Kari lämnar dalen, modern, fåren och hunden och beger sig mot Köpenhamn för att besöka Rasmus, en dansk författare och människorättsaktivist hon lärt känna då han var lärare på en internetbaserad kurs hon deltog i. Det blir några märkliga dagar långt ifrån det liv hon vanligen lever och allt är nytt; storstadsmiljön, hans tre döttrar, […][...]

När jag var på biblioteket sist och klagade över att det inte funkade att ladda ner ljudböcker längre, fick jag veta att de hade bytt system och det enda jag behövde göra var att uppdatera mitt lånekort, så skulle det funka igen. Och vet ni vad? Det gjorde det! Sedan dess roar jag mig med […][...]

I början finns bara tystnad. Sedan, en röst som lågt och långsamt besvärjer fram den svarta vårnatten i den lilla, fiktiva kuststaden Llareggub: Det är vår, en månlös natt i den lilla stan, stjärnlös och bibelsvart, kullerstensgatorna tiger och den hukande hagen för kärlek och kaniner linkar osedd ner till fiskarnas smackande fiskesmacksvaggande kråksvarta slånblanka […][...]

1920-talet var en tid för fest och glamour i de västeuropeiska ländernas jetsetliv. Såren från det andra världskriget slickades, jazzen tog plats i nöjeslokalerna och champagnekorkarna flög i luften medan pärlhalsbanden fladdrade i takt med musiken. Allt vände år 1929 då många tvingades att panta eller sälja sina smycken. Börskraschen på Wall Street ledde snabbt […][...]

Författaren tillika läkaren Karin Wahlberg – född 1950 – frammanar med inlevelse och värme sin egen barndom i sin trivsamma serie kollektivromaner från Kalmar, alias Ekstad. Själv är jag visserligen ett decennium yngre, men också jag minns en tid då herr och fru var gängse tilltal, då man kallade kompisarnas föräldrar för tant och farbror […][...]

Brukar ni tänka på att det alltid finns olika sidor av en historia? Att vi kan uppleva en och samma händelse på så olika sätt? Ibland när jag hör någon vän återberätta något vi varit med om tillsammans för någon annan, kan jag undra om vi var med om samma sak? Med detta i tanken […][...]

Obehaget kommer krypande redan på den första sidan och det är som om jag vill vända mig bort. Det är julafton långt senare men det är något försåtligt och olycksbådande i idyllen. Trettonåriga Sara var ett efterlängtat barn, en dröm, ett mirakel – och en besvikelse. Hon har aldrig lyckats leva upp till sina föräldrars […][...]

Kärlek blir i mina ögon ofta överromantiskt skildrad i filmens och litteraturens värld. Tvåsamhet ges ett orealistiskt skimmer och kärlekspar omger sig av gyllene ögonblick som ger kraft att övervinna livets alla katastrofer. För att inte nämna nutidens exempel på kärleksbusiness med alla-hjärtans-dag-kommers och erbjudanden om lyxhelger på hotell och spa-anläggningar. Men blir kärleken mer […][...]

Ia Genbergs korta roman Detaljerna består av fyra avsnitt, som vart och ett fokuserar på en person som har stått huvudpersonen nära. Först möter vi vännen Johanna och därefter en annan vän, Niki. Båda försvinner så småningom, på helt olika sätt, ur berättarens liv. Det tredje avsnittet fokuserar på Alejandro, och slutligen är vi hos […][...]

Det är svårt att veta vilken ände jag ska börja i när jag ska försöka beskriva Ett spöke i strupen av Doireann Ní Ghríofas. Den är stundtals helt genial, stundtals tappar författaren bort mig under ett längre sidospår som jag aldrig riktigt förstår var i berättelsen det hör hemma. Men på det hela taget är […][...]