Inledningen till Suzanne Collins succédystopi Hungerspelen gav nog knappast Haymitch Abernathy särskilt många fans. Ungdomarna Katniss och Peeta, nyss uttagna till den dödliga dokusåpa som är Hungerspelen och går av stapeln varje år i det framtida Panem, var i akut behov av råd från distrikt tolvs ende segrare och överlevare Haymitch. Själv ville han mest […][...]

I december gav Svenska barnboksakademien, lite som ett svar på andra läslistor och kanondiskussioner, ut sin ”Läslista för vuxna”. Där lyfts en rad barn- och ungdomsböcker som vuxna borde läsa fram, naturligtvis för att vi inte med någon större trovärdighet kan prata om att det är viktigt att läsa om barnen inte ser oss själva […][...]

Som så många andra vuxna som av det ena eller andra skälet läser barnböcker sögs jag snabbt in i Johan Rundbergs suggestiva historiska bokserie för mellanåldern, Månvind och Hoff, som inleddes med den Augustprisade Nattkorpen. När jag får höra att Rundberg kommer med sin första spänningsroman för vuxna hänger jag därför på låset – det […][...]

Dystopiska bilderböcker, är det en genre? Jomen, det får man nog nästan säga numera. Mänskligheten kommer till korta, jorden som vi känner den går under. Naturen hämnas, eller helt enkelt lever vidare utan oss. Är det här en genre hör den finlandssvenska bilderbokskonstnären Linda Bondestam till dess frontfigurer. Jag tyckte väldigt mycket om hennes Mitt […][...]

Sherri Chessen vet, redan första gången hon måste rusa upp i natten och kräkas. Hon är gravid. Hon känner igen tecknen – det här är hennes femte barn, och hon och hennes man Bob är till en början glada. Tills Sherri inser att hon tagit en medicin som Bob haft med sig från Storbritannien, men […][...]

Jag vet inte om jag kan skriva en recension av Han Kangs roman Jag tar inte farväl. Jag vet inte om jag förstår den tillräckligt. Om jag kan för lite om författaren, om Sydkoreas historia. Om romanen ens är begriplig på något logiskt plan. Författaren Gyeongha befinner sig i någon slags livskris. Hon har skrivit […][...]

En dag händer det. Det där som en del av mig gått och väntat på, samtidigt som en annan del slagit ifrån sig. Ändå tänkt att ”Sånt där, det händer väl bara på amerikanska skolbibliotek?” En förälder dyker upp vid lånedisken och vill framföra ett klagomål. Hennes barn har lånat hem en bok som hon […][...]

Den här veckan uppmärksammar vi, för andra året i Sverige, Banned Books Week – förbjudna böcker världen över. Svenska PEN samlar i samband med det sådana böcker på sin hemsida. Det är ingen allomfattande lista, utan ett urval, men fler titlar dyker stadigt upp. Det finns förstås äldre svenska exempel, både på svenska titlar som […][...]

Visst hade jag varit nyfiken på att läsa Maia Kobabes seriebok Gender Queer även om den inte hade toppat listorna över böcker som folk vill förbjuda från amerikanska bibliotek. Frågan är om jag hade hört talas om den? Kanske har uppmärksamheten, trots illviljan, gjort gott? Nu har jag läst tillräckligt många böcker på de där […][...]

Alla människor spelar huvudrollen i sina egna liv och är statister – spelar alla möjliga roller, faktiskt – i alla andras. Medhjälpare. Motståndare. Fokus för romantiskt intresse. Och så vidare. Det där fångas väldigt skickligt i författartrion Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlssons novellsamlingar Tolv och Tretton. Här möter vi tolv respektive tretton barn […][...]