Intressant recension. I takt med att resandet blivit mainstream och mer tillgängligt för alla är det inte konstigt att resenären känner sig alltmer kluven inför sitt resande. Varför reser jag? För att känna mig unik genom mina exotiska resmål, för att känna gemenskap med andra som reser, för att testa förhållandet med partnern eller bara för att hålla tristessen stången? Ska du resa någonstans på semestern är numera den obligatoriska frågan som ställs för att få igång samtalet. Den inre resan känns flummig. Att resa är kanske främst ett mått på en persons driftighet att kunna ta sig fram från punkt A till punkt B. Resenären behöver en publik därav alla reseskildringar och resebloggar. Men medelklassens ständiga jakt på nya statusmarkörer kommer nog leda till att det korrekta blir att ta tåget till biblioteket.