Självhjälpsindustri Förbättringsindustri Missnöjesindustri Dåligtsamveteindustri I Pythian pratar tar sig Liv Strömquist an kulturen och miljardindustrin som går ut på att vi ska förbättra oss själva genom att leva hälsosamt, utnyttja tiden maximalt och samtidigt uppnå någon sorts harmoni (oss = främst privilegierade personer i rika länder). Vad är det vi sysslar med och varför – […][...]

Det finns många sätt att gå sönder på, och många sätt att läka, att helas. Ester Chiedza Roxberg har varit med om mycket och hon skriver sig igenom det. Hon skriver ett brev till sin son men kanske är det ännu mer till sig själv. Hon försöker förklara och därigenom förstå, både sig själv och […][...]

När den här recensionen publiceras är det nyårsafton. En symboltyngd och ödesmättad dag, vars kulmen är att den övergår i en annan. Ring ut det gamla och in det nya, radera det som var och bli en uppdaterad, bättre version. Föresatserna och förväntningarna som stegras till det yttersta. Ett perfekt tillfälle att ta sig till […][...]

Hjalmar Söderbergs Doktor Glas är en väldigt bra roman – och en väldigt bra utgångspunkt för nya romaner ur andras perspektiv. I höst har det kommit två olika versioner där det är Helga Gregorius som står i centrum, den ena av Bengt Olsson, som tidigare tagit sig an Gregorius själv, den andra av Åsa Nilsonne. […][...]

Ryssland kommer att bli fritt – den dagen firar vi tillsammans! Så skriver den ryska författaren Daria Serenko när hon signerar sin bok Flickor och institutioner åt en vän i februari 2022. Ögonblicket därpå arresteras hon och placeras i specialförvar i femton dygn. Dagen efter att hon släppts fri inleds Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. […][...]

Jag missar tillkännagivandet av årets nobelpristagare i litteratur men läser det en kvart senare. Han Kang. En författare jag känner till men inte läst något av, inte har någon uppfattning om. Lite senare ska jag uträtta några ärenden och tar med mig några böcker som behöver lämnas tillbaka; en kort sväng på biblioteket är som […][...]

Det börjar (nästan) med en käftsmäll, eller åtminstone ett slag med öppen hand. En pappa som inte är en pappa och som visar sitt rätta (?) ansikte. Andrev Walden vet hur han ska få till en snärtig inledning och så fortsätter det. Mamman lämnar pappan och tar med sig den sjuårige sonen från lägenhet till […][...]

När jag såg Flickor och institutioner på en temahylla på mitt närmaste bibliotek var min första tanke att det rörde sig om flickor på psykiatriska kliniker eller barnhem men så fel jag hade. Institutionerna är här statliga och kommunala förvaltningar och flickornas ålder varierar från tjugoåren till pensionsstrecket. Det börjar på en liten biblioteksfilial, där […][...]

Kari lämnar dalen, modern, fåren och hunden och beger sig mot Köpenhamn för att besöka Rasmus, en dansk författare och människorättsaktivist hon lärt känna då han var lärare på en internetbaserad kurs hon deltog i. Det blir några märkliga dagar långt ifrån det liv hon vanligen lever och allt är nytt; storstadsmiljön, hans tre döttrar, […][...]

Obehaget kommer krypande redan på den första sidan och det är som om jag vill vända mig bort. Det är julafton långt senare men det är något försåtligt och olycksbådande i idyllen. Trettonåriga Sara var ett efterlängtat barn, en dröm, ett mirakel – och en besvikelse. Hon har aldrig lyckats leva upp till sina föräldrars […][...]