Att jag fått ändan ur och läst någon av Julian Fellowes romaner har naturligtvis att göra med tv-filmatiseringen av Belgravia. Jag läser ut boken i väntan på det sjätte och sista avsnittet av serien, och det är inte svårt att föreställa sig att den skrivits just med tanken att filmatiseras. Faktiskt inser jag, när jag […][...]

Toxisk maskulinitet är ett begrepp som cirkulerat ganska flitigt i media de senaste åren. Giftig manlighet, eller kanske snarare idéer om manlighet. Idéer om manlighet som skadar. Conny, huvudpersonen i Karl Modigs senaste roman för unga vuxna, kan beskrivas som en ung man med sådana idéer om manlighet. Eller idéer och idéer, det är inte […][...]

Mats går i femman, och i skolan ska de göra ett arbete i svenska och historia där de ska intervjua någon äldre person om samhället förr. Som så många andra när de tänker historia börjar Mats fråga sig vad hans äldre släktingar gjorde under andra världskriget. Han ringer farmor och frågar om farfar, men han […][...]

Xiomara Batista är femton år och andra generationens invandrare. Dominikanska republiken, där hennes föräldrar kommer ifrån, finns indirekt i hennes liv, i språket, i musiken och inte minst i mammans strikta religiositet. Mer direkt dyker landet mest upp som ett hot från mamman – en plats dit man kan skicka olydiga tonåringar om man inte […][...]

Samma dag som Bärarna, en framtidsroman om ett samhälle präglat av en hemsk pandemi, släpptes i höstas, testade författaren Jessica Schiefauer positivt för covid19. Jag tror att det är det som i medievärlden kallas en hook, en krok att fånga läsarnas intresse på. Visst är det ett sammanträffande, fast om covid och smittan i Bärarna […][...]

När jag först flyttade dit jag bor nu, som första gångens husköpare i lågprisklassen, blev återvinningscentralen en av de absolut första platserna jag lärde känna. Med bokstavligt talat blod, svett och tårar släpade jag dit bit efter bit av all den bråte de tidigare ägarna lämnat efter sig, och personalen där har sedan dess en […][...]

Sjuttonårige Maverick Carter föddes in i gänget. Hans pappa var ledare för King Lords, och nu, när han sitter i fängelse, är tillhörigheten till gänget det enda han kan erbjuda för att skydda sin familj. I sin tredje roman om området Garden Heights tar Angie Thomas oss sjutton år tillbaka i tiden, till innan Starr, […][...]

Först är det bara några bokstäver. Ljud. Ett O som täcker hela sidan. Ett Iii! Ett vi. Det lilla barnet för vilket mamman och inte minst bröstet är hela världen. Så växer barnet. Språket. Världen. Först är det mamma och pappa som får namn. Lampan. Katten. Enkla substantiv, men också nya världar att utforska. Lite […][...]

Nico har bytt stad och skola mitt i terminen. Bytt namn. På väg hem till fastern hen egentligen inte känner färgas också håret rosa. Nytt utseende och en ny chans att vara sig själv. Första uppropet i nya skolan, på allmänestetiska programmet på Sibylla i Uppsala, får Nico frågan om sitt pronomen, och svarar ”hen”. […][...]

Äckligt? Tja, jag känner mig en smula äcklig när jag plockar upp Ulf Ellerviks bok med denna titel. Inte på grund av boken, alltså, utan på grund av en envis och ordentlig förkylning. Jo, det är rätt mycket snor och slem med mig. Och svett. Inget att skryta med, kan man tycka, men det är […][...]