Det är sommarkväll i den lilla stugan som mamma, pappa och Ellen har hyrt. Myggbetten kliar och flugorna surrar. Det är omöjligt att sova. Ellen smyger upp. På väggen hänger en tavla med vargar som stirrar på henne. Ute är det fortfarande ljust, skogen och dimman där ute lockar. Men det är något mer som […][...]

Karin Filéns debutromanen vänder sig till läsålder 9-12 år och utspelas i Finland under Tjernobylsommaren 1986. Det betyder bland annat att vi helt slipper mobiltelefoner och ungarna, huvudsakligen jag-berättaren Sandra och hennes bästa vänner Emma och Jenny, kan ägna sig åt att cykla runt, bada och hänga totalt oövervakade av sina föräldrar. Det ger förmodligen […][...]

Maria Hellboms debutbok vänder sig till barn (9–12 år) som gillar spänning och fantasy men ändå vill ha ett ben kvar i den verkligheten vi alla känner till. Vi möter Klara som bor med sina föräldrar i Stockholm, men de har sina rötter i den lilla byn Vidås i Jämtland. I Vidås finns det som […][...]

På baksidan av det godisrosa omslaget beskrivs Att överleva en sommar som “ett starkt och suggestivt kammarspel om ett barn, en sommar och ett hus där något inte är som det ska”. En mer exakt beskrivning än så är svår att ge. Vi får följa nioåriga Michelle under ett sommarlov. Hennes mammas hälsa har blivit […][...]

Jag har precis slagit igen pärmarna på en småputtrig thriller för barn mellan 6-9 år. En bok jag absolut skulle sätta i nävarna på den lågstadieelev som längtar efter en första kapitelbok att läsa alldeles själv. Nästan varje kapitel slutar med en cliffhanger, och även om det inte är på nagelbitarnivå, dör spänningen i berättelsen […][...]

Många är vi som skaffat oss nya – eller nygamla – vanor den här sommaren. Hemestrar och svemestrar har inte bara öppnat upp för att upptäcka nya bakrecept och aktiviteter hemmavid, jag har även stött på många som vänt sig mer än vanligt till böckernas värld. För egen del har jag av olika anledningar läst […][...]

– Jo men det kommer ju att gå fort. – Lätt för dig att säga. Du fattar ju ingenting. – Jo, det gör jag faktiskt. Och jag vet också att det blir kul när du väl är där. – Jamen… det är som att jag bara far fram och tillbaka hela tiden! Som att jag […][...]