Vi kan väl börja med det synbara: Modernistas nyutgåva av Daphne du Mauriers noveller måste vara en av årets snyggaste böcker, med sitt kontrastrika, vagt gotiska och samtidigt 50-talssnygga omslag, där fåglar kastar olycksbådande skuggor över panelen. ”Fåglarna” är också du Mauriers förmodligen mest kända novell, inte minst välbekant från Alfred Hitchcocks filmatisering. Det vill […][...]

I Louise O’Neills dystopiska framtidsskildring Only ever yours skrivs alla kvinnliga karaktärers namn med liten begynnelsebokstav. Som om de vore ting, snarare än människor. Det är också vad de förväntas vara. Snygga, sexiga, behagfulla och oproblematiska. Till för att tillfredställa mäns behov av reproduktion och förlustelse. Låter det lite som Margaret Atwoods A handmaid’s tale? […][...]

I år skulle Per Anders Fogelström ha fyllt 100 år. Som den Stockholmsskildrare han är firas han av bland andra Stockholmia förlag, som året till ära ger ut det tidigare opublicerade ungdomsverket Den okuvliga friheten – trots att just denna roman egentligen inte uttalat utspelar sig i Stockholm. Det finns en hel del både estetiskt […][...]

Vei är namnet på en ung kvinna – mänsklig, men inte fullt mänsklig – som flyter i havet i början av Sara Bergmark Elfgrens och Karl Johnssons äventyrsberättelse med samma namn. Bara efterhand får läsaren komma underfund med hur hon hamnat där. På havet finns också ett vikingaskepp ute på irrfärd under ledning av den […][...]

Nordiska gudar får nog sägas vara på frammarsch. Idag recenseras, förutom denna bok, Sara Bergmark Elfgrens och Karl Johnssons Vei, där maktkampen mellan asar och jättar spelar en central roll. Nyligen skrev Mattias om Lars Lönnroths nyöversättning av Den poetiska Eddan, och då har vi ändå bara skrapat på ytan. En bok som kom i […][...]

Jag hade kunnat ha mina skäl att läsa en finsk roman på engelska, men jag är helt enkelt så insnöad på att nordisk folktro skulle vara en litterär trend just nu att jag inte fattar att Troll – eller Ennen päivänlaskua ei voi, som originalet heter – faktiskt finns översatt till svenska och har gjort […][...]

Femtonåriga Matilda har hunnit befinna sig ett tag i den svenska kolonin S:t Barthélemy i Västindien när hon inser att den familj som sköter hennes far handelsmannens hushåll, Beatrijs och hennes båda tvillingsöner Willem och Pieter, faktiskt är hans slavar. Ännu lite längre innan hon inser att de båda tonårspojkarna dessutom är hennes halvbröder. Matilda […][...]

Hur hade mödra- och förlossningsvården sett ut om det var män som födde barn? Hade det ansetts rimligt att behöva resa 30 mil till BB? Att behöva gå en kurs i bilförlossning? Eller att behöva vänta i åratal på vård för förlossningsskador, för att kunna gå på toaletten utan smärtor eller ha ett fungerande sexliv? […][...]

Lauren Oliver är en minst sagt väletablerad Y/A- eller ungdomsboksförfattare. Hon har skrivit såväl dystopiska framtidsromaner som mer realistiska psykologiskt drivna romaner, ibland med något slags övernaturligt inslag, som när huvudpersonen i Resten får du ta reda på själv gång på gång återupplever sin sista dag i livet. Dessutom har hon skrivit barnböcker om spöken. […][...]

Lauren Oliver slog igenom stort med ungdomsromanerna Resten får du ta reda på själv och den dystopiska trilogin Delirium, Pandemonium och Requiem. Så kom barnboken Liesl & Po, och jag måste erkänna att jag någonstans där tappade kollen på henne. Lätt förvånad blir jag därför när jag inser hur mycket hon faktiskt hunnit skriva sedan […][...]