Spin-off:er, re-writes, prequels och sequels – fenomenet är nog ändå äldre än de amerikanska popkulturbegreppen. Det här med originalitet och betydelsen av den enskilde författaren lär ju vara ett ganska modernt påfund. Många är de som menar att vi berättat i stort sett samma historier sedan mänsklighetens begynnelse, att varje sagofigur har sin motsvarighet i grundläggande psykologiska behov och att karaktärerna i såpoperor som Dallas bara är moderna varianter av de antika gudarna.

Vara hur det månde med det – nog finns det berättelser vi har svårt att släppa taget om. Berättelser som inspirerar eller provocerar till att skriva fortsättning, se ur nya perspektiv. För att där finns någon karaktär som inte gjorts rättvisa, för att där lurar ännu oberättade historier, före eller efter eller vid sidan av. Kanske bara ett spännande tankeexperiment, kanske någon sorts grundläggande nyckel i tiden: Hur hade Odysseus sett ut om han dragit runt i 1900-talets Dublin istället för kring det antika Medelhavet? Hade Söderbergs Arvid och Lydia haft bättre chanser om de levt på 1970-talet? Hur hade Austens karaktärer klarat sig om de hade haft tillgång till mobiltelefoner?

Vi har samlat några av alla berättelser som skrivits och skrivits om, inspirerat och provocerat, fått en uppföljning, en fördjupning eller ställts fullständigt på huvudet. Också om vi bara berättar samma historier hela tiden, så tycks de ändå alltid rymma nya.

Originalet: I Jane Austens Northanger Abbey (utgiven först efter författarens död, 1818) har den unga Catherine Morland förläst sig på gotiska romaner som de av Ann Radcliffe.
Spin-off: I Val McDermids uppdaterade version är det istället Stephenie Meyers vampyrromaner som får hjältinnans fantasi att skena iväg.

Jane Austen: Northanger Abbey
Romantiska griller att älska och vårda

”Få författare är så välförtjänt berömda för sina inledningsrader som Jane Austen. Snabbt, smart och humoristiskt presenterar hon sina teman och karaktärer, från ‘Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru’ (Stolthet och fördom) till ‘Sir Walter Elliot…” Läs mer

Val McDermid: Northanger Abbey
Gillar hon ens Northanger Abbey?

”Northanger Abbey är Jane Austens charmerande roman om romanläsning och hur livet kanske inte alltid motsvarar de förväntningar vi skaffar oss genom sådant. Den har med andra ord en kärna som ganska lätt borde gå att överföra på nutiden, eller vilken tid som helst som på ett eller annat sätt sysslar med berättelser. Och vilken tid har…” Läs mer

Originalet: När Karin Boyes totalitära dystopi Kallocain gavs ut första gången 1940 var Sverige kringskuret av totalitära makten.
Spin-off: 2015 kom Johanna Nilssons Det grönare djupet ut. Det är en fristående fortsättning på Kallocain, skriven ur sanningsserumets uppfinnares hustrus perspektiv.

Karin Boye: Kallocain
Dystopi med ett mänskligare ansikte?

”I Juli Zehs framtidskildring Corpus Delicti beskrivs romansamhällets förflutna, tiden efter millenniumskiftet – vår tid – som en period av kris. Då hade man, som Zeh framställer det, avskaffat det mesta – religion, ideologi, nation, familj – men glömt att ge människor något annat att tro på istället. 1940, när Karin Boyes Kallocain…” Läs mer

Johanna Nilsson: Det grönare djupet
Någonstans, en plats för oss?

”Ett grönt djup i människan, det talar Edo Rissen, sanningsdrogen kallocains uppfinnare Leo Kalls chef och upplevda rival, om i Karin Boyes dystopi Kallocain från 1940. Ett grönt djup i människan. Det grönare djupet kallar Johanna Nilsson sin fristående fortsättning på Kallocain, en ‘fri litterär fantasi’, för. Här är huvudpersonen…” Läs mer

Originalet: Agatha Christie skrev ett trettiotal romaner och novellsamlingar med den belgiske, men ack så brittiske, detektiven Hercule Poirot i huvudrollen, från En dos stryknin 1920 till Ridå – Hercule Poirots sista fall 1975.
Spin-off: Sophie Hannah återuppväckte Christies detektiv 2014 med Monogrammorden – ett nytt fall för Hercule Poirot.

