En bok av en norska, säkert van att gå på tur, om att vandra till fots genom Europa! Jag får förväntningar på rejäla tips, många historier om hur vandringslederna är och hur man egentligen ska göra för att resa till fots.

Det som infriar förväntningarna är bland annat alla länktips. Läsaren får flera nyttiga tips för att få reda på mer om respektive lands (Italien, Schweiz, Tyskland, Danmark och Sverige) lokala vandrings-organisationer och liknande hemsidor. Perfekt innan man lägger passet i fickan och knyter kängorna. Likaså är boken full med fina bilder som gör en sugen på att besöka många ställen längs vägen. Att det är en nordbo som skrivit boken gör också att det är fler handfasta tips i det mer oorganiserade Italien än i det för oss mer lättvandrade Sverige, men samtidigt börjar här fördelarna svikta.

Det jag trodde skulle bli en ordentlig genomgång visar sig vara en halvdan sådan. Lise Foss har inte vandrat hela E1, trots att ledens namn står på förstasidan och baksidestexten ger sken av att boken behandlar hela leden, från Medelhavet till Nordsjön. Hon har istället tagit hjälp av sin partner och åkt bil stora delar av sträckorna. Följden blir att läsaren får en hyfsad genomgång av Italien (70 av bokens 201 renodlade vandringssidor) men sämre, kortare beskrivningar ju längre norrut leden kommer. Att man kan äta panini med lokal ost i varenda italiensk håla är väl en intressant detalj en gång, men när det återkommer för femte gången blir jag lite trött. Att vi får reda på en del om platser som ligger utanför leden är i och för sig intressant, men beskrivningarna känns oftast alltför ytliga och korta, som om meningen hela tiden är att man bör skaffa sig en massa andra böcker samtidigt.

Det som dock förvånade mig mest är att redaktionen inte har gjort sitt jobb. Att översättaren från norska inte kan italienska eller danska kan man väl leva med, men att inte redaktionen har faktakollat boken bättre sänker betyget. Att variera geografiska namn på olika språk (Tevere resp. Tibern, t.ex.), att kalla danska plommon för 'blommor' och att få mängden gods i Hamburgs hamn till hälften av vad den faktiskt är, gör att man ju inte vet vad man ska tro om resten heller. Att såväl Tyskland som Danmark emellanåt stavas med liten inledande bokstav är också onödigt. Det är jättetråkigt att boken förstörs på det här viset, även om den inte motsvarade mina övriga förväntningar.

Kort sagt skulle boken blivit förtjänt av att antingen ha förlängts med sådär lika många sidor till, eller så skulle Lise Foss skrivit flera mindre böcker om varje land – kanske med hjälp av de lokala entusiaster som hon så gärna hänvisar till, och som onekligen kan sina områden utan och innan. Dessutom borde den ha fått gå igenom ännu ett par ögon, innan den släpptes ut till kartläsande, kängputsande svenskkunniga, sökande efter frisk luft och yta.