På litteraturlistorna över viktiga engelskspråkiga författare återkommer ofta Henry James (1843 – 1916). Han föddes i Nordamerika men var mestadels bosatt i Europa, där han ingick bland exilamerikaner som vistades i London, Paris, Venedig och Rom. För professorn, journalisten och författaren Colm Tóibín är relationen till James sannolikt både bred och djup. I vår svenskspråkiga […][...]

När jag läser boken Ut! – en guide till att njuta av livet utomhus av Anna och Emil Jönsson Haag ramlar de över mig. Minnena av utevistelser med de egna barnen. Det har varit små utflykter och längre utflykter. Någon gång med alldeles för lite matsäck och slarvig kartläsning. Andra gånger helt utan missöden. En […][...]

I salen på lokalbiblioteket står ett bord med böcker som anknyter till valet i september 2022. De har skrivits av både kända och mindre kända representanter för svensk offentlighet. En av böckerna har inskaffats i flera exemplar, vilket får mig att greppa den för att skumläsa lite grann. När jag läser förordets första sida känner […][...]

Jag har ett konto på Goodreads, den där västerländska plattformen där litteraturens konsumenter samlas. Eller ska jag säga bokälskare? Ordet litteratur verkar ha hamnat bland de ord som börjar samla damm. Flera kulturredaktioner (websajter eller papperstidningar) har döpt om sina Litteraturavdelningar till Böcker. Än har inte musikavdelningar döpts om till Låtar. Inte heller har konst […][...]

När jag öppnar en bok, vars titel lockat min nyfikenhet, vill jag oftast känna mig välkomnad. Textens stil eller innehåll ska ha någon sorts dragningskraft. Alternativt vill jag känna att författarrösten är angelägen om att vilja förmedla något till mig. När jag läste de första tjugo sidorna av Christa Wolfs Landet som icke är blev […][...]

Det finns så många händelser i den egna familjens historia som skulle vara värda att berätta om för andra. Vid tillfällen när anekdoterna ges liv av någon som själv upplevt dem är jag ofta idel öra, det är kul att höra om andras livserfarenheter. När jag tänker efter tycker jag att många händelser från mina […][...]

Den fransk-marockanska författaren Leïla Slimani skrev för några år sedan den mycket läsvärda nutidsromanen Vaggvisa. De psykologiska porträtten var synnerligen övertygande. Den som läst, minns medelklassparet vars yrkeslivsambitioner gjort dem fartblinda och den tredje personen, dagmamman/hushållerskan som kom att bli småbarnsfamiljens räddare. I romanen De andras land är handlingen inte placerad i nutid, utan i […][...]

Det är i Schweiz allt utspelar sig. Året är 1948 och här synes livet mest lunka på som vanligt, inga sönderbombade städer att återuppbygga efter andra världskriget. Neutralitet, min käre läsare, neutralitet ska inte underskattas som överlevnadsstrategi. Så skulle någon av männen i deckaren Domaren och hans bödel kunna säga i en lätt filosoferande ton. […][...]

Här i Sverige har 1970-talet ofta förknippats med en stark vänstervåg. I det allmänna pratet om vänsterrörelsens meningsutbyten är omdömena ibland raljerande. Striderna om den ”rätta” socialismen var många. I det lilla partiet KFML gick diskussionsvågorna höga och en grupp utbrytare bildade sitt eget parti med tilläggsändelsen ( r ) – som stod för revolutionärerna. […][...]

Romanjaget i romanen Systrarna har nyss tagit avsked från hundmannen i Uppsala: Innan vi skildes åt såg jag min kropp lägga sig ner på perrongen; inget fall, inget drama. Bara lägga mig på sidan, dra upp knäna mot magen. Vad skulle du ha gjort? Med tåget att passa, möten, rutiner i ryggraden? Du hatade kapitalismen, […][...]