Agatha Christie: Mord på ljusa dagen
”ondskan finns överallt under solen”

”Hur grov brottslighet fått sådant underhållningsvärde är väl egentligen ett mysterium i sig. Ställd inför verkliga brott är det emellertid inte utan att man känner en bismak av besvikelse över att verkligheten nästan alltid är så oglamourös och plump (och verklig). Verkliga skurkar har sällan särskilt mycket att göra med…” Läs mer

Sophie Hannah: Monogrammorden – ett nytt fall för Hercule Poirot
Vardagsvanvett och vildingvanvett

”Agatha Christie planerade och skrev decennier i förväg sina deckarhjältar Hercule Poirots och Miss Marples sista fall. Nästan 40 år senare har emellertid upphovsrättsinnehavarna bestämt sig för att låta Poirot återuppstå och auktoriserat Sophie Hannahs Monogrammorden – ett nytt…” Läs mer

Originalet: Jane Austens roman Stolthet och fördom kom ut första gången 1813 och har filmatiserats ett otal gånger.
Spin-off: Emma Tennant skrev en uppföljare med Pemberley 1996, Colleen McCullough gav underdog-systern Mary upprättelse i Miss Mary Bennets självständighet 2010, en hel bunt författare lekte med konceptet i Flirting with Pride & Prejudice 2005 och Seth Grahame-Smith lät berättelsen ta en oväntad vändning i Pride and Prejudice and Zombies 2009. 2012 lät P D James deckaren När döden kom till Pemberley utspela sig efter Austen-romanens slut, 2013 berättade Jo Baker Stolthet och fördom ur tjänstefolkets perspektiv i Huset Longbourn och 2016 skrev Curtis Sittenfeld en nutida version med Eligible. Dessutom ska förstås Helen Fieldings första bok om Bridget Jones vara inspirerad av Stolthet och fördom.

Jane Austen: Stolthet och fördom
Kärlek och materia

”‘Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru.’ Mer än många berömda inledningsrader slår den här fast ett antal av romanens viktiga teman. Det handlar om pengar och äktenskapstycke, och inte minst om vad som anses rätt och riktigt. Den ‘allmänt erkända…” Läs mer

Emma Tennant: Pemberley
Stolthet och fördom – the reunion

”Hjältinnan får sin hjälte och sen lever de lyckliga i alla sina dagar. Eller? Vad händer egentligen efter sagornas lyckliga slut? Precis som sagor slutar ju alla Jane Austens romaner med bröllop, sammanfattningar och avslut där alla får vad de förtjänar. Somliga tycker att det där är formelartat och stolpigt, men jag skulle vilja påstå…” Läs mer

Helen Fielding: Bridget Jones’s Diary
Tolv år med Bridget Jones

”En gång i tiden klippte jag ut en artikel av feministikonen och litteraturvetaren Nina Björk. Jag arkiverade den innanför någon bokpärm enligt ett renodlat associativt system som sedermera föll på att jag aldrig mindes mina egna associationskedjor och det är mycket möjligt att den finns nånstans i min bokhylla än idag…” Läs mer

Colleen McCullough: Miss Mary Bennets självständighet
Miss Mary Bennet ser rött

”Om man kan sin Austen har man nog skämts ikapp med miss Elizabeth Bennet när systern Mary med bottenlöst allvar serverar sina religiösa moralpredikningar till eftermiddagsteet. Eller hur hon, likt en ostämd fiol, gnisslar fram ett ode vid pianot på någon av Hertfordshiresocietetens tillställningar. Den fula ankungen…” Läs mer

Jennifer Crusie (red): Flirting with Pride & Prejudice
“Bennets and Bingleys and Bitches. Oh my!”

