Beijing är en mångfacetterad och spännande stad som man kan besöka många gånger utan att bli uttråkad. Det går att resa till Beijing helt utan guidebok och komma hem, och ändå vara helt nöjd efteråt. Men har man med sig en bra guidebok blir resandet bra mycket enklare – samt att man inte riskerar att missa något viktigt man vill se.
Som i alla genomtänkta guideböcker finns i denna Willmaguide faktaavsnitt om praktiska saker som post, Internet, tull, visum och så vidare. Detta avsnitt känns bra och informativt och jag tror att de fått med det mesta man behöver känna till för att klara sig i Beijing. Det enda jag inte lyckats hitta i boken är praktiska tips om kulturella skillnader. Vissa kinesiska etikettsregler skiljer sig från det vi är vana vid, och det hade varit bra med ett litet avsnitt om det.
Det första jag noterar när jag bläddrar i boken är avsaknaden av kartor. Visserligen kan man mycket enkelt ta sig runt med hjälp av taxi i Beijing, och därför kan man klara sig utan karta, men den som gillar att utforska staden på egen hand genom att promenera mellan olika platser eller att cykla, behöver komplettera boken med en bra stadskarta.
Om en guidebok är bra eller inte, beror delvis på om det som står i den är korrekt, men minst lika mycket på vad som inte står i den. Det är ohyggligt frustrerande att ha en guidebok som saknar viktig information. Då hjälper det inte hur välskriven den är, man går ändå bara och retar sig på att den inte är användbar. När jag läst denna bok har jag därför försökt se vad författarna kan tänkas ha missat, för att kunna ge er läsare en så bra recension som möjligt.

Några av de främsta turistattraktionerna i Beijing är Förbjudna Staden, Sommarpalatset och Himmelens Tempel. Alla dessa är väl beskrivna i boken och i det sammanhanget saknas inget som man förväntar sig hitta i guideboken.
Från Beijing kan man göra en hel del dagsutflykter till välkända turistmål. De största attraktionerna är Kinesiska Muren, Minggravarna och Qinggravarna.
När det gäller Minggravarna är det flera saker som jag blir lite besviken på. För det första hittar jag ingen information om hur man tar sig dit. Författarna verkar utgå från att alla åker dit med guidade turer. Men jag vet att det går relativt enkelt att ta sig dit med lokalbussar och är man en grupp på tre eller fyra personer är ett bra alternativ att ta och förhandla med en taxichaufför. Om detta står det tyvärr ingenting.
Det är även synd att det inte finns någon karta över de olika Minggravarna. Det går nämligen ibland att besöka även de gravar som officiellt är stängda, men för att kunna göra det måste man hitta dem – och utan karta är det svårt.
Även i avsnittet om Kinesiska Muren är det en viktig bit som saknas. Kinesiska Muren är förmodligen Kinas största turistattraktion. Den besöks av tiotusentals turister varje dag och det är flera olika sektioner av muren som är tillgängliga. De kända delarna är väl beskrivna och uppdaterade. Dessa delar av Kinesiska Muren är naturligtvis helt fantastiska att besöka, men de har två nackdelar: 1: muren är så kraftigt restaurerad på dessa platser att den i allt väsentligt är nybyggd och 2: man måste trängas med horder av turister och försäljare. Det finns en del av Kinesiska Muren, Huanghua, där man dels slipper andra turister och dels får se muren som den egentligen ser ut idag. Denna del är inte alls nämnd i boken, vilket är synd.

Jag har dessutom roat mig med att leta i boken efter lite mindre kända turistattraktioner som finns i Beijing. Vissa av dessa är inte speciellt intressanta för den vanlige resenären, men för personer med speciella intressen kan det vara just en udda attraktion som gör besöket i Beijing extra minnesvärt. Jag ser att Det Gamla Observatoriet och Ritanparken båda finns med i boken, men författarna har tyvärr helt missat den Underjordiska Staden, badet i Tuanjiehuparken och Peking Man Site. Dessutom är matmarknaden på Donganmen Market så slarvigt beskriven att folk riskerar att missa denna fullständigt unika attraktion.
Avsnittet om shopping, något som är både billigt och roligt i Beijing, är bra skrivet och de främsta marknaderna är omnämnda.
Boken innehåller dessutom ett 40-sidigt avsnitt om den Transibiriska järnvägen. Först är det några användbara sidor med tips och idéer om att resa med tåg från Moskva till Beijing. Men resten av det avsnittet är skrivet som en reseskildring. Jag förstår inte riktigt varför det finns med i guideboken. Jag föredrar själv att en guidebok är kompakt skriven och rik på användbar information – den får gärna vara kryddad med lite korta anekdoter och reseupplevelser. Men vill jag läsa en 29 sidor lång reseberättelse köper jag hellre en bok skriven av en duktig författare, läser en artikel i National Geographic eller rent utav laddar ner en läsvärd reseblogg från Internet.

Sammanfattningsvis är mitt intryck av boken att för den som reser till Beijing på en paketresa, där guidade turer ingår, är boken alldeles utmärkt. Det finns information om de platser man normalt besöker och det gör resan trevligare. Det som saknas i boken är ändå redan ordnat av researrangören, så det saknar man inte. För den som absolut vill ha en guidebok skriven på svenska så fungerar denna bok, men ibland känns den lite bristfällig. Men den som gärna ordnar utflykter på egen hand, hellre reser med lokalbussar än bussturer och föredrar att klara sig själv skulle jag rekommendera en guidebok skriven för just den typen av resenärer, till exempel Lonely Planet eller Rough Guide.