I romanen Sameproblemet av Katrine Nedrejord får vi träffa en skrivande människa. I en av de inledande scenerna dras berättaren till en förläggare som gestikulerar och talar högre än andra: Hon var intresserad av historier utifrån, hon sa att hon gillade andra perspektiv. Som en följd av mötet skriver Marie, eller Márjá som hon döptes […][...]

En man sa till mig en gång: Det är inte genom att läsa böcker man lär känna ett land. Hm, tänkte jag med tveksamhet. Personligen har jag haft litteraturen till stöd många gånger genom livet. Kanske borde jag ha frågat gentlemannen vidare, om hans uppfattning: Menade han att böcker gör läsaren verklighetsfrånvänd? Tankarna som uppstått […][...]

Gammal och skröplig är det väl ingen som vill bli. Ändå är det väl oundvikligt för de flesta. När årtionden far förbi, syn- och hörselproblem hopar sig eller värken strålar ur höftpartier kan man finna en sorts sanning i den gamla barndomsvisan: Dansa min docka medan du är unger när du blir gammal så blir […][...]

Universum, rymden, världsalltet. Kärt barn har många namn. Och när höstens natthimmel anlänt söker sig blicken upp till stjärnor och andra lysande prickar. En av de lysande prickarna kan vara en rymdfarkost som kretsar kring jorden varv efter varv. De är ibland bemannade med astronauter och kosmonauter som har sänts upp i forskningssyfte. Detta är […][...]

Det västkustslika samhället i boken Vrakstrand heter Marösund. Där bor 16-åriga Sam tillsammans med sin morfar och mormor. Bakgrunden är nämligen att hennes mamma dog i en trafikolycka när Sam fortfarande var en baby. Hon har den senaste tiden registrerat förändringar i den egna kroppen. Finnar har vuxit upp i pannan och från armhålorna känner […][...]

Är man en tyskspråkig författare, ingår det kanske bland plikterna att någon gång skriva om samhället så som det såg ut i Tredje Riket. Att levandegöra atmosfären eller människorna under 1930- och 1940-talet. Antalet människoöden som skulle kunna gestaltas i romankonsten är utan att överdriva oändligt. Om Daniel Kehlmann känt en plikt att skriva om […][...]

Jag erkänner att det var baksidestexten som gjorde att jag lånade hem Hunter i Huskvarna från biblioteket. Det var en beskrivning av hur någon kommer åkande norrifrån med bil och ser hur Vättern öppnar sig ”som ett isblått skimrande hav”. Många gånger har jag farit förbi på den delen av E4:an och sannerligen är det […][...]

M befinner sig på ett tåg för att åka till en litteraturfestival. Hennes betraktelser är som de flesta tågresenärers. Ena stunden fylls hon av viljan att inte störa andra resenärer i vagnen när hon äter sin smörgås och nästa stund har hennes tankar gått till en anekdot hon hört eller läst om. M:s hemland har […][...]

En irländsk familj splittras när familjefadern, poeten Phil McDaragh, bestämt sig för att flytta till USA. Kvar finns de lämnade kvinnorna. Hans fru Terry är konvalescent efter en bröstcanceroperation och de två döttrarna Imelda och Carmel är ännu minderåriga. Tidsspannet i Gärdsmygen omfattar tiden för uppbrottet, och de kommande årtiondena. Att det är dotterdottern Nell […][...]

Ibland är böcker vackra och präglar hela läsningen. Så sammanfattar jag mina tankar efter att ha läst ut biografin om Bruno Liljefors författad av Fredrik Sjöberg. Under läsningen av Liljefors’ liv och verk slog det mig flera gånger att formgivaren Nina Ulmaja bidragit mycket till min uppdaterade bild av konstnären, som också var nära vän […][...]