En del fotografer är sociala genier. En sådan är Jens Olof Lasthein. Han skulle lätt kunna sälja sand i Sahara. Nu tror jag inte att han är det minsta intresserad av att kränga någonting överhuvudtaget. Det är klart och tydligt att det han är intresserad av och nyfiken på är människor; varför de gör som […][...]

Det är något visst med engelsk fotografi. Den har en alldeles egen ton som man kan känna igen. Eller är det det engelska samhällslivet vi känner igen? Jag kände inte till Kent Grant, när jag fick den här boken i min hand. I denna, hans andra bok, visar han bilder tagna i Liverpool och Birkenhead. […][...]

Inte ofta, men ibland, kan jag bli lite trött på på all allvarligt syftande fotolitteratur. Den som vill delge oss en personlig tragedi eller där vi förväntas se den djupa symboliken i bilder av till exempel spruckna väggar. Då känns det fint att läsa Wolf. Han är en slags gladlynt samlare av mänskligt beteende. Och […][...]

En fotobok utan en bild på omslaget? Det fungerar utmärkt när det gäller Anna Strands arbete. Hon har under en recidence i Japan hittat en serie fotografier på en loppis. Omslaget visar en pergamynpåse. Sådana som man förvarade fotografiska negativ i. Några otydliga anteckningar visar att negativet antagligen kopierats på en fotoatelje.   Skyddsomslaget består […][...]

Sune Jonsson, han var ibland så modern. Eller kanske man skall säga före sin tid. Jag tänker då på hans första bok Byn med det blå huset. Han gjorde en litterär gestaltning av människorna i den by han skildrat fotografiskt. Hittade på alltså, gav människorna andra namn och andra livsöden än deras verkliga. Precis så […][...]

Broby Johansen den berömde konstpedagogen berömde en gång de sovjetiska affischmakarna under oktoberrevolutionen för deras konsekventa och grafiskt effektiva användande av svart färg. En av dem svarade: Vi har bara svart färg! Ungefär så var det för Mattias Edwall när han för sjutton år sedan fick ett uppdrag att fotografera nycirkusgruppen Cirkus Cirkör. Det fanns […][...]

När jag tänker på döden kan jag ibland bekymra mig över hur det skall gå till. Ett PANG mitt i steget vore väl att föredra. Demens verkar inte så lockande. Men kanske ändå, i första fasen. Den där man bara blir omhändertagen och slipper allt ansvar. Inte behöver bry sig om att laga mat och […][...]

”Many strong pictures in this one”, sade en bokförsäljare på den stora bokmässan Offprint i Paris när jag stod och bläddrade i den här boken sent i höstas. Jag nickade förstrött och bläddrade vidare. Wormull har efter att ha bott en längre tid i Sverige flyttat tillbaka till det land där han är född, Chile. […][...]

Det känns som om boken är det självklara mediet för de här bilderna. Man måste nämligen sitta ner och titta, noga. För där på gatorna i Bombay händer allt. Och i bilderna upptäcker man nya bilder och när man läst halva boken så är man helt utmattad av alla intryck. Och så är det nog […][...]

Att artisten och underhållaren Johan Rheborg också är fotograf torde väl vid det här laget vara välkänt. I Tv-serien Alla är fotografer har vi fått se hur han och Henrik Schyffert har undersökt fotografiet och fotografiyrkets olika genrer. Därför är det helt följdriktigt att han nu kommer med en egen fotobok. Ämnet är hans jobb […][...]