Det börjar (nästan) med en käftsmäll, eller åtminstone ett slag med öppen hand. En pappa som inte är en pappa och som visar sitt rätta (?) ansikte. Andrev Walden vet hur han ska få till en snärtig inledning och så fortsätter det. Mamman lämnar pappan och tar med sig den sjuårige sonen från lägenhet till […][...]

När jag såg Flickor och institutioner på en temahylla på mitt närmaste bibliotek var min första tanke att det rörde sig om flickor på psykiatriska kliniker eller barnhem men så fel jag hade. Institutionerna är här statliga och kommunala förvaltningar och flickornas ålder varierar från tjugoåren till pensionsstrecket. Det börjar på en liten biblioteksfilial, där […][...]

Kari lämnar dalen, modern, fåren och hunden och beger sig mot Köpenhamn för att besöka Rasmus, en dansk författare och människorättsaktivist hon lärt känna då han var lärare på en internetbaserad kurs hon deltog i. Det blir några märkliga dagar långt ifrån det liv hon vanligen lever och allt är nytt; storstadsmiljön, hans tre döttrar, […][...]

Obehaget kommer krypande redan på den första sidan och det är som om jag vill vända mig bort. Det är julafton långt senare men det är något försåtligt och olycksbådande i idyllen. Trettonåriga Sara var ett efterlängtat barn, en dröm, ett mirakel – och en besvikelse. Hon har aldrig lyckats leva upp till sina föräldrars […][...]

Som de efteråt skulle lära mig på ungdomsvårdsanstalten fanns det antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus. 1992 är Iris Watkins tretton år gammal och bor med sin mamma Grace i ett ganska slitet men också alldeles underbart hus. På sätt och vis är huset […][...]

Smärta. Bultande, dunkande, som spännband kring hjässan. Mer smärta. Outhärdlig smärta. Mörkret. Sömnen. Det borde ju gå över. Det. Borde. Ju. Gå. Över. Men gör det inte. Stannar kvar allt längre, släpper greppet alltmer sällan. Celia har svårt att arbeta, har svårt att ta hand om sina barn, kan knappt tänka. Hennes migränhistoria börjar någonstans […][...]

En ung kvinna får en praktikplats på ett av Sveriges mest anrika förlag och en dag inleder den litteräre chefen Gunnar ett samtal om förlagets senast utgivna bok. Hon säger vad hon tycker och hennes förklaring visar att de tänker på samma sätt. Strax har praktiken övergått i en anställning och en plats som Gunnars […][...]

Engelskläraren mr Howe delar ut boken ”Äventyrarna” i en femteklass och Donovan lämnar sitt exemplar i köket, där hans mamma hittar det och börjar bläddra. Hon har för vana (ovana?) att läsa sista sidan först och den allra sista meningen får henne att gå i taket: I det ögonblicket insåg Rick exakt hur mycket han […][...]

När jag upptäckte Kate Mortons romaner för många år sedan dök jag in i hennes världar med förtjusning. Familjehemligheter i det förflutna som väcktes till liv av något i nuet, skuld och försoning och fantastiska miljöbeskrivningar. Det var eskapismläsning deluxe och vid ett tillfälle var jag så uppslukad att jag missade mitt pendeltåg och fick […][...]

Om människans förhållande till djur kan man skriva spaltmeter; de är familjemedlemmar och bästa vänner, mat och varelser man utan att tänka efter slår ihjäl, de gör nytta i stort och smått – och förstör och föröder, utifrån människans perspektiv. Det här är något jag tänker på när jag läser barnböcker om djur, eftersom det […][...]