Utgiven | 2012 |
---|---|
ISBN | 9789164203809 |
Sidor | 562 |
Orginaltitel | Gjenferd |
Översättare | Per Olaisen |
Först utgiven | 2012 |
Gengångare är den nionde boken om Harry Hole. Det är ingen roman man smyger med. Den väger som ett mjölkpaket och är närmare 600 sidor tjock. Så det är ett litet företag att umgås med Harry och hans Oslo.
Det börjar med att Harry Hole kommer tillbaka efter tre år i Hongkong. Anledningen är att hans stora kärlek Rakels son är misstänkt för mord. Harry tror dock inte att den artonåriga Oleg är gärningsmannen och börjar en egen utredning i Oslos undre värld. Det som från början såg ut som ett drogrelaterat mord, växer till en omfattning Harry inte kunnat ana. Ett välorganiserat, våldsamt och livsfarligt nätverk styr Oslo. Ingen vill komma i dess väg och ingen vågar avslöja något eftersom det är lika med döden.
Jag vet människor som aldrig skulle våga öppna en Jo Nesbø-thriller. Han drar sig inte för att närgånget beskriva våld, smärta, ondska och väjer inte för att uppehålla sig i vad som rör sig i en döende människa. I Gengångare får vi följa hur livet rinner ur den unge, vackre och kriminelle Gusto. Hur han ligger och dör alldeles ensam, samtidigt som han för en inre dialog med sin frånvarande skitstövel till farsa. Hans dödskamp blir smärtsamt utdragen genom hela tegelstensromanen, som en poetisk parallellhistoria om hur sorgligt fel det kan bli.
Förtjänade jag att ligga på golvet i en smutsig pundarkvart med ett hål för mycket i kroppen där det bara rinner ut, livet, sekunderna och flashbackbilderna av allt som ledde mig hit? Alla de små och stora sakerna, hela högen av tillfälligheter och halvmessyrer, är det jag, är det allt, är det mitt liv?
Harry Hole är den före detta polisen, som numera är utredare. Hans yta är hård som flinta men därunder döljer sig oceaner av smärta och känslighet. Just detta gör honom mer intressant och levande än andra nyktra alkis-ensamvargar vi möter i genren. Hans ständigt reflekterande och den emellanåt undangömda omtänksamheten gör honom mer komplicerad än så.
Det är en mörk och brutal sida av Oslo som skildras. En skuggsida där knark krängs och där högt uppsatta personer i staden är inblandade. Men allt är inte nattsvart. Historien kryddas upp med en rå och pigg humor, som får mig att dra på smilbanden.
Solen glittrade så intensivt i fjorden att Harry måste kisa genom sina damglasögon.
Oslo hade inte bara en ansiktslyftning på gång i Bjørvika, den hade fått på sig ett silikonbröst till ny stadsdel som stack ut i fjorden där den tidigare hade varit plattbröstad och tråkig. Silikonmonstret hette Tjuvholmen och såg dyrt ut.
Publicerad: 2012-02-29 00:00 / Uppdaterad: 2017-05-13 19:33
3 kommentarer
[...] “Gengångare är den nionde boken om Harry Hole. Det är ingen roman man smyger med. Den väger som ett mjölkpaket och är närmare 600 sidor tjock. Så det är ett litet företag att umgås med Harry och hans Oslo. Det börjar med att Harry Hole kommer tillbaka efter tre år i Hongkong. Anledningen är att hans stora kärlek Rakels son är misstänkt…” Läs mer [...]
#
Intressant grepp att inkludera döendet i en deckare. Trots att den mördade är centralgestalten, personen som berättelsen vore omöjlig utan är det ofta den enda som inte får komma till tals.
#
[...] “Gengångare är den nionde boken om Harry Hole. Det är ingen roman man smyger med. Den väger som ett mjölkpaket och är närmare 600 sidor tjock. Så det är ett litet företag att umgås med Harry och hans Oslo…” Läs mer [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).