116:e gatan är ungefär som vilken gata som helst i stadsdelen Harlem i New York på 1940-talet. Andra världskrigets tid. Den unga mamman Lutie Johnson är inte precis entusiastisk, ens när hon flyttar in med sin lille son Bub. Lägenheten är sunkig, mörk och illaluktande, trapphuset trångt och dunkelt. Portvakten ger redan från början obehagliga […][...]

Vad demokrati egentligen är, är en fråga som förmodligen dykt upp i de flesta svenska klassrum så här veckorna innan ett val. Det är inte alldeles lätta begrepp att förklara – ärligt talat är vi nog få vuxna som helt kan detaljerna kring regional och nationell representation, det kollektiva representerandet av partier kontra det individuella […][...]

Det har blivit dags för djuren på gården att välja sin ledare. Det är de gamla vanliga kandidaterna som ställer upp: Nisse Gris, Hanna Höna och bröderna Mus. På valaffischerna verkar de tala enbart till sina speciella väljarsegment. Grisen lovar mera lera, hönan vill slå ett slag för rätten att slippa värpa och mössen deklarerar […][...]

På torsdag, 8 september, infaller FN:s läskunnighetsdag. Då firas också Read Hour kl 19. Read Hour är en sorts analogi till Earth Hour (när vi släcker lamporna en timme för att uppmärksamma klimatet) och startade i Finland 2019. I Sverige drivs initiativet av Läsrörelsen. (Mer info finns på Read Hour Sverige.) Syftet är att uppmärksamma […][...]

När jag slagit igen brittiska Natasha Browns debutroman Samling så slår jag nästan genast upp den igen. Läser om. Sen funderar jag starkt på att läsa den på originalspråket, men den är hela tiden utlånad på biblioteket. Sen låter jag den ligga ett tag. Och jag kan ändå inte riktigt landa i om den är […][...]

Veronica Clarke går en ljus framtid till mötes. Bra high school-betyg, rankad som årskursens avslutningstalare och på väg mot ett av USA:s allra finaste collage till hösten. Tills ett streck i räkningen uppenbarar sig, högst bokstavligt: en litet rosa streck på en plastbit hon just kissat på. Hon är gravid. När hon berättar det för […][...]

Han förstår det så fort han ser hennes bäddade säng. Ezras storasyster Bea bäddade aldrig någonsin sängen, oavsett hur mycket deras mamma och styvpappa grälade på henne. Vilket enastående långfinger till henne och Darren – en prydligt bäddad säng. Som om ingen någonsin hade sovit i den. Som om du aldrig hade varit här över […][...]

Som så många deckare börjar Inte alla män med en dödsscen. En kvinna blir svårt misshandlad. Det är inte första gången, men det kan vara den sista. Den här gången har mannen som vill trasa sönder en kniv. Klipp till en annan sorts vardag, och kampen med att få på dagisbarn ytterkläder. Det är tisdagsmorgon […][...]

LaGuardia är en flygplats utanför New York, tydligen ökänd för ständiga byggarbeten. Det är åtminstone så baksidestexten till Nnedi Okorafors LaGuardia, en serieroman om en framtida värld där varelser från hela universum strömmar genom den numera interplanetära flygplatsen, slutar: ”And it’s still under construction.” Till denna flygplats anländer Future. Inte från yttre rymden, utan från […][...]

Brittiska deckare har framför allt varit en tv-genre för mig – möjligen med undantag för Agatha Christie. En ganska spretig genre, visserligen, där det finns de som är riktigt bra (som Happy Valley eller Scott & Bailey) och de som mest är just trivsamt brittiska, med förtjusande små byar, vackra skogar eller karga kuster, och […][...]