Ett krig är slut, eller går mot sitt slut. Kanske är det formellt avslutat, men det kan fortfarande dyka upp bombplan, soldater. De som kallas befriarna är fortfarande några att vara rädd för. Världen är i spillror. I det här landskapet rör sig en ung man, en pojke, egentligen, på sjutton år. Han har en […][...]

För oss som växt upp med näsan i böckerna om Pettson och Findus är Sven Nordqvist knappast någon ny bekantskap. Berättelserna kunde för all del vara spännande, när gubben och katten på många omvägar skulle få till ingredienserna till pannkakstårtan eller skrämma bort räven från hönshuset, men det var nog ändå bilderna som hade det […][...]

If Beale Street could talk, “Om Beale Street kunde tala”, är titeln på en ännu oöversatt roman av James Baldwin. Jo, jag dristar mig till att säga ”ännu ej översatt”, trots att originalet gavs ut första gången 1974. Den relativt korta romanen ligger på flera sätt i tiden. Dels går den förstås på bio just […][...]

Det finns två sorters bilder här. De som Louise Winblad tecknar och de som hon och hennes figurer ständigt förhåller sig till. Ofta finns de utanför bild hos Winblad, men liksom i ögonvrån. Och i telefonen, förstås. Som hos kvinnan som, med telefonen i hand, ligger ner över bordet i uppenbar frustration och kvider ”Alla […][...]

Få människor har väl undgått att åtminstone någon gång sitta i den här situationen, öga mot öga med en fullkomlig främling som på högst någon timme ska avgöra din framtid, din sysselsättning och inkomst. Avgöra om du duger eller inte. Nej, det är inte en dejt jag pratar om, även om det, i alla fall […][...]

I ett helt vanligt villaområde försvinner en helt vanlig familjefar plötsligt. Han känner ännu ingen i området, har varit mycket ensam och renoverat och ställt i ordning, men när familjen, frun och de två små barnen, ska flytta in är han bara borta. Hans försvinnande ger ringar på vattnet i kvarteret. I huset mitt emot […][...]

Kanske är kärlek något vi måste lära oss? Inte kanske känslan i sig, men hur man ska hantera den. Den där jävla sårbarheten, alla viljor och behov som inte vill samsas. Det måste man lära sig, och det kan vara en smärtsam process. Olycklig kärlek, brukar det sägas, är bra att öva sig på. Så […][...]

Har du någon gång hört Klarspråk, Sveriges radios nyhetsprogram på lätt svenska? Där används inte en standardfras som ”brutit vapenvilan”, utan istället kanske ”inte slutat kriga fast de har lovat” och plötsligt bryter nyheterna igenom den där vanliga distansen man byggt upp och känns i magen. Blir liksom verkligare. Skönlitteratur, och inte minst böcker för […][...]

Den har ett särskilt perspektiv, Per Nilssons och Lisen Adbåges Jag hatar kaniner och blommor och barn. Blicken är i knähöjd och möter inte sällan ängsliga eller irriterade ögon från barn, tanter och katter. Det är inte mycket berättaren gillar. Åtminstone inte av sådant som man ”ska” gilla, sådant som är ”normalt”. Kaniner borde till […][...]

Jens blir tokig om han vardagshänger mer med bästa kompisen Niklas, som han är så olyckligt kär i, och dennes nya flickvän. Han sätter sig på sin motorcykel och drar till Finnsnes, till morbror Torstein och hans sambo Phil. Han behöver få vara i fred och reda ut sina känslor. I fred får han nu […][...]