Gästrecension

: Vielleicht Esther
Vielleicht Esther Katja Petrowskaja
2014
Suhrkamp
8/10

Familjehistoria på nytt språk

Utgiven 2014
ISBN 9789113070827
Sidor 285

Om författaren

Katja Petrowskaja är journalist och författare, född 1970 i Kiev i dåvarande Sovjetunionen. Hon studerade litteraturvetenskap i Tartu i Estland och doktorerade i Moskva. Numera bor hon i Berlin och skriver delvis på tyska. Esther kanske (2014, på svenska 2015) är hennes debutroman.

Gästinformation

Carina Middendorf kommer från Svenljunga i Västergötland och bor sedan 1993 i Tyskland. Efter att ha jobbat som socionom i över tio år sadlade hon om och startade företaget Svenska Intensiv där hon huvudsakligen undervisar tyskar i svenska. Under hösten 2020 kommer hennes första lärobok i svenska på Buske Verlag, Väst-noveller: Lerngeschichten aus Westschweden. Tillsammans med bloggkollegan Emma driver hon bokbloggen Punktslut.

Sök efter boken

Efter att ha bott i Tyskland snart lika länge som i Sverige, får jag ibland ett ryck och tycker att jag borde läsa mer modernt och tyskt. Det sammanfaller med de dagar som jag får dåligt samvete för att jag inte har bättre koll på den ofantliga tyska bokutgivningen. Då brukar jag be mina kloka, tyska vänner om boktips. Det här tipset fick jag av min vän Ursel. Och tack, Ursel, tack för det!

Katja Petrowskaja har faktiskt en del gemensamt med mig: hon flyttade till Tyskland som vuxen och hon har inte tyska som modersmål. Och i boken nämner hon sin tyske man, det har jag också en, och efter ett visst googlande fick jag fram att hon har två barn – precis som jag! Men där, där tar likheterna slut.

I Vielleicht Esther berättar Katja Petrowskaja i korta prosastycken sin judiska familjs historia. Mestadels på grund av krig flyr hennes äldre släktingar tvärs genom de östra delarna av Europa, med nedslag i Polen, Sovjetunionen och Österrike. Temat är tungt, språket är lätt. Hon berättar om de släktingar på moderns sida som i sju generationer lärt dövstumma barn att tala och om hur de hals över huvud flydde när kriget kom. Hon berättar om sin fars babuschka, hon som gett namn åt boken och kanske hette Esther, som blev kvar i Kiev när resten av familjen flydde. Hon slutade sina dagar i massgraven Babij Jar tillsammans med över 33 000 andra kvarblivna.

Att jag behövde längre tid än vanligt, för att läsa den här boken, har inte ett dugg med Katja Petrowskajas synnerligen spänstiga prosa att göra. Det berodde helt på att det i mitt huvud snurrade alltför många tankar på semester i coronatid och det gjorde mig okoncentrerad. När jag väl satte mig och började läsa, hade jag svårt att sluta. Textens korta stycken, lockar till att läsa ”bara ett till” och trots de dramatiska och ofta tragiska livsöden som skildras, innehåller texten både humor och självreflektion.

Ett av de avsnitt som berörde mig mest, var när Katja Petrowskaja besöker koncentrationslägret Mauthausen i Österrike. Kapitlet heter ”Beim Großvater”. Hon letar förgäves efter spår av sin farfar på koncentrationslägrets minnesplats. Hur beter man sig ens på en sådan plats?

Ich ziehe bunte Bänder aus meine Hosentaschen. Noch mehr, noch mehr. Bunte Farben auf dem verblichenen Schwarzweiß. Wie ein Clown. Ich kann alles. Sie warten. Ich bin hilflos. Ohne Ende ziehe ich bunte Bänder aus den Taschen, ich will Freude verbreiten. Wie soll ich mich hier benehmen? Hier im KZ.

Ur samma kapitel fascineras jag av hur hon samtidigt reflekterar sitt nya språk:

Ich suche meinen Großvater. Ich bin gekommen, um ihn abzuholen. Ich weiß, er wiegt nun 49 Kilo. Doch damit fällt er hier nicht auf. Keiner wiegt mehr. Meinen Sie, dieses Bild sei unzumutbar? Keine Sorge. Es ist angemessen. Ich habe dieses Wort vor kurzem gelernt. Das gestalterische Konzept unseres Ortes der Information würdigt die Katastrophe in angemessener Weise.

I en intervju jag läste, beskriver hon att det inte hade varit möjligt att skriva det hon gjorde i Vielleicht Esther på sitt modersmål ryska. Hon förklarar att hon behöver två personer till för att få ihop texterna på tyska, sin tyske man och en tysk väninna. Det låter som en väldigt transparent och spännande skrivprocess, tycker jag, och hoppas att få läsa mer av detta triumvirat.

Vielleicht Esther finns i svensk översättning av Aimée Delblanc som Esther kanske, utgiven av Norstedts 2015 och tidigare recenserad av dagensbok här.

Carina Middendorf

Publicerad: 2020-07-11 00:00 / Uppdaterad: 2020-07-11 10:21

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #8163

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?