För mig är en ny roman av Monika Fagerholm en händelse. En resa. Ett inträdande i en välbekant och främmande värld. Så ock denna gång. Gusten dras plötsligt till villastan där han växte upp, en plats han tidigare undvikit sedan han lämnade den. Platsen där så mycket tog slut en vinternatt för ett antal år […][...]

Två år efter att svarta poliser för första gången börjat patrullera Atlantas gator är stämning mellan stadens svarta och vita invånare lika spänd som någonsin. I brist på bostäder i de svarta kvarteren börjar svarta familjer köpa hus i historiskt vita områden, till de gamla invånarnas förvåning och ilska. Grannföreningar etableras för att försöka hitta […][...]

Ibland råkar man på en författardebut som är så osannolikt begåvad, så redan hemma i sin stil, att man måste kolla att det verkligen rör sig om en debut. Det är inte ”lovande”, det är nästintill fulländat. Det har bara hänt mig ett fåtal gånger, och den senaste gången var Angie Thomas The hate U […][...]

Sjutton noveller, på ett par till fyra fem sidor, består samlingen Labyrinten av. Ann-Sofi Carlsson skriver drivet och i varje novell kastas man in i ett helt nytt livsuniversum. Jag läser långsamt för att ta till mig intrigerna som ibland kan sägas samtala med varandra. Förhållandevis många handlar om en “hon” eller en “han” som […][...]

En ung poet lämnar universitetet i Aten för att bege sig österut på en resa. Det är 1950-tal och han kallar sig för luffaraspirant, inspirerad av den stora litteraturen och villig att betrakta och återge det som visas för honom. Mellan dikt och vad som stundom blir till storartad novellkonst, i en löst sammanfogad huvudrörelse, […][...]

Jaha, den här boken ville jag läsa därför att den beskrevs som en bok som behandlar oro hos barn. Nu är det ett bra tag sedan jag var barn, men jag vill minnas att barns oro är rätt bergmansk? Charlie blir en kyckling var inte så bergmansk. Jag vet inte varför jag blir förvånad, kanske […][...]

[li`te les`sen] – stavat just så, på fonetiskt vis, är en samling bilder med korta textkommentarer. Författaren/konstnären är Victor Ville Johansson, bättre känd på Instagram som Depressiva Döden. Och titeln får nog anses vara försiktigt tilltagen, för det är inte bara lite ledsamhet som bilderna ger uttryck för. Boken utgörs av stora helsidesillustrationer i svart, vitt […][...]