Det västkustslika samhället i boken Vrakstrand heter Marösund. Där bor 16-åriga Sam tillsammans med sin morfar och mormor. Bakgrunden är nämligen att hennes mamma dog i en trafikolycka när Sam fortfarande var en baby.

Hon har den senaste tiden registrerat förändringar i den egna kroppen. Finnar har vuxit upp i pannan och från armhålorna känner hon fräna och obehagligt stickande dofter. Hon uppfattar inga ungdomliga fröjder – tvärtom – kroppen känns som en förrädare. Nu har sommarlovet börjat och mormor kastar ängsliga blickar på henne, eftersom det var så länge sedan hon såg sitt barnbarn hänga med kompisen Vilma.

Det är lättare för Sam att umgås med morfar, som är en pratkvarn och social begåvning. Det finns alltid något praktiskt göromål där Sam kan bidra med sina händer, om det så bara handlar om att hålla i en stege lutad mot väggen.

Men nog går tankarna i Sam – det är förståeligt. Hon är i precis samma ålder som hennes mamma var i när hon dog. Hon funderar på hur mamman kan ha uppträtt inför sina kompisar. Var hon ”tjejig” ? Vad intresserade henne förutom livet med kompisarna? Det faktum att hon blev gravid i så unga år har inte mormor eller morfar pratat något om.

Så här skulle en ungdomsbok kunna fortsätta och ställa barnbarn mot morföräldrar likt en traditionell frigörelse/uppgörelse mellan tonåring och föräldrar. Men redan efter några kapitel förs en fjärde person in i handlingen, nämligen en jämnårig person som morfar i sista stund erbjudit husrum i bostaden några sommarveckor. Tonåringen i fråga bor i Stockholm, är döpt till Laura men presenterar sig som hen och vill tilltalas med namnet Lau.

I alla år har ett rum i huset där Sam bor med mormor och morfar varit tillsluten med stängd dörr. Det är rummet till Sams mamma Lina. Nu får Lau flytta in där efter att morföräldrarna röjt undan de mest privata minnessakerna. Att Lau blir så självklar för morföräldrarna väcker stor irritation hos Sam. Tur att Lau har ett sommarjobb i en sommarservering när turisterna invaderar Marösund. Då slipper de ses så mycket, tänker Sam.

Sam försöker undvika Lau så mycket det går men hen lirkar fram en tråd som leder till en ny tråd att dra i. De har haft väldigt olika uppväxter, vilket kontrasteras med exempel från livet i kustsamhället och Laus uppväxt i större städer och andra länder. Ungdomarna har utvecklat olika strategier i sina familjer och texten rymmer väldigt fina detaljer som visar detta.

Det hela leder till en utvidgning i Sams sinne som är intelligent skildrad. Eftersom mormor och morfar valt att inte dela sin sorg över egna dottern Lina har Sam nu när hon själv är 16 funnit sig stå i en ensamhet som går att ta på.

I all stillsamhet växer lojaliteten mellan de jämnåriga och nyfunna vännerna. De fint mejslade personligheterna är fullt begripliga och faktiskt kan man också ana att morföräldrarnas 16 år långa sorg är ett tidsspann som upplevts som ett försvinnande kort ögonblick. Känslan av ömhet och välvilja varar i mig långt efter att läsningen tagit slut.

Livet är oberäkneligt, obegripligt, orättvist och oerhört. Alla adjektiv som börjar på o kan göras till en lång lista. I den här ungdomsboken har bråddjup och vardaglighet fått en mycket fin utformning. Varje familj har sin egen dynamik men den behöver inte stelna.