Bardo är, enligt buddhistiska trosriktningar, ett mellanstadium eller en övergångsfas, bland annat efter döden. I bardo befinner sig karaktärerna i George Saunders Lincoln i bardo – med andra ord: de är spöken. Det är 1862, på en kyrkogård i Washington D.C., mitt under amerikanska inbördeskriget. President Abraham Lincoln har precis förlorat sin elvaårige son, Wille. […][...]

Om de döda sjunger, hur låter det då? Är det en klagosång? Sirensång? Är det skrämmande, lockande? Ett löfte? En förbannelse? I Jasmyn Wards roman De dödas sång spelar de döda, det förflutna, en påträngande roll. För den dödssjuka gamla kvinnan som trettonårige Jojo kallar Mam, fast hon egentligen är hans mormor. För hans morfar, […][...]

I dagarna tjoar det från studentflak vart man än vänder sig. Och sedan då? När man vaknar upp dagarna efteråt, och den där efterlängtade friheten känns lite mer vardagsgrå och läskig och kanske till och med … tom? Där befinner sig Sebastian, huvudpersonen i Gunnar Ardelius Tjuren från Solna. Gymnasiekompisarna har dragit ut på backpacking […][...]

Alex tycker egentligen inte ens att det är en kul fest. Det är bara när pojkvännen Noah bråkar och vill gå hem som hon vill stanna kvar. Egentligen får hon lite obehagliga vibbar från folk där. Droger? Bråk i luften? Svårt att säga. Det slutar i alla fall med att hon går hem, med Noah, […][...]

Sommaren är deras tid. Deras värld. De båda kusinerna Angelica och Sandra, födda med exakt ett års mellanrum, har alltid tillbringat somrarna hos morfar på landet. På ytan är det en idyll, men Sandra, den äldsta av kusinerna, är långt ifrån någon idyllisk lekkamrat. Sommarlekarna har alltid präglats av hennes vansinnesutbrott. Numera får kusinerna till […][...]

Att det börjar en ny person i klassen, det är ingen helt okänd början till intrig i barn- och ungdomsböcker. Det säger också ganska mycket om hur snäv och instabil en tonårsvärld kan vara – en ny person kan kasta om de sociala relationerna, och därmed hur man ser på världen, ganska rejält. För Ellinor, […][...]

När berättelsen börjar är det redan för sent. Agnes är ensam kvar, det är höst, och hon är på väg till vindskyddet i skogen där hon och bästa vännen Minna brukade hänga. Med sig bär hon elden – tre flaskor fulla av tändvätska. Agnes och Minna har varit oskiljaktiga sedan mellanstadiet, när de började protestera […][...]

Hemma hos Harald Henriksson är det väldigt roligt. Det finns hur många rum som helst att gömma sig, en hund och fler leksaker än någon hinner leka med. Flickan som är berättare i Hemma hos Harald Henriksson – ja, han kallas alltid Harald Henriksson, aldrig bara Harald – ser Harald som sin bästa kompis. Hon […][...]

Det finns en tydlig vändpunkt som präglar allt i den franska författaren Émilie Frèches ungdomsroman Jag ska rädda er alla. Som delar upp romanen, livet för de tre familjemedlemmarna och berättarna, i ett före och ett efter. Den punkten består i att sextonåriga Éléa lämnar sin familj och sitt liv i Frankrike för att ansluta […][...]

Rakel kommer till medvetande sönderriven och nerblodad i en park sent en kväll. Bredvid sig har hon en död lärare. Hon tror inte att det var hon som dödade honom, men minns inte. Hur kan hon veta säkert? Och varför läker hennes skador så märkligt snabbt? Kan det ligga någon sanning i ryktena om någon […][...]