”Chick-lit är en genre som fullkomligt exploderat de senaste tio, femton åren. Bridget Jones dagbok betraktas ofta som något av startskottet för trenden, men ska man dra upp släktträdet längre tillbaka – och det vill man ju ofta – tycks de flesta kännare överens om ett namn: Jane Austen. När Smart Pop-serien för ovanlighetens skull…” Läs mer

Seth Grahame-Smith: Pride And Prejudice And Zombies
We’ve got the biggest balls of them all

”I bokens anda börjar vi med ett original och anpassar. ‘Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man zombie som äger en stor förmögenhet hjärnor måste vara i behov av en hustru mer hjärnor.’ Mer än många berömda inledningsrader slår den här fast ett antal av romanens viktiga teman. Det handlar om pengar…”Läs mer

P D James: När döden kom till Pemberley
Fortsättning på mästerverk

”Jane Austen skrev oförglömliga romaner, men mig veterligen besökte hon inte samma historia flera gånger. Därför är det svårt att föreställa sig att hon själv skulle ha skrivit en fortsättning på berättelsen om Elizabeth Bennet och mr Darcy. Nu har deckardrottningen P.D. James gjort det i stället. Det var med stora förväntningar…”Läs mer

Jo Baker: Huset Longbourn
Mellan raderna och nedanför trappan

”I slutet av 1960-talet blev tevefilmatiseringen av John Galsworthys romanserie Forsytesagan en stor internationell succé och ett par skådespelerskor med tjänstefolk i släkten tänkte att vad tusan. Någonstans i utkanten av den gripande släktsagan fanns människor som lagade och dukade familjens Forsytes vackra middagar, som…”Läs mer

Curtis Sittenfeld: Eligible
Stolthet och fördom och hatsex

”För några år sedan gjorde vi en temasida om spin-off-litteratur här på dagensbok.com. Fenomenet – förmodligen ungefär lika gammalt som mänskligheten själv, ungefär – har inte precis avtagit sedan dess, så idag uppdaterar vi det en smula med två nya varianter av Jane Austen: Northanger Abbey av Val McDermid och Eligible…”Läs mer

Originalet: Maurice Sendaks bilderboksklassiker Till vildingarnas land kom ut första gången 1963.
Spin-off: Dave Eggers var med och skrev manus till filmatiseringen av Sendaks bok 2009. I samma veva kom romanen Vildingarna till.

Maurice Sendak: Till vildingarnas land
Borta vilt men hemma bäst?

”Jag gillade aldrig Maurice Sendaks redan då klassikerförklarade Till vildingarna land som barn, vad jag minns. Jag har en vagt obehaglig känsla av det dova, det irrationella och läskiga. Jag var möjligen ett lite ängsligt, för att inte säga mesigt barn. Men jag tyckte mycket…” Läs mer

Dave Eggers: Vildingarna
Vardagsvanvett och vildingvanvett

”När Maurice Sendak med barnboksklassikern Till vildingarnas land skapade den vilde Max och de kanske ännu vildare vildingarna gjorde han det på tretton meningar och en handfull bilder. Det lämnar ju en del frågor obesvarade. Till exempel de fyra som dyker upp på baksidan till Dave Eggers roman…” Läs mer

Originalet: Vladimir Nabokovs kontroversiella roman Lolita kom ut första gången 1955 och skildrar huvudpersonens pedofila dragning till sin styvdotter.
Spin-off:I Darling River (2010) skriver Sara Strindberg någon sorts fortsättning på Nabokovs roman, men ur kvinnornas perspektiv.

Sara Stridsberg: Darling River
Fjärilen i kvinnors hjärnor

”I morgon presenterar dagensbok.com förra decenniets tio bästa böcker. Det har varit svårt, nästan omöjligt att välja ut dem. Detta decennium blir enklare, en kandidat är redan glasklar: Darling River. Den redan så prisade Stridsberg har skrivit sin absolut bästa bok hittills. Jag riktigt längtar tills den dagen hon blir invald i Svenska…” Läs mer

Originalet: Hjalmar Söderberg skrev om kärleken mellan Arvid och Lydia i Den allvarsamma leken 1912.
Spin-off: Gun-Britt Sundström skrev om den ur Lydias perspektiv och omplacerad till sin egen samtid i För Lydia 1973.

Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
Mycket mer än bara tantsnusk

”Det har sagts många gånger, och jag säger det igen: detta är en av de vackraste kärlekshistorier som någonsin skrivits! Tänker du nu på kärlekshistorier i Harlequin- respektive tantsnusksformat: den vackra, men ack så fattiga, flickan på blott nitton år träffar den stilige mörke mannen och efter diverse förvecklingar lever de happily…” Läs mer

Gun-Britt Sundström: För Lydia
Tidsförflyttning

”Det verkar populärt att skriva “rewrites” på Hjalmar Söderberg. Jag menar, det har gjorts med andra författare också. För några år sedan var det Bengt Ohlsson som tyckte att det var pastor Gregorius tur att få uppmärksamhet, men redan för 36 år sedan gav Gun-Britt Sundström röst åt Lydia. Nu ger Modernista ut en fin…” Läs mer

Originalet: L Frank Baum skrev den första boken om landet Oz, Trollkarlen från Oz, år 1900. Det skulle komma att bli ett 40-tal, 13 av Baum själv, resten av andra efter hans död 1919. Filmatiseringarna och scenversionerna tycks otaliga.
Spin-off: I Wicked. The Life and Times of the Wicked Witch of the West gav Gregory Maguire sagans onda häxas perspektiv på berättelsen 1995. Även den blev först i en serie om Oz och har också blivit framgångsrik Broadway-musikal.

L Frank Baum: Trollkarlen från Oz
Den gula tegelvägen förgrenar sig – men började här

”Det är förstås Gregory Maguires re-write Wicked. The Life and Times of the Wicked Witch of the West som gjort mig nyfiken på L Frank Baums klassiska barnbok. Innan dess är det framför allt filmen från 1939, med Judy Garland som Dorothy, flickan från Kansas som färdas med en tornado till det magiska landet Oz…” Läs mer

Gregory Maguire: Wicked
Diskriminering och motstånd ovan regnbågen

”Det är en fantastisk liten pocketutgåva av Wicked jag lyckats lägga vantarna på. Den har omslag efter musikalaffischen, med titeln grönglittrande och upphöjd i relief och själva sidorna kantade av grönt, sådär som äldre böcker kan vara förgyllda. Knallgrönt. Man blir helt glad. Grönt är förstås den elaka…” Läs mer

Originalet: De antika eposen Illiaden och Odysséen lär ha skrivits ner kring 700 f Kr av någon eller några som hette eller inte hette Homeros. Förmodligen hade historierna tidigare traderats muntligt.
Spin-off: Många har inspirerats av Homeros storslagna berättelser. Mest känd är kanske James Joyce, som placerat sin moderna hjälte eller antihjälte i Dublin i Odysseus (1922). Andra exempel är Eyvind Johnsons Strändernas svall (1946), Rut Hillarps Penelopes väv (1985) och Johannes Anyurus Det är bara gudarna som är nya (2003).

Johannes Anyuru: Det är bara gudarna som är nya
Akilles 2003

”Johannes Anyuru har valt att debutera på ett ganska modigt sätt. I sin diktsamling använder han ett kanoniskt verk, Homeros’ Iliaden, som ”ram och resonansbotten”, som han själv skriver. Han sällar sig till en stor skara författare som, med olika resultat, använt ett tidigare verk eller en myt som bakgrund till…” Läs mer

Originalet: Valerie Solanas extremfeministiska manifest SCUM utgavs första gången 1967. Året därpå blev hon berömd, men för att ha skjutit popkonstnären Andy Warhol.
Spin-off: I Drömfakulten från 2006 gör Sara Stridsberg egensinnig roman av manifestet och inte minst dess författare.

Valerie Solanas: SCUM manifest
”Historien är en hjärntvätt. SCUM är en avprogrammering.”

”‘Livet i det här samhället är – i bästa fall – skittråkigt, och ingen aspekt av det är över huvud taget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering, och förstöra det manliga…” Läs mer

Sara Stridsberg: Drömfakulteten
Valerie’s Chest

”Det finns ett berömt foto av Andy Warhol taget året efter att han utsatts för ett mordförsök. Warhol har dragit upp skjortan och kameran fångar vartenda litet ärr efter skottskadan. Och det är inte lite; Warhol fick tillbringa resten av sitt liv i korsett för att hålla sitt innanmäte på plats. Det är en…” Läs mer

Originalet: Hjalmar Söderberg, återigen, skrev om mordet på pastor Gregorius i Doktor Glas 1905.
Spin-off: Bengt Ohlsson skrev om den ur pastorns perspektiv i Gregorius 2004 och kammade hem ett Augustpris på kuppen. Glas spelar stor roll också i Kerstin Ekmans Mordets praktik (2009).

