Omslagsflikarna och baksidestexten på Min är hämnden, den senaste romanen av Marie NDiaye, innehåller textutdrag som nog ska väcka läsarens fasa. Vid lanseringen av thrillerromaner brukar marknadsföringen svänga sig med liknande lockbeten. Eftersom jag har läst Marie NDiaye tidigare tänkte jag att läsningen skulle ge mig något mer. Min gissning hamnade rätt. I romanen presenteras […][...]

Nu är det blomstertid. I en vanlig svensk skogsslinga har blåsipporna avlösts av vitsipporna och snart är det liljekonvaljernas tur. En lägenhetsinnehavare som jag kan verkligen uppskatta att få strosa lättjefullt i denna prakt utan en enda minut med trädgårdsspade i handen. Att låta lättjan infinna sig är viktigt för min återhämtning. Men det finns […][...]

Lempis far är dement men börjar minnas saker från förr. Han är på polisstationen i reservatet och har anmält sin försvunna hustru. En återkommande och för poliserna tjatig händelse. Det har nämligen gått flera decennier sedan hustrun försvann, och nu hör man av sig till dottern, som kanske kan vara ett stöd för den sjuke […][...]

Visst är det något speciellt med målarkonst. Kommersialiseringen med magneter, affischer eller vykort kan dessvärre göra att man inte upplever något särskilt när man ser kända tavlor i verkligheten. Popularitet tenderar olyckligtvis att vattna ur kärnan av ett konstverk, det som känns unikt. En konstnär, vars målningar idag pryder kylskåpsmagneter i Tyskland är Paula Modersohn-Becker. […][...]

Det finns många unga människor som vill göra allt för sina föräldrar. Så är det för Jivan, vars far behöver pengar till dyra mediciner och läkarbesök efter en arbetsplatsolycka. Jivan beslutar sig för att avsluta skolgången och ta ett jobb som butiksanställd, så att hennes mor kan minska sin arbetsbörda. Samtidigt är det ju lite […][...]

Det är inte mycket jag vet om andra länders inrikespolitik och trender. Ofta bygger mina föreställningar på en begränsad rapportering i medierna. Ibland kan jag få en mer nyanserad bild av vänner som bor i andra länder när de delar med sig av personliga tankar kring vardag och fest. När jag läste Eurotrash av den […][...]

Pappan var fiffig och kunde laga prylar eller komma på mindre uppfinningar som familjens vänner uppskattade. Mamman visade sin förtjusning och ömhetsbetygelserna mellan föräldrarna var synliga. Familjen levde tryggt och ibland kunde de se på tv-serier från väst när de bodde i Tallinn. Tillbakablicken visar att Olenka tyckte mycket om sina föräldrar och att tryggheten […][...]

Där stryker en gamling runt i parken. Och i en annan scen har någon slutat att äta. Det finns gott om oväntade ögonblicksbilder i boken Det kan kvitta av författaren Agota Kristof. Tjugofem röster träder fram i berättelserna som har minimal längd – någon är bara en halv sida lång. Platserna läsaren lotsas till, ligger […][...]

Ryssland är på löpsedlarna denna februari månad år 2022. I världen hörs många starka protester mot kriget som drabbar landet Ukraina. Människan är kapabel till mycket vackert men också mycket hemskt. Romanen jag nyss slagit igen pärmarna på utspelar sig i ett förrevolutionärt Ryssland. Vid tiden för handlingen levde såväl kompositören Tjajkovskij som författaren Dostojevskij. […][...]

Jag bor väldigt nära Stockholms inlopp. Fritidsbåtar och kryssningsfartyg flyter förbi en vik som jag kan promenera till. Vågsvallet som rullar in på stranden berättar att havet är en plats för mänsklig aktivitet. Går jag upp på berget intill kan jag se Skeppsholmen med sina gamla byggnader för marinen. I en annan del av hemkommunen […][...]