”Vi har nämligen en patrull från Ingripandesektionen som står på Sveavägen 39 A med en kvinnlig överdos. De hittar ingen legitimation på henne, men de har tydligen hittat en jävla massa kondomer, så då kom jag att tänka på er. Det kanske är någon av era horor? Skulle ni ha möjlighet att svänga förbi och […][...]

Northanger Abbey är Jane Austens charmerande roman om romanläsning och hur livet kanske inte alltid motsvarar de förväntningar vi skaffar oss genom sådant. Den har med andra ord en kärna som ganska lätt borde gå att överföra på nutiden, eller vilken tid som helst som på ett eller annat sätt sysslar med berättelser. Och vilken […][...]

För några år sedan gjorde vi en temasida om spin-off-litteratur här på dagensbok.com. Fenomenet – förmodligen ungefär lika gammalt som mänskligheten själv, ungefär – har inte precis avtagit sedan dess, så idag uppdaterar vi det en smula med två nya varianter av Jane Austen: Northanger Abbey av Val McDermid och Eligible av Curtis Sittenfeld. De […][...]

Första gången jag läste Patricia Highsmith var efter att ha sett filmatiseringen av hennes The talented Mr Ripley (med Matt Damon och Jude Law från 1999). Jag var inte minst fascinerad av filmens suggestiva homoerotiska laddning mellan offer och gärningsman, och blev en liten smula besviken på att jag inte hittade igen den i romanerna […][...]

Kanske får redan rubriken en del läsare att protestera – finns det ens en vänster i amerikansk politik? Vänsterhågade Bernie Sanders-entusiaster tycker kanske att den fanns med honom, men med henne? Etablissemangspolitikern Hillary Clinton? En höger finns ju onekligen – jag vågar nog drista mig till att kalla det ”idiothöger” i det här läget – […][...]

Det är lätt att falla pladask för Maja Säfströms djurillustrationer. De är enkla men detaljrika på en gång, finurliga och söta i stilrent svartvitt, men samtidigt tillräckligt realistiska för att kunna bli en faktabilderbok som Fantastiska fakta om djur. Här får man till exempel veta att myror saknar lungor, att kolibrier är de enda fåglar […][...]

I den tredje boken i Laura Ingalls Wilders klassiska barnboksserie har nybyggarfamiljen Ingalls – Laura och hennes systrar Mary och lilla Carrie, pappa Charles och mamma Caroline – kommit fram till det som ska bli deras tredje hem, Plommonån i Minnesota. Här finns en liten stad på gångavstånd, och Laura och Mary ska få börja […][...]

Det börjar med månfärderna. De där nya upptäcktsfärderna i rymden som Thomas och hans kamrater drömde om att få följa med på, vad blev det av dem? Alla löften och drömmar? Inställda. Insparade. Thomas hör till en generation som upplever sig ha blivit lovade mycket, och sen inte fått en skit. En massa krig på […][...]

När Svetlana Aleksijevitj förra året tilldelades Nobelpriset i litteratur var det för sin förmåga att ge de sovjetiska erfarenheterna röst, nej, röster i plural, för sitt ”mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”. Det är en missuppfattning, menar den rysk-amerikanske litteraturprofessorn Vladimir Golstein i sin lilla skrift Svetlana Aleksijevitj – sovjetintelligentians […][...]

Vågar man månne kalla Ljudmila Ulitskajas tegelsten Det gröna tältet för en kollektivroman, eller låter det sovjetiskt på fel sätt? Den handlar i alla fall inte om att infoga sig, vare sig innehållsmässigt eller litterärt. Den vindlar, det är det bästa ord jag kan komma på, vindlar och vimlar av olika karaktärer och tidsperioder. Det […][...]