Recension

: Barnmark
Barnmark Mikael Andersson
2011
Max Ström
8/10

Sommarkollo på gränsen till vuxenlivet

Utgiven 2011
ISBN 978171262172
Sidor 108
Medförfattare Göran Tunström

Om författaren

Arbetar som fotograf i Stockholm. Utbildad på Konstfack och yrkesverksam sedan 1985.

Sök efter boken

Mellan åtta och tretton. De där åren när världen vidgas. Man börjar ana vuxenvärldens blandning av allvar och befrielse. Kroppen har fortfarande barnets hejdlösa viktlöshet, men något börjar hända. På sommarkollot är man befriad från stadslivets måsten. Man kan ligga på en utsläpad madrass och läsa serietidningar. Man är ännu inte för stor och vuxen för att naken åka kana på magen på duschrummets såphala golv. Den manliga gemenskapen stärks med det kollektiva pissandet vid husknuten. Likaså det kvinnliga viskandet och tasslandet i våningssängarna innan sovdags.

Göran Tunström skriver till bilden av den allvarsamme unge mannen som står med armarna korslagda och med bar överkropp i sovsalen:

Året efter gick allt långsammare
Benen sa: jag vill inte
Munnen sa: jag säger inte längre sånt
Armarna sa: Aldrig mer
Någonting var i vägen: Hon med fräknarna
Hade sett på mig, stått i dörren
Med ena handen på höften,
Flera veckor äldre än mig.

Fotografen Mikael Andersson arbetade på Johannesgården i Dalarna, en barnkoloni för Stockholmsbarn, någon gång på åttitalet. Kameran fanns alltid med i vardagen. Han sände ner en kollektion bilder till Göran Tunström på Koster, som skrev ett antal dikter och en prosatext till bilderna. Sen blev materialet liggande. Fotografen hamnade i konflikt med förlag som ville trycka med alltför dålig kvalitet. Nu har trycktekniken blivit bättre och Elanders Fälth & Hässler har gjort ett storartat arbete med de svartvita bilderna.

Andersson har den där förmågan att närma sig barnen med ödmjukhet och respekt. Han har den fotografiska snabbheten och han lyckas fånga det avgörande ögonblicket. Väldigt ofta är det avgörande ögonblicket då inget egentligen händer. När de tre flickorna i översta våningssängen stirrar framför sig, inneslutna i sina egna tankar. Eller när man dansar och försiktigt håller om varandra oberoende om man är mer än huvudet högre än sin partner.

Anderssons bildpoesi och Tunströms textpoesi gör den här boken till en livsbejakande rapport från ett gränsland – mellan barn och vuxen.

Tommy Arvidson

Publicerad: 2011-08-22 00:00 / Uppdaterad: 2011-08-20 12:34

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4278

2 kommentarer

Skulle vilja se mer bilder från kollo tiden på Johannesgården, jag och min man har ägt gården sedan -99/Anna o Lars

Anna Albinsson Oregistrerad 2012-01-03 21:29
 

Skulle vilja se mer av Jonannesgården eftersom jag bodde där på kollotiden, men din man blev skogstokig när jag knackade på och frågade om jag fick ta ett varv på gården…

Anders Jakobsson Oregistrerad 2012-08-13 16:56
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?