Det gör ingenting alls att jag läser den andra boken utan att ha läst den första. Så här är det ju också i det vanliga livet. Att plötsligt befinna sig inkastad i ett sammanhang utan att veta ett dugg om vad som skett dessförinnan torde nog ingå i det som kallas levnadskonst. Frustrerande ibland, javisst. […][...]

När någon vet mycket om ett ämne leder det ibland till att hen skriver ned sina lärdomar så att andra kan få del av kunskapen. Ett exempel på detta utgör det kinesiska verket Krigets konst, som skrevs för 2 500 år sedan. Det sägs att strateger inom militärväsendet, näringslivet och den politiska sfären än idag […][...]

I biografin Jag målar som en gud möter läsaren Ellen Thesleff (1869 – 1954) som helt och fullt levde konstnärens liv. Att följa den egna viljan var självklart. Kartläggningen börjar med barndomsåren i högreståndsfamiljen. Tidiga alster och en uppmuntrande far – han dog när konstnären fortfarande var ung. Läsaren får följa åren som konstelev och […][...]

Ibland undrar jag varför. Det gör säkert alla då och då. Så kanske någon svarar: ”Varför inte?” Och vips, ersätts den ifrågasättande rösten i mig och säger: ”Ja, varför inte?” I det ögonblicket börjar äventyret. Men den känslan uppstod inte i den första läsningen av Trädet, en bilderbok för små barn. Kaninen Bob går på […][...]

Kollegan berättade en dag att hon bara åt potatis när hon var barn. Enbart potatis. Det pågick så länge att hennes mamma tog henne till läkaren. Proverna visade normala värden och den unga damen tycktes även i övrigt ha huvudet på skaft. Så potatisätandet fortsatte några år till med läkarens goda minne. I boken Lilla […][...]

När berättarjaget i boken Vi ses vid världens ände tar på sig vandringskängorna och följer stigarna upp i de schweiziska alperna är det inte adrenalinkickarna hon söker. Hon har lärt sig att tycka om vandrandet i en egen takt och samtidigt har ett stort geologiskt intresse tagit plats i henne. Om hon inte är ute […][...]

De små ryggsäckarna som ses i handeln påminner om att det snart är skolstart. Äntligen! Jag vill lära mig allt här i världen! eller Hjälp! Jag vill inte. Några i den ryggsäcksbärande barnklungan har redan knäckt läskoden. Andra har många år av tragglande innan läsningen går smidigt. Finns det fortfarande ABC-böcker, undrar jag nyfiket? Jag […][...]

Grannlandet Norge var länge ett fattigt land, vars exportprodukter i stort sett bestod av fiskets fångster. Befolkningen var utspridd och avstånden mellan byarna var långa. Landets fjordar och fjäll var effektiva avskärmningar för kontakter med omvärlden. Om någon främling hittade fram till en ensligt belägen by var skiljelinjen mellan ren nyfikenhet och mörk misstänksamhet tunn. […][...]

Somliga går med trasiga skor, sjöng Cornelis Vreeswijk. Sångtexten innehåller inga förminskande betraktelser av människorna som dyker upp i den ofta spelade visan. Ibland hittar en människa bara inte rätt perrong under sin livsresa. I boken De okonventionella möter läsaren individer som inte tillhör den framgångsrika medelklassen som shoppar i märkesaffärerna på Biblioteksgatan i Stockholm. […][...]

När livet är miserabelt finns turligt nog människor som kan stötta dig. De är ett värdefullt bollplank när ältandet är på väg att sluka dig. Det finns också en annan sorts människor. De trollar fram en luftficka som får dig att brista ut i ett fniss. När jag tänker på några av dessa personer i […][...]