På en fest i mitten av 1990-talet plockade en uttråkad Bea Uusma ut en bok ur en bokhylla och började läsa. Det var Med örnen mot polen. Andrées polarexpedition år 1897. Den inledande fascinationen blev till ett stort intresse och växte till passion, besatthet, drog och livsuppgift. Hon har läst alla dokument som finns, hon […][...]

Det är en morgon som så många andra morgnar men ändå inte. Det är hennes sista dag på Jamaica, åtminstone för den här gången. Hon vaknar tidigt bredvid honom, funderar på vad som väckt henne, tar långsamt in mer och mer av rummet och omgivningen och låter tankarna vandra. Allt ger associationer, allt väcker minnen […][...]

Tara Selter har fastnat i den artonde november. Vad hon än gör kommer hon aldrig till den nittonde och när den artonde återigen gryr är det bara hon som minns samtalen och händelserna och det hon skaffat under dagen har en tendens att försvinna. Boken börjar fyra månader in i denna märkliga tideräkning och Tara […][...]

I skiftet mellan 1500- och 1600-talet föds tänkaren. Han är en märklig pojke som inte accepterar dåliga svar och nedärvda sanningar, utan drivs av ett inre tvång att ta reda på hur saker och ting verkligen fungerar och förhåller sig. Detta ger honom problem både hos farmodern som uppfostrar honom och i skolorna där han […][...]

Från olika håll har jag fått tips om De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel och när jag inför en resa letade efter en bok som kunde passa och den stod där på biblioteket var det givet – historisk feelgood med verklighetsbakgrund och starka feministiska förtecken måste ju vara den perfekta semesterlektyren! Det går dåligt för […][...]

Det skulle egentligen inte finnas några monster i Lucille länge. De fanns i stan förr, såklart – i vilken stad gjorde de inte det? Förr i tiden fanns de överallt, det kryllade av dem i luften och på arbetsplatserna, på gatorna och hemma hos folk. De var poliser och lärare och domare och till och […][...]

När jag var fem år gammal åkte jag till Åbo med min pappa och min farmor. Mina minnen från den resan är fragmentariska – den stora finlandsfärjan, de karelska pirogerna med äggsmör, Åbo slotts vita väggar – men syftet var att hälsa på Reijo och hans familj. Reijo var ett av de finska barnen som […][...]

Förbrukningsvaran är en sorts kollektivbiografi över sex aktriser verksamma på de kungliga scenerna i 1700- och 1800-talets Stockholm, vilka också var jaktmarker för samhällets högst stående män då de sökte nya älskarinnor. Aktriserna betraktades som lovligt byte och var det också ofta, eftersom deras ekonomiska situation vanligen var dålig eller åtminstone mycket osäker. Musikhistorikern och […][...]

I de sexton noveller som utgör Den sista kastraten suddas gränserna mellan rimligt och orimligt, möjligt och omöjligt ut. Trots att de bara är några få sidor vardera är novellerna innehållsrika och de kan spänna över korta tidsrymder lika väl som över åratal. Den gemensamma nämnaren är det absurda och det surrealistiska i en samtida […][...]

Självhjälpsindustri Förbättringsindustri Missnöjesindustri Dåligtsamveteindustri I Pythian pratar tar sig Liv Strömquist an kulturen och miljardindustrin som går ut på att vi ska förbättra oss själva genom att leva hälsosamt, utnyttja tiden maximalt och samtidigt uppnå någon sorts harmoni (oss = främst privilegierade personer i rika länder). Vad är det vi sysslar med och varför – […][...]