Även om Kan man? gavs ut på En bok för alla i slutet av förra året kom den första gången ut 2004. Det här är en läskig bok som kanske inte passar alla. På baksidan varnas känsliga läsare, särskilt vuxna. Och på framsidan ser vi bokens huvudperson stoppa foten i havet samtidigt som hon sneglar […][...]

Rymden är ett spännande tema att utforska tillsammans med barn. När det är molnfritt syns månen i sina olika faser. Om inte stadsljusen stör för mycket syns glimmande stjärnor. Förundran är en känsla som nog de flesta upplever när de blickar mot det mörka himlavalvet. Det var med den utgångspunkten jag började läsa bilderboken Verklighet […][...]

Dystopiska bilderböcker, är det en genre? Jomen, det får man nog nästan säga numera. Mänskligheten kommer till korta, jorden som vi känner den går under. Naturen hämnas, eller helt enkelt lever vidare utan oss. Är det här en genre hör den finlandssvenska bilderbokskonstnären Linda Bondestam till dess frontfigurer. Jag tyckte väldigt mycket om hennes Mitt […][...]

Jag minns mycket väl Else-Marie och småpapporna som är Pija Lindenbaums debut. Den kom redan 1990 och bröt ny mark och var hysteriskt rolig och bågnade av fantasi. Det känns fint att den fortfarande finns att få tag på då den 2020 förärades en nyutgivning. Sedan dess har jag förväntansfullt följt Lindenbaums författarskap med stort […][...]

Jag är inte målgrupp för Björn Karlssons debut, som vänder sig till åldersgruppen 9-12 år, men jag brukar hävda att en bra text är en bra text oavsett vem den är skriven för. Dock gäller även det omvända: en halvsjattig text är och förblir halvsjattig oavsett vem det är som läser. Tyvärr hör Trillingdeckarna och […][...]

Så här ett par dagar efter Halloween passar det väl ypperligt att skriva om den underbara familjen Kanin och deras läskiga äventyr i Sagoskogen. Den första boken om Kaninfamiljen kom redan 2007 och sedan dess har de tampats med såväl troll, spöken och monster plus mycket, mycket mer. Nu har det alltså kommit en rykande […][...]

Årets bokmässa hade temat rymden och Sápmi. En rätt ljuvlig kombo om man tänker efter. Jag blir upplivad av att möta Darth Vader, Stormtroopers och Christer Fuglesang i bokvimlet. För rymden är oändligt, oändligt stor. Människor som blickat upp mot en stjärnklar himmel har i alla tider fantiserat om dess innehåll och ställt sig frågor […][...]

Antar att ni alla någon gång återvänt till en plats från barndomen och slagits av hur liten och oansenlig den känns. I minnet var det ett äventyrligt, magiskt och enormt ställe. Vid återseendet är allting förkrympt och magin försvunnen. Då kan det vara av vikt att stanna till och försöka återskapa magin. Att ta tillbaka […][...]

Öar har varit något av ett sommarbokstema för mig i år. Inte bara för att böcker om öar sätter en stämning med närhet till hav eller vatten. Öar innebär också en idé om den perfekta tillflykten och möjlighet till isolering. Tove Jansson skriver såhär i sin novell Ön: Ön: äntligen det privata, det avlägsna, det […][...]

I slutet av maj i år befann jag mig på en barnboksafton på gemytliga Gamla stans bokhandel. Där presenterades bland annat Skuggan av Anna Höglund. Berättelsen är inspirerad av H.C. Andersens saga med samma namn. En ganska okänd berättelse som verkligen tål att återberättas. Det här är en bok som är svår att genrebestämma. Författaren […][...]