Hjalmar Söderberg: Doktor Glas
Tidlösa moralfrågor

”Det är svårt att föreställa sig hur provokativ Doktor Glas måste ha varit när den först utkom 1905. Den är en av de där böckerna som trots att den har nästan hundra år på nacken fortfarande känns fräsch och aktuell och som dessutom fortfarande måste anses vara provokativ. De moraliska dilemman som är…” Läs mer

Bengt Ohlsson: Gregorius
En pastors bekännelser

”En uteservering i Kungsträdgården, Stockholm. Doktor Glas: God eftermiddag, pastorn. Gregorius: God eftermiddag, doktorn. Doktor Glas: Får det lova att vara ett piller? Gregorius: Varför det? Doktor Glas: Åh, ett nytt preparat. Bra för hjärtat! Gregorius: Ja, det kanske man behöver efter att ha blivit föremål…” Läs mer

Kerstin Ekman: Mordets praktik
Doktor Glas, var god dröj

”Doktor Glas? Igen? Vi har Hjalmar Söderbergs fantastiska original, vi har Bengt Olssons finstämda Gregorius och härom året kom Bjarne Moelvs Helgas offer som djupgående granskar den mystiska och kanske inte helt igenom sympatiska Helga. Thorsten Flinck gjorde ju romanen till sin på flera sätt genom sin…” Läs mer

Originalet: Om Nalle Puh och hans vänner i Sjumilaskogen skrev A A Milne i Nalle Puh (1926) och Nalle Puhs hörna (1928). E H Shepard illustrerade.
Spin-off: Numera är det Disney som äger rättigheterna till Milnes figurer och 2009 kom den ”officiella uppföljaren” Tillbaka till Sjumilaskogen av David Benedictus. Dessutom har Puh och hans vänner förekommit flitigt i populärvetenskapliga böcker som Benjamin Hoffs Tao enligt Puh och Te enligt Nasse och John Tyerman Williams Puh och Filosoferna och Puh och Psykologerna.

David Benedictus: Tillbaka till Sjumilaskogen
Är det verkligen Sjumilaskogen?

”Berättelserna om tidernas kanske mest kända nallebjörn har fått en uppföljare. Efter åttio år har A.A. Milnes rättsinnehavare godkänt en fortsättning, som börjar när Christoffer Robin har sitt första sommarlov. De som har läst originalböckerna minns ju att de slutade när han började skolan. Trogen…” Läs mer

John Tyerman Williams: Puh och Psykologerna
Naivt och synnerligen korkat

”Om det är någon serie barnböcker som är lika het, eller kanske till och med hetare än den om Harry Potter så torde det vara böckerna om Nalle Puh. Frågan är dock hur många som egentligen läst originalböckerna, att Nalle Puh är så populär just nu beror mest på Disneys filmer om honom och de populärvetenskapliga…” Läs mer

Originalet: William Shakespeares Hamlet, skriven någon gång kring år 1600, är en av teaterhistoriens mest spelade och filmatiserade pjäser.
Spin-off: Variationer av pjäsen har skrivit av bland andra dramatikern Tom Stoppard och ungdomsförfattaren Lisa Fiedler. I Stoppards pjäs från 1967 har fokus flyttats till bifigurerna Rosencrantz och Guildenstern. I Fiedlers ungdomsroman från 2006 är det istället Ofelia som står i centrum.

