När en okänd författare tilldelas nobelpriset i litteratur hamnar kulturvärlden i chock (rubriksättning på SVT:s hemsida). Vad vill man egentligen säga med en sådan rubriksättning? Efter ett par slagningar på internet visar sig författarens böcker varit spridda och kommenterade alltsedan 1990-talet. Helena Hansson har översatt och Celanders förlag har gett ut två av hans böcker på svenska. Flera bibliotek har haft hans böcker på hyllan, såväl på engelska som på svenska. Med andra ord, är inte nobelprisförfattaren år 2021 helt okänd.

Men att vissa personer i kulturvärlden inte kände till författaren Abdulrazak Gurnah det verkar sannerligen stämma.

Kulturvärlden består av så många fler än kulturredaktioners journalister. Många människor känner sig hemma i kulturen av helt andra skäl än att de längtar efter att stå i strålkastarens ljus. Jag tänker på bokläsarnas skara. Den kan inte klandras för att vara enkelspårig. Tvärtom, gruppen är månghövdad och ger plats åt oliktänkande i en salig blandning. Läsare över hela världen plöjer släktkrönikor, samhällsskildringar, lyrik och rafflande äventyr för att ta bara några exempel.

Något som gör litteraturen unik, är dess förmåga att förbinda generationer. Ett skrivet verk från 1600-talet kan nå sin mottagare som lever idag, år 2021! Det kan i översatt form nå över gränser. Litteraturen erbjuder möjligheten att blicka in i något annat än sitt eget begränsade tankemönster. Litteraturen borde bli tilldelad ett pris varje dag under hela året, tänker jag.