En uteservering i Kungsträdgården, Stockholm.

Doktor Glas: God eftermiddag, pastorn.
Gregorius: God eftermiddag, doktorn.
Doktor Glas: Får det lova att vara ett piller?
Gregorius: Varför det?
Doktor Glas: Åh, ett nytt preparat. Bra för hjärtat!
Gregorius: Ja, det kanske man behöver efter att ha blivit föremål för en egen roman.
Doktor Glas: Minsann. Vem hade trott det för hundra år sedan?
Gregorius: Nej, men man får berömma dagens ungdom, det krävs mod att ta sig an en gammal skojare som mig själv.
Doktor Glas: Såå, pastorn har en gnutta självinsikt ändå?
Gregorius: Mer än doktorn någonsin kan förstå. För sig själv: Och mycket mer än doktorn visat prov på!

En servitris kommer förbi och de beställer vatten.

Doktor Glas: Men säg mig, pastorn. Hur är det med er förtjusande fru nuförtiden? Gregorius: Helga har blivit … annorlunda. Hon är givetvis inte oförblamerat vacker som hon var i doktorns ögon. Idag är hon mer … kvinnlig. Mångfacetterad.
Doktor Glas: Ja, jag satte henne kanske på piedestal. Och inte bara henne, minsann!
Gregorius: Doktorn är idealist?
Doktor Glas: Ja, i allra högsta grad var jag så. Och pastorn?
Gregorius: Njä, ju äldre jag blir, desto mer tycks jag följa impulsens lag. Faktiskt.
Doktor Glas: Så det här pratet om barn, och att ni var tvungna att ta tillvara på Guds gåva och att det skulle vara stor synd om ni avstod. Det var bara nys?
Gregorius: Det kändes mer som en plikt att vara man. På ett underligt sätt. Det var en berusning. Som jag steg utanför min kropp och mitt samvete. Man är ju trots allt inte mer än människa!

Kort paus då de båda ser ut över omgivningen.

Doktor Glas: Intressant. Är det så en andens man fungerar?
Gregorius: Vet inte doktorn det? Ser inte doktorn på teve? I annat fall kan ni läsa boken om mig. Där får jag brodera ut. Oemotsagd. Det verkar ligga i tiden.
Doktor Glas: Eh, ja, jo. Jag har läst den.
Gregorius: Då kanske doktorn förstår att en människa inte är en enkel historia.
Doktor Glas: Nejvisst, det är komplicerat.
Gregorius: Ja. Och ni själv visade er vara en hycklare. Det var inget fel på mitt hjärta. Det var inget fel på Helga.
Doktor Glas: Det beror såklart hur man ser på saken.
Gregorius: Men ni ljög likafullt. Doktorn var en lika god kålsupare som jag någonsin är.
Doktor Glas: Jag brottades med mycket svåra frågor. Er fru var i stor nöd, ni betedde er som ett … odjur. Jag hade inget val.
Gregorius: Åjo doktorn. Nog hade ni ett val.
Doktor Glas: Det föll sig bara så.
Gregorius: Som med mig.

Servitrisen kommer ut med två flaskor Vichy Nouveau, Mango/Papaya.

Doktor Glas: Men säg mig, hur var det i Porla?
Gregorius: Porla gjorde mig gott. Jag stiftade många nya bekantskaper. Om ni ursäktar uttrycket, men jag lärde känna mig själv en smula. Och jag förlorade åtta kilon som är lätta att undvara.
Doktor Glas: Ja, men jag tycker trots allt att pastor Gregorius fortfarande sväller ut lite. Det hade nog inte skada om ni bantat ner er en aning till, till ett mindre format om ni tillåter det uttrycket. Hm.
Gregorius: Möjligen kan jag hålla med. Till mitt försvar får jag säga att jag gärna sitter och berättar gamla minnen. Och så förstår man kanske bättre vad jag vill ha sagt. Och varför jag har gjort som jag gjort.
Doktor Glas: Så där jag är kort och kärnfull …
Gregorius: … blir jag vältalig och lite diffus. Ja.
Doktor Glas: Du eller boken?
Gregorius: Jag.

En något eftertänksam tystnad infinner sig. En ung man går förbi.

Gregorius: Vad var det ni sa om ett piller?
Doktor Glas: Så sant. Här, det är ett vitt piller.
Gregorius: Inget blått, inget rött?
Doktor Glas: Nej, ett vitt. Två vita, ett för dig och ett för mig.
Gregorius: Nå, om doktorn säger det så.
Doktor Glas: För hälsans skull …
Gregorius: … och andens.
Doktor Glas: Skål!
Gregorius: Amen!