Inte ofta, men ibland, kan jag bli lite trött på på all allvarligt syftande fotolitteratur. Den som vill delge oss en personlig tragedi eller där vi förväntas se den djupa symboliken i bilder av till exempel spruckna väggar. Då känns det fint att läsa Wolf. Han är en slags gladlynt samlare av mänskligt beteende. Och […][...]