William Shakespeare: Hamlet
Att vara, osv

”Hamlet har egentligen aldrig varit min favorit. Men är man nu intresserad av översättandets alla mysterier så är det lätt gjort att ändå samla på sig en bunt olika upplagor. Sture Pyks översättning av den legendariska pjäsen kom ut för några år sen på Fischer & Co och är så vitt jag vet den nyaste som gjorts – enligt förlaget av…” Läs mer

Tom Stoppard: Rosencrantz And Guildenstern Are Dead
Alla dör i slutet

”Med barndomsvänner som Ros och Guil är det inte att undra på att Hamlet blev lite konstig. En av de fantastiska/irriterande sakerna med Shakespeare är ju att man inte blir av med karln. Hans berättelser är så inväxta och inympade i allt att han inte går att ignorera. Är man intresserad av litteratur, och speciellt…” Läs mer

Lisa Fiedler: Hamlet + Ofelia
Ofelia hjärtar Hamlet

”Hur mycket ny berättelse kan man klämma in i en redan existerande? Brodera ut en biroll, göra till sitt? En hel del, uppenbarligen. I Hamlet + Ofelia har Lisa Fiedler mjölkat den lilla men berömda Ofelia ur Shakespeares Hamlet på alla upptänkliga intriger – och åstadkommit inte bara en ny, ytterst aktiv hjältinna utan också…” Läs mer

Originalet: Gaston Leroux roman Fantomen på operan är onekligen mest känd som förlagan till 1980-talets pompösa Andrew Lloyd Webber-musikal, men har också gett upphov till en rad filmatiseringar sedan den första gången gavs ut 1911.
Spin-off: Susan Kay lät sig inspireras av såväl romanen som musikalen och skrev i Mannen bakom masken (1990) om operaspökets uppväxt och förflutna.

Gaston Leroux: Fantomen på operan
Älskade melodram

”När Gaston Leroux 1910 skrev sin Fantomen på operan lade han grunden för ett av litteraturhistoriens stora monster, ett monster som, liksom Frankensteins dito, är förmöget att väcka både skräck och medlidande. ‘Spöket’ lever i sin makabra boning under operan och terroriserar människorna ovanför med sina krav. Han förälskar sig i…” Läs mer

Susan Kay: Mannen bakom masken
Porträtt av monstret som valp

”Det finns två sorters nytappningar. De som utan känsla bara försöker haka på ett säljande koncept och enbart förtjänar sågningar och förakt; och de som gör det av kärlek till en berättelse och lust att veta mera. Susan Kays Mannen bakom masken hör lyckligtvis till den andra kategorin. 1911 fick vi för första gången möta den…” Läs mer

Originalet: Egentligen en samling texter från någonstans kring 1500 f Kr till 100 e Kr är Bibelns ursprung minst sagt höljt i mystik. Inspirerat har den i alla fall, till allt ifrån korståg och folkmord till film och litteratur.
Spin-off: Vilken författare har inte åtminstone kastat ett getöga någon enstaka gång ..?

Bibeln
Gud är tillbaka – och han är jävligt förbannad

”Handen på hjärtat: hur ofta läser ni om böcker? Nu menar jag inte små slickade poesistrofer och rådströmska metaforer utan Tegelstenarna. Dom där stora och Viktiga Verken som format hela ens livssyn och verklighetsuppfattning. Jag gör det aldrig, för jag hinner inte. Det kommer ju hela tiden nya böcker, och det är roligare att läsa om…” Läs mer

Philip Pullman: Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren
Jösses

”Vi korsfäste Jesus fast skulden var vår Och hela vår kultur är byggd på denna metafor…sjöng Kjell Höglund en gång i världen. Och det ligger nog något i det; vad man än tror personligen så är det svårt att förneka att historien om Jesus från Nasaret är en av de mest grundläggande berättelserna de senaste 2000 åren. Nog kan man…” Läs mer

Michail Bulgakov: Mästaren och Margarita
Pleased to meet you, hope you guess my name

”Jerusalem, långfredagen år 33, runt tedags. Tre män spikas upp på varsitt kors. Ingen av dem heter Bar-Abba; han har släppts fri på en tredjes bekostnad. Moskva, maj år 193x, solnedgång. Tre män träffas vid en parkbänk. Ingen av dem heter Lucifer, men det betyder inte att han inte är i krokarna. London, juni år 1968…” Läs mer

Dan Brown: da Vinci-koden
Välsmord spänning

”När Robert Langodon, professor i religiös symbolik vid Harvard universitet och på besök i Paris, väcks mitt i natten av fransk säkerhetspolis blir han hastigt inkastad i den våtaste dröm han någonsin kunnat föreställa sig. Louvrens museiintendent Jacques Saunière, även stormästare i det hemliga…” Läs mer