De senaste åren har svampforskningen gjort stora framsteg och man börjar mer och mer förstå vad en svamp egentligen är och hur den fungerar. Svamparnas förunderliga liv är en pedagogisk genomgång av vad vi idag vet om olika svampgrupper och också hur mycket mer det finns kvar att lära sig. Svamp tillhör varken djur- eller växtriket utan utgör en alldeles egen kategori. Och inom svampriket finns i sin tur en oändlig mängd arter med mycket skiftande livsstil.

Tretton svampar presenteras i var sitt kapitel och får representera de olika egenskaper och karaktärer som svamparna omkring oss bär på. Vi får bland annat lära känna vår älskade kantarell, japanernas älskade goliatmusseron (som också hittats i Sverige!) och den fruktade vita flugsvampen. Ett kapitel ägnas hussvampen och hur det kan komma sig att en svamp så effektivt kan bryta ned friskt trä. Och varför ser vi den aldrig någon annanstans än i hus? Var kommer den ifrån?

Vi får lära oss mer både om de biologiska aspekterna och de kulturella. Forskningen börjar mer och mer förstå svamparnas roll som kommunikatörer och näringsförmedlare i skogen och hur växter och svamp lever i komplicerade förhållanden med varandra som tar lång tid att bygga upp. När en skog kalavverkas är det bara vissa svampar som klarar av att etablera sig igen, många försvinner för gott. I Japan är det lika viktigt att äta färsk goliatmusseron på hösten som att uppleva körsbärsblomningen på våren, men eftersom många skogar där svampen trivts har avverkats så är svampen idag en lyxprodukt för fåtalet.

Svamparnas förunderliga liv är en luftig och snyggt formgiven bok. Jag gillar särskilt hur man låter kapitelsvampen följa med som en liten avsnittsdelare igenom hela kapitlet. Både formgivningen och författarnas entusiasm gör detta till en mycket lärorik bladvändare. Det som drar ner helhetsbetyget är att det används lite väl mycket nyskapande bildspråk. Jag blir helt yr i huvudet av alla liknelser och metaforer som snurrar runt i huvudet och jag får koncentrera mig för att hålla mig kvar vid ämnet och inte spinna iväg någon helt annanstans. Jag hade mycket svårt att komma in i boken och hade jag inte läst den för att recensera hade jag ganska snart gett upp. Jag förstår att detta är en smaksak och i andra recensioner framhålls språket som lättbegripligt och pedagogiskt. Men en liten varningsflagg till dig, som precis som jag, har svårt för när språket blir alldeles för bildmättat. Jag inser att ämnets komplexitet kräver metaforer, men jag hade önskat en viss ransonering.