Häromdagen såg jag det näst sista och sista avsnittet av första säsongen av tv-serien Jamestown, som utspelar sig i det koloniala Virginia i början av 1600-talet. Däremellan var det nyheter om oroligheterna i Charlottesville. I Jamestowns sista scen för säsongen kommer skördefesten av sig när rader av kedjade slavar marscheras förbi, kolonins första. I Charlottesville […][...]

Mediebilder. Historien. De uppenbara brotten och orättvisorna. De mer smygande. De ständigt återkommande, små vardagshändelserna som inte alltid verkar värda att ställa till en scen för. Vreden. Oförståelsen. Tröstlösheten. ”Strukturell rasism” har blivit ett vanligt förekommande, men kanske lite abstrakt begrepp. I Claudia Rankines prosadikt Medborgare ges det kött och ben. En röst. Det handlar […][...]

Uppriktigt sagt är jag inte helt säker på att jag verkligen läste Vila på gröna ängar, det som då var sista delen i Anne B Ragdes trilogi om familjen Neshov. Det kan mycket väl vara så att jag hann se slutet på tv-serien först, och därmed tappade sugen lite. För det slutade – jaja, spoiler […][...]

Identitetspolitik. Jag är inte helt säker på om någon använder begreppet i positiv bemärkelse, eller om det enbart används som skällsord. Skulle kunna beskriva exempelvis min egen forskning (kring vardagligt historiebruk) som sysslande med ”identitetspolitiska frågor”, frågor om genus, klass, sexualitet och liknande, men med ”identitetspolitik”? Knappast. Forskning bedriver inte politik. Så är det dock […][...]

Hon är bara sjutton år, tjejen som hittats död på ett hotell i närheten av där Alex bor i Vasastan i Stockholm. Nästan som Alex. Nästan som Alex på så många sätt. Även om hon aldrig träffat den här tjejen, Olivia Fridh, så är hon på så många sätt så nära. Det börjar med att […][...]

Fler än jag blev förmodligen på en gång förvånade och inte alls förvånade när Birgitta Ohlsson i början av sommaren öppet utmanade Jan Björklund om partiledarposten i Liberalerna. Å ena sidan har det ju varit på gång hur länge som helst. Å den andra: varför just nu? Att Ohlsson samtidigt debuterar som författare känns inte […][...]

Vi kan väl börja med det synbara: Modernistas nyutgåva av Daphne du Mauriers noveller måste vara en av årets snyggaste böcker, med sitt kontrastrika, vagt gotiska och samtidigt 50-talssnygga omslag, där fåglar kastar olycksbådande skuggor över panelen. ”Fåglarna” är också du Mauriers förmodligen mest kända novell, inte minst välbekant från Alfred Hitchcocks filmatisering. Det vill […][...]

I Louise O’Neills dystopiska framtidsskildring Only ever yours skrivs alla kvinnliga karaktärers namn med liten begynnelsebokstav. Som om de vore ting, snarare än människor. Det är också vad de förväntas vara. Snygga, sexiga, behagfulla och oproblematiska. Till för att tillfredställa mäns behov av reproduktion och förlustelse. Låter det lite som Margaret Atwoods A handmaid’s tale? […][...]

I år skulle Per Anders Fogelström ha fyllt 100 år. Som den Stockholmsskildrare han är firas han av bland andra Stockholmia förlag, som året till ära ger ut det tidigare opublicerade ungdomsverket Den okuvliga friheten – trots att just denna roman egentligen inte uttalat utspelar sig i Stockholm. Det finns en hel del både estetiskt […][...]

Vei är namnet på en ung kvinna – mänsklig, men inte fullt mänsklig – som flyter i havet i början av Sara Bergmark Elfgrens och Karl Johnssons äventyrsberättelse med samma namn. Bara efterhand får läsaren komma underfund med hur hon hamnat där. På havet finns också ett vikingaskepp ute på irrfärd under ledning av den […][...]