Utgiven | 2014 |
---|---|
ISBN | 9783941825598 |
Sidor | 152 |
Språk | engelska |
Inte ofta, men ibland, kan jag bli lite trött på på all allvarligt syftande fotolitteratur. Den som vill delge oss en personlig tragedi eller där vi förväntas se den djupa symboliken i bilder av till exempel spruckna väggar.
Då känns det fint att läsa Wolf. Han är en slags gladlynt samlare av mänskligt beteende. Och hans utkikspunkt är oftast Hong Kong, där han bott i tjugo år. Då, i början av sin karriär frilansade han åt den tyska tidskriften Stern, idag gör han enbart egna projekt.
Första kapitlet handlar om moppar, sådana där som man svabbar golv med. I nästa kapitel får vi se hur man lagar en bagagevagn där bagaget ofta ramlar av. Man flätar med snören, ståltråd eller till och med gamla hopknutna plastpåsar. Stolar som används i någon verksamhet på gatan är lagade med tejp, kartong, överblivna brädlappar och vad man nu kunde hitta utan alltför stor ansträngning. På bakgatorna hänger handskar på tork i vackra mönster på staket eller utanför ett öppet fönster.
I en stad med många skyskrapor är det naturligtvis oundvikligt att kläder på tork singlar iväg och hamnar på de mest underliga ställen. En barnklänning har blivit hängande i en neonskylt.
Wolf har en förmåga att genom en genomtänkt komposition och en harmonisk färgskala göra moppar och stolar till en slags skådespelare i en intressant gatuteater. I ett kapitel förekommer enbart snörstumpar som en gång använts till något men som nu hänger kvar på en husvägg eller på ett staket, sysslolösa i ett snyggt motljus.
Den enda levande varelse vi får se är en katt som gömmer sig för fotografen i bokens sista bild.
Hongkong trilogy är en katalog över människans uppfinningsrikedom och lathet. En slags bekräftelse på att vi hankar oss fram, på det ena eller andra sättet.
Oupps, jag hittade visst en dos symbolik i denna bok också, men den är iallafall kryddad med en stor portion humor. Och det är alltid ett nöje att bara betrakta bilder som är omsorgsfullt komponerade utan att falla i gropen som kallas ”vackra bilder”.
P.S. Och för den som inte alls känner till Michael Wolfs fotografi vill jag rekommendera de tre titlar som handlar om Tokyos tunnelbana i rusningstid: Tokyo Compression, Tokyo Compression Revisited och Tokyo Compression Three. Det är böcker som utmärkt illustrerar uttrycket ”packade sillar”. Och som får en att se med nya ögon på Stockholms tunnelbana, en ganska öde plats.
Publicerad: 2014-06-06 00:00 / Uppdaterad: 2014-06-05 17:31
Inga kommentarer ännu
Kommentera