Den första läsningen av novellsamlingen Spel på många små trummor av Olga Tokarczuk har jag mitt lokalbibliotek hemma att tacka för. Det skedde i januari/februari tidigare i år. Boken med sin crème caramel-färgade framsida drog mina blickar till sig – ett omslag som Ariel förlag utformat för 2018 års utgåva. Under några få sekunders bläddrande […][...]

Du som haver mänskan kär Se till mig som utled är Vart jag mig i världen vänder Bomber sprängs i alla gränder /L Nöjd november 2020 I romanen Mjölkbudet har staden inte något namn. Också grupperna som är aktiva i konflikten saknar namn. Bokens jag är 18 år och är som de flesta i den […][...]

Soldaterna som körde motorcyklarna såg med spända men förväntansfulla ögon på de tomma gatorna. Deras långa, svarta rockar av läder fladdrade lätt i morgonbrisen och motorljudet. Innan denna scen utspelade sig i Paris den 14 juni 1940 hade Frankrike varit i krig i åtta månader. För befolkningen i stort hade livet pågått nästan som förut. […][...]

För det mesta känner vi igen hus. Väggar, tak, fönster och dörrar. Men en del hus är annorlunda. Lilla Kerstin upptäcker en talande mus i huset som väntar på att hon och familjen ska flytta in. Musen med tröja och mössa visar på lönndörren, som är porten till en ny värld. I De Vita Björnarnas […][...]

Det gör ingenting alls att jag läser den andra boken utan att ha läst den första. Så här är det ju också i det vanliga livet. Att plötsligt befinna sig inkastad i ett sammanhang utan att veta ett dugg om vad som skett dessförinnan torde nog ingå i det som kallas levnadskonst. Frustrerande ibland, javisst. […][...]

När någon vet mycket om ett ämne leder det ibland till att hen skriver ned sina lärdomar så att andra kan få del av kunskapen. Ett exempel på detta utgör det kinesiska verket Krigets konst, som skrevs för 2 500 år sedan. Det sägs att strateger inom militärväsendet, näringslivet och den politiska sfären än idag […][...]

I biografin Jag målar som en gud möter läsaren Ellen Thesleff (1869 – 1954) som helt och fullt levde konstnärens liv. Att följa den egna viljan var självklart. Kartläggningen börjar med barndomsåren i högreståndsfamiljen. Tidiga alster och en uppmuntrande far – han dog när konstnären fortfarande var ung. Läsaren får följa åren som konstelev och […][...]

Ibland undrar jag varför. Det gör säkert alla då och då. Så kanske någon svarar: ”Varför inte?” Och vips, ersätts den ifrågasättande rösten i mig och säger: ”Ja, varför inte?” I det ögonblicket börjar äventyret. Men den känslan uppstod inte i den första läsningen av Trädet, en bilderbok för små barn. Kaninen Bob går på […][...]

Kollegan berättade en dag att hon bara åt potatis när hon var barn. Enbart potatis. Det pågick så länge att hennes mamma tog henne till läkaren. Proverna visade normala värden och den unga damen tycktes även i övrigt ha huvudet på skaft. Så potatisätandet fortsatte några år till med läkarens goda minne. I boken Lilla […][...]

När berättarjaget i boken Vi ses vid världens ände tar på sig vandringskängorna och följer stigarna upp i de schweiziska alperna är det inte adrenalinkickarna hon söker. Hon har lärt sig att tycka om vandrandet i en egen takt och samtidigt har ett stort geologiskt intresse tagit plats i henne. Om hon inte är ute […][...]