Inte all reselitteratur vill få oss att resa. Med sin tredje reseskildring på svenska fortsätter Jenny Diski att charma oss med sin nonchalanta inställning till resandet, den här gången till Nya Zeeland, den engelska landsbygden och Lappland. Hennes tankar störs av påträngande lokalbor när hon bara vill sitta på sitt rum och ägna sig åt […][...]

Jag tror jag kan spela på den nu. Hur stämmer man den? När Charles Mingus självbiografi kom på svenska 1981, nästan tre år efter hans död och tio år efter originalet, anmäldes den i de flesta stora tidningar. Den store diaboliske jazzmusikern och orkesterledaren berättade om sitt liv, från en hård och kärlekslös uppväxt i […][...]

En idealgestalt räcker. Det är den sanning Martin Tistedt bevattnar med Lux Aeterna. Och den behöver inte vara något mer än mänsklig för det. Det räcker att ha en bra idealgestalt. Don’t just do it, overdo it. Lux Aeterna slår ner på pulpeten från den förvirrade och saggiga saggigheten och upp krälar ett liv som […][...]

Pär Thörn – Ur ett kommande arbete Lördagen den elfte november, klockan 16:00 Lava, Kulturhuset, Sergels Torg, Stockholm Thörn skiftar under en halvtimme identitet och är bland annat Alexandre Kojéve, Ulrike Meinhof, Leon Larsson, Ahmed Agiza och Pär Thörn. Detta mentala arbete kombineras med overheadapparat, cd-spelare och radio.[...]

Jenny Diski menade i sin tågreseskildring från 2005 Främling på tåg att resa är att snabbspola sitt liv, vara bortkopplad från sin omgivning, kort sagt en fristad. Kanske är det därför som det ofta är lättare att berätta sina innersta tankar för främlingar? Man riskerar inte att få dem tillbaka. Den indiska författaren Anita Nair […][...]

Kalifornien – min historia kunde Joan Didion skriva först efter sin mammas död. Ämnet låg för nära, även om hon indirekt har behandlat det i sina tidigare romaner. Didion hör nämligen till den typ av författare och essäister som inte alltid måste förstå vad hon själv skriver eller vad det handlar om. Så fungerar som […][...]

Allt som kan uttryckas i ord, kan uttryckas i liv. Där har vi Sven Lindqvist essästil fångad i en kort mening. Allt han läser söker han att koppla till sitt eget eller andras liv; att skriva om det lästa kan bara uttryckas på det sättet. Citatet är från Thoreau och Lindqvist använder det själv i […][...]

Hur nära får man gå med en kamera innan den ljuger? Hur mycket får en dokumentärfilmare styra och regissera det hon ska skildra? Hur mycket får hon förvanska för att lyckas med sitt projekt? Var går gränsen mellan dokumentär och dålig spelfilm där de inblandade bara lever upp till förväntningarna på vilka de ska vara? […][...]

Det verkar aldrig sluta snöa den här vintern. Även i det påhittade samhället Skogli, någonstans i Kongsvingertrakten, dit Levi Henriksen förlagt handlingen i sin första roman, lägger snöfallen sordin på all mänsklig aktivitet. Nya spår måste prepareras. Det handlar bygdens slagskämpe och problembarn Dan Kaspersen. Han återvänder till sin fädernesgård efter två år på kåken […][...]

California Zephyr, Coast Starlight, Sunset Limited och Empire Builder. Det finns något exlusivt och storslaget över persontågen i Amerika. De har alla egna namn, går tungt och långsamt, är ofta försenade, har militanta konduktörer och är en förlustaffär för Amtrak. När brittiskan Jenny Diski vill upptäcka det stora landet i väster vill hon göra det […][...]