Recension

: Darling River
Darling River Sara Stridsberg
2010
Albert Bonniers Förlag
10/10

Fjärilen i kvinnors hjärnor

Utgiven 2010
ISBN 9100122683
Sidor 326

Om författaren

sarastridsbergFoto: Caroline Andersson

Sara Stridsberg är född 1972 och bor i Stockholm. Hon arbetar som frilansskribent, dramatiker och författare. År 2006 belöndes hon med Nordiska Rådets litteraturpris för sin bok Drömfakulteten. Stridsberg har även översatt Valerie Solanas SCUM manifesto till svenska.

Sök efter boken

I morgon presenterar dagensbok.com förra decenniets tio bästa böcker. Det har varit svårt, nästan omöjligt att välja ut dem. Detta decennium blir enklare, en kandidat är redan glasklar: Darling River. Den redan så prisade Stridsberg har skrivit sin absolut bästa bok hittills. Jag riktigt längtar tills den dagen hon blir invald i Svenska Akademin.

Darling River är så smärtsam, drömsk och sadistiskt brutal att det stundtals flimrar för ögonen. Spegelreflexen är så stark att den, enligt Stridsbergs egen encyklopedi, kan skicka ljussignaler över så långa avstånd som öknar, skogar, fält, gravar och kasernområden. Främst är det huvudpersonen Lo som står för och i detta vitvita. Stridsberg förintar i porträttet av Lo nära på totalt tanken om att en självupplevd berättelse är starkare än fiktionen, tvärtom är kanske Darling River så drabbande just på grund av Los avsaknad av seende. Lo vet ingenting. Hon ser sig själv bortifrån, med en okänd blick.

I stort handlar Darling River om hur spegeln är vänd mot flickan, hur det är att ständigt leva iakttagen och hur det, i Los fall leder till en ögonsjukdom så allvarlig att hon inte är förmögen att se sig själv. Ibland svartnar det helt.

Lo och hennes far driver runt nätterna igenom. Han kör en Jaguar genom döda skogar, krossar djur och plockar upp prostituerade. I backspegeln ser han på sin dotter som han låter andra män utnyttja. Lo kallar männen för bröder. I hennes hjärna växer det en fjäril.

Kopplingarna till Nabokov är många, fjärilarna och Lolita-gestalterna är bara några. Förutom Lo och hennes far finns en vetenskapsman, som enligt mig står för en av de mest otäcka scenerna i boken. Hans besatthet i sitt försöksobjekt; en honapa och de känslor hon väcker i honom gör det stundtals outhärdligt att läsa. I ytterligare två parallella spår skildras en slags fortsättning på Nabokovs Lolita, som i Darling River dock kallas Dolores, samt en moder som övergivit sitt barn.

Symbolerna finns där hela tiden och går in i alla spår. Ändå är de svåra att upptäcka, vilket förstås är en otroligt skicklig skrivkonst. Kanske beror det även på rörelsen, naturens förändring går i takt med Los; floden grumlas och svämmar över, tänderna förruttnar, Dolores drar hem män med avföringsrester i byxorna, apans päls blir askgrå och ögonen täcks av en mjölkvit hinna. Hon vilar huvudet mot vetenskapsmannens hand då hon inte längre orkar hålla det uppe. I takt med Los allt mer pubertala kropp slocknar ljuset. Men sjukdomen har satt sig. Fjärilsvingar i drömmen om djungeln och i hjärnan. En instängd insekt, en bugg som växer innesluten i vävnad. På samma vis flaxar Lo och många av de andra honbarnen och kvinnorna i inneslutna kapslar; bilar, livmödrar, flickrum, burar och celler.

Är då Darling River en feministisk roman? Frågan är om Stridsberg genom att skriva genom en blind fläck, att inte förstå någonting gör det förståeligt för den som aldrig upplevt denna känsla. Jag vet inte. Risken är att ett predestinationstänkande förstärks, mannen som den seende, kvinnan som objekt. Någonting säger mig ändå att det inte går att blunda för trycket av de miljontals flickor och kvinnor som har känslan i nackhåren, varje dag, varje minut. Frågan skulle lika gärna kunna vara; hur botar man ett samhälle blind för sin sjukdom?

Textutdrag (Visa/göm)

Sigrid Nurbo

Publicerad: 2010-04-22 00:00 / Uppdaterad: 2010-04-23 16:22

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3703

6 kommentarer

jag har fortfarande inte vågat läsa darling river, den ligger signerad och vacker på min byrå och jag tänker att snart ska jag fatta mod.

Emelie Novotny Redaktionen 2010-04-22 14:28
 

Bor utomlands och har ännu inte fått tag på den. Men redan Stridsbergs skiss Sub Rosa (i DN) golvade mig. Din analys/recension är magisk, och gör mig bara mer övertygad om det alldeles, alldeles speciella med denna bok.

nilla Oregistrerad 2010-04-23 00:55
 

Ja, vilken jäkla fin recension! Jag måste, måste köpa Darling river.

Maria Oregistrerad 2010-04-26 21:34
 

[...] bokbloggare om ”Darling River”: Dagens bok Bokhora Kafka och kannibalerna —— DN, Expressen, SvD —— Finns bland annat [...]

 

[...] på dagensbok idag: dagensbok.com/2010/04/22/sara-stridsberg-darling-river/ 10/10 [...]

Bokutformning | Lottas litteraturblogg Oregistrerad 2011-11-28 11:21
 

[...] eller liknande. Den skulle t ex passa finfint som en av delarna i Sara Stridsbergs lysande Darling River, Lolita-referenser och allt. (En dåres försvarstal publicerades i original på franska – är det [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?