Kari lämnar dalen, modern, fåren och hunden och beger sig mot Köpenhamn för att besöka Rasmus, en dansk författare och människorättsaktivist hon lärt känna då han var lärare på en internetbaserad kurs hon deltog i. Det blir några märkliga dagar långt ifrån det liv hon vanligen lever och allt är nytt; storstadsmiljön, hans tre döttrar, sevärdheter, restauranger, en konsert, diffusa relationer och överallt vakter och militärer. Fylld av intryck och tankar reser hon hem och på kvällen bryter helvetet löst.
Det är inte en roman som stryker medhårs, utan tvärtom kräver uppmärksamhet och tålamod. Läsaren får ytterst lite serverat och förklarat men det är bara att följa med och se om och när det kommer att klarna. Rörelsen i tiden är också bitvis oklar – rör det sig om år, veckor, dagar?
Det är några år framåt i tiden, som nu men ändå inte riktigt. Världen har blivit ännu hårdare och kallare, med beväpnade gränskontrollanter och olika krav på medborgarna. Högsta militär beredskap mot hoten inifrån och utifrån och en ännu tydligare polarisering.
Det är välbekant och främmande, nutid och ålderdomligt samtidigt. Mobiltelefonerna med sitt ständiga videoflöde å ena sidan och den självförsörjande fårbonden å den andra. Tekniken och naturen, staden och landet.
De olika delarna i sig är inte på något sätt unika men kombinationen av dem leder mina förväntningar till ett undantagstillstånd. Jag vet inte vad som kommer att hända. Jag kan faktiskt inte ens föreställa mig vad som kan komma att hända och jag konstaterar att oavsett om jag kommer att tycka illa om slutet är det en läsupplevelse jag kommer att bära med mig.
De små glimtar från det förflutna som dyker upp leder både till klarhet och fler frågor. Det jag själv fyllt i luckorna med visar sig inte stämma. Små saker gör mig förvånad och jag påminns om en del av mina egna fördomar.
Ibland är det som skildras väldigt obehagligt; även minnen som avväpnats med tiden och nämns som i förbigående gör ont att läsa om. Den här världen, som bara tycks bli värre och värre. Utanförskapet. Men också de som hjälper – och de som älskar.
Publicerad: 2024-04-24 00:00 / Uppdaterad: 2024-04-22 22:49
Inga kommentarer ännu
Kommentera