För några år sedan läste jag i en dagstidning hur en 21-årig kvinna hade blivit biten av en varg på Kolmårdens djurpark. En guide hade av någon anledning släppt in kvinnan till vargarnas hägn och det hela slutade med att en varg bet henne djupt i armen. Jag reagerade på vad kvinnan själv ansåg om situationen när hon sa att man inte kan lita på vargar. Jag kunde inte förstå vad hon menade, vargar är ett vilt djur som vi inte bör ha inspärrade på djurparker och dessutom ska vi inte gå in som människor och tro att vi har rätt att inkräkta på vargarnas territorium. Situationen hade varit mer spektakulär ifall ingen varg hade gått till anfall eftersom det skulle betyda att vargarnas instinkter försvunnit helt efter att ha vistats på en djurpark istället för i sin naturliga vilda miljö.

Jag började tänka på den här tidningsartikeln efter jag hade läst klart Po Tidholms bok Norrland. Jag började reflektera över synen många människor har på naturen, djuren och sig själva eftersom det är någonting som Tidholm gång på gång återkommer till i sin bok. På nästan 400 sidor skriver Tidholm om hur vi människor exponerar naturen, behandlar djur och medmänniskor illa och förutsätter att vi har rätt till detta.

Det är lätt att bli cynisk och tycka att det är deprimerande läsning men Tidholm skriver även vackert och poetiskt om skogen. Ena stunden får jag intrycket av att hela Norrland består av ointelligenta och fördomsfulla människor, medan jag i nästa stund börjar romantisera bilden av Norrland och vill köpa en stuga, avskärma mig ifrån staden och leva enkelt.

Tidholm poängterar att många människor har fel bild av Norrland. Exempelvis pratar sällan norrlänningarna själva om Norrland för det är maktens namn på norra Sverige, hela 58 procent av landet. På baksidan av boken beskrivs Norrland som ”ett land av midnattssol, jägare i truckerkeps, stora skogar, raksträckor, äkthet, ensamhet och mygg.” En beskrivning som jag anser verkar både stämma och vara felaktig efter det att jag läst klart boken.

Norrland är en sammanställning av essäer och reportage som Tidholm skrivit i olika tidningar. Texterna är strukturerade i olika kapitel som sammanför texter som berör teman som råvarorna, det norrländska folkhemmet och kulturen. Det som gör boken till en fängslande läsning är Tidholms språk som hela tiden känns rakt, uppriktigt och förstående. Tidholm kommer inte med några svar, han varken romantiserar eller fördömer utan bara skriver vad han ser och får för intryck av norra Sverige. Framförallt får boken mig att inse vikten av att se naturens egenvärde och fascineras av de vilda delarna av vårt land.