Det finns två sorters nytappningar. De som utan känsla bara försöker haka på ett säljande koncept och enbart förtjänar sågningar och förakt; och de som gör det av kärlek till en berättelse och lust att veta mera. Susan Kays Mannen bakom masken hör lyckligtvis till den andra kategorin.

1911 fick vi för första gången möta den vanställde Erik, mannen som under operahusets källare dragit sig undan en mänsklighet för vilken han sällan blir mer än ett fruktat monster. Hans tragiska existens, terror mot operan och hans olyckliga kärlek till den sköna sångerskan Christine, blev sedermera också musikal.

Kay har förälskat sig i Gaston Lerouxs roman och Andrew Lloyd Webbers musikal om fantomen på operan och vill ta reda på mer om karaktärerna. Hennes berättelse stämmer inte in i detalj med Lerouxs, men den gör det i känsla. Nyanserna anpassas smidigt – kvinnorna är till exempel inte lika mycket offer hos Kay, ett ”lyckligt slut” aldrig oproblematiskt eller slutgiltigt – men utan att Leroux-kännaren upplever det som ett svek mot originalberättelsen.

Har man inte läst eller bryr sig om Leroux-romanen missar man inget väsentligt – Kays roman är absolut kapabel att stå på egna ben – men har man det kommer man att uppleva ett antal små intressanta intertextuella vinkar som är mycket underhållande.

Liksom Lerouxs berättas Kays historia ur olika karaktärers synvinkel, av människor som möter Erik, från den skrämda och skuldtyngda modern till den älskade unga operasångerskan Christine och hennes trolovade unge adelsman, men också av honom själv. Däremot finns ingen synlig berättare som agerar mellanhand, filtrerar och ordnar materialet, som den undersökande Leroux gjorde. Det innebär att vi som läsare, på gott och ont, kommer karaktärerna närmare.

Dessutom behandlar Kays roman en betydligt större tidsperiod. Hon frågar sig hur någon kunde utvecklas till det geniala men halvgalna operaspöke vi möter hos Leroux, och tar oss ett halvt århundrade tillbaka i tiden, faktiskt till själva födelseögonblicket. Även monster har mammor, barndomar och förhoppningar. Den tragiske Erik, vars historia bara antyds hos Leroux, ges här en bakgrund, med alla de erfarenheter som formar en människa.

Denna större historia tar oss med till en europeisk cirkus- och marknadsvärld, där den missbildade pojken förevisas i bur som ”det levande liket”, till det grymma och intrigerande persiska hovet och bygget av Parisoperan i en huvudstad som skakas av tysk ockupation, revolutioner och inbördeskrig.

Det här är fortfarande till stor del melodram, men med ett mer modernt psykologiskt djup. Där Leroux är älskvärt spektakel med möjlighet till psykologi stiger Kay in med både historisk kunskap och nutida människosyn och bidrar till berättelsens praktiska och psykologiska trovärdighet.

Mannen bakom masken har en klassisk underhållningsromans alla stora känslor och exotiska miljöer. Tematiskt är den inte olik Carl-Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia, om än mindre hattig och med intressantare missfoster. Den är en pampig berättelse om kärlek och begär, skönhet och fulhet, men framför allt om utanförskap. Om världen aldrig gett oss något, kan vi då vara skyldiga den något i gengäld?