Viktor har kommit in bra i sin nya klass. Klassen, som snart ska sluta sexan, där Leo och Ellinor går. I tredje delen av Katarina von Bredows senaste mellanstadietrilogi – som för all del går utmärkt att läsa fristående – är perspektivet den snygge, populäre nykomlingens, Viktors. Han har snabbt kommit in i klassen och […][...]

Om man jobbar på ett bibliotek, som jag numera gör, så ägnar man en hel del tid åt hur böcker ska sorteras. När en låntagare kommer och frågar efter en bok så vill man ju veta var bland alla tusentals böcker just den håller hus. Det får man inte bestämma själv, som man gör hemma, […][...]

Först känner jag mig fascinerad. Så småningom undrar jag om det inte handlar mer om svårigheterna att förstå spelreglerna i japansk-tyska Yoko Tawadas En isbjörns memoarer. Vad är egentligen en isbjörn? Tawadas roman följer nämligen inte en, som den svenska titeln förespeglar, utan tre generationer isbjörnar. Först är det den blivande mormodern, en sovjetisk cirkusbjörn […][...]

Få juridiska koncept tycks så levande och ledande i USA som konstitutionens andra tillägg: rätten att bära vapen. I debatter framstår det inte sällan som den första och enda rättigheten, ibland till och med som en skyldighet, när exempelvis lärare och elever förordas skydda skolor mot skjutningar med egna vapen i hand. I trailerparken i […][...]

Är det så att barnböcker normalt handlar om antingen det vardagsnära eller det fantastiska? Den lilla teorin odlar jag när jag läser Sami Saids och Sven Nordqvists bilderbok Äta gräs. Den utspelar sig inte i någon fantastisk värld, men knappast heller i det, för de flesta nutida svenska barn, vill säga, vardagsnära. Istället tar Sami […][...]

Efter två år på New York Times bästsäljarlista har Angie Thomas debutroman The Hate U Give fått konkurrens av hennes andra bok, On the Come Up. Medan jag skriver den här recensionen nås jag också av beskedet att även denna ska bli film i regi av George Tillman. Har du inte både sett och läst […][...]

38 minusgrader har jag nog faktiskt aldrig upplevt, men nog har jag längtat bort. Bort vart som helst, bort från trista rutiner och folk som inte fattar. Bort från olösliga problem. Lever man i 38 minusgrader är det kanske inte så konstigt att den där längtan får en särskild riktning. Söderut. Söderut längtar Karla, söderut […][...]

Jag vet inte om det är jag som är dum och slö, men vad trött jag är på etablerade författare som får skriva debattböcker i punktform. Punkter kan för all del vara motiverade. Vägen mot ett visst mål kan med fördel spaltas upp i punkter. Beståndsdelar av en helhet kan anges i punktform. Det är […][...]

Ett krig är slut, eller går mot sitt slut. Kanske är det formellt avslutat, men det kan fortfarande dyka upp bombplan, soldater. De som kallas befriarna är fortfarande några att vara rädd för. Världen är i spillror. I det här landskapet rör sig en ung man, en pojke, egentligen, på sjutton år. Han har en […][...]

För oss som växt upp med näsan i böckerna om Pettson och Findus är Sven Nordqvist knappast någon ny bekantskap. Berättelserna kunde för all del vara spännande, när gubben och katten på många omvägar skulle få till ingredienserna till pannkakstårtan eller skrämma bort räven från hönshuset, men det var nog ändå bilderna som hade det […][...]