna

Geir Gulliksens diktbok Vuxna dikter är indelad i de tre delarna ”första”, ”andra” och ”tredje”. Den första delen börjar med dikten ovan – som en lek både med orden och med perspektivet. Hela boken är en slags uppväxtskildring med fokus på relationer, där även diktandet i sig är en av huvudgestalterna.

Lekfullheten med de många omtagen för tanken till UKONs poesi, som exempelvis här, i slutet av den första delen av Gulliksens bok:

vara där, vara du,
vara vuxen, vara man,
vara en mörk och tunn kostym
på en grusväg klockan 04.00 på morgonen
på hemväg under sömniga trädkronor
vara svarta skor, vara tung andhämtning

Det är en lekfullhet med orden och språket som leder till en lekfullhet i perspektiv och synen på tillvaron. En lekfullhet som vill vrida och vända och ställa saker på ända, och som därmed för in ett allvar.

Den här lekfullheten finns kvar genom hela boken, den lockar och drar in, men plötsligt befinner sig dikten i allt annat än lek och skoj. För dikterna vägrar såklart att låta bli att bli vuxna, vuxenblivandet drabbar både människorna (både de levande och de döda) och själva dikten; ingen undkommer. Men skönt då att lekfullheten får finnas där och bära alltihop.

För redan i bokens första del kommer de mörkare stämningarna fram, som sedan konkretiseras i del två med en partner som tar livet av sig i unga år. I dikterna träder ett jag och ett du fram, liksom ett barn, jaget som barn. Men konturerna mellan de olika karaktärerna är inte helt klara, och perspektivet glider fram och tillbaka, precis som det kan vara i nära relationer.

Gulliksens bok gavs ut första gången 1999 och två år senare i svensk översättning av Stewe Claesson. Ellerströms nyutgåva inleds med ett förord av litteraturvetaren Alexandra Borg, som sätter boken i ett sammanhang av Gulliksens författarskap såhär 20 år och en dryg handfull böcker efter bokens originalutgåva.

Eva Wissting

Publicerad: 2022-07-04 00:00 / Uppdaterad: 2022-07-03 14:04

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8824

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?