Det är något med 1980‑talet som fortsätter locka författare tillbaka. Inte främst för prylarna eller tidsmarkörerna, utan för känslan av en epok där tempot är lite långsammare och världen ännu inte helt uppkopplad. Romaner som utspelar sig i åttiotalets ljusbrus har blivit populära igen, kanske för att de erbjuder en nostalgisk kuliss där berättelser kan […][...]

InSanatorium. Ett hotell mellan dröm och verklighet. Dit kommer Ali när det inte längre är möjligt för henne att finnas i världen, när frågan som bultar i henne lyder: hur ska jag dö? Där finns Hertha och Toso som tar hand om henne, som ger henne medicin och mat som hon kan klara av att […][...]

I romanen Sameproblemet av Katrine Nedrejord får vi träffa en skrivande människa. I en av de inledande scenerna dras berättaren till en förläggare som gestikulerar och talar högre än andra: Hon var intresserad av historier utifrån, hon sa att hon gillade andra perspektiv. Som en följd av mötet skriver Marie, eller Márjá som hon döptes […][...]

Det var en gång fyra systrar som växte upp i New York med en alkoholiserad far och en mor som inte riktigt orkade med att vara mamma. Modersrollen togs över av den äldsta dottern, Avery, som skötte den med den äran tills alla systrarna lämnat hemmet och hon flydde in i en dimma av alkohol […][...]

En man sa till mig en gång: Det är inte genom att läsa böcker man lär känna ett land. Hm, tänkte jag med tveksamhet. Personligen har jag haft litteraturen till stöd många gånger genom livet. Kanske borde jag ha frågat gentlemannen vidare, om hans uppfattning: Menade han att böcker gör läsaren verklighetsfrånvänd? Tankarna som uppstått […][...]

Gunn Haven, eller Professorn som hon kallas, har flyttat ut till Magnas hus på den danska landsbygden. Hon går med riktning i steget, till vakttornen som finns däromkring, till ängarna och hagarna, för att stirra upp mot natthimlen. Det är vad hennes yrkesliv handlar om: stjärnorna, gammastrålarna och alltings början. Men vad som var tänkt […][...]

Grottmannen från 1977 är en politisk roman, vilket passar ett valår som detta. Temana som utforskas är flera. Moderniteten som gör människan vilsen. Individualismen som slår sönder familjen. Fadersrollen i ett allt mer jämställt samhälle. Villkoren för ”kulturarbetare” och konstens förflackning i en marknadsekonomi. Men det tema jag fastnat för är invandrarens mellanförskap. Det är […][...]

Det finns romaner som inte riktigt vill bli lästa rakt framifrån. Jag märker det redan efter några sidor. Hornsplitter lutar sig lite åt sidan, som om den väntar på att jag ska justera blicken innan den öppnar sig. Och när den väl gör det är det inte med någon dramatisk gest, utan med en envis, […][...]

Judiths syster ska kanske få åka till Montréal och vara bakgrundsdansare på Bruce et Les Sultans avskedsturné. Det är det mest fantastiska som Judiths vän, tillika jaget i Judiths syster, kan tänka sig. Det är sommaren innan hon och Judith ska börja på högstadiet, och i deras sömniga hemkvarter händer ingenting särskilt bortanför vardagens lunk: […][...]

Jag har följt Carina Rydbergs författarskap ända från början. När debuten kom var jag tonåring och lånade Kallare än Kargil av min mamma, och sedan dess har jag läst allt hon skrivit. Norfolk Falls påbörjar jag på en pub i London, med en lokal bärs på det repiga träbordet. Romanen följer mig genom resan, från […][...]