Sara Stridsberg räknas som en av Sveriges just nu främsta författare. Hon har nominerats till Augustpriset för romanerna Drömfakulteten och Darling River. 2006 fick hon Nordiska rådets litteraturpris för Drömfakulteten. Även som dramatiker och författare av pjäserna utmärker hon sig som en av de bästa just nu.
Det här kan vara det bästa som går att läsa våren 2012. Jag älskar Sara Stridsbergs intellektuella och intertextuella dramatik.
Medealand (2009) är en skicklig parafras på Euripides klassiska antika drama Medea. Medea är en flykting i det land hon åkte till för kärlekens skull. Hennes kärlek, Jason, lämnar henne för Kung Kreons dotter. Hon blir sjuk av hjärtesorg. Hon förlorar inte bara kärleken utan också rätten till hans land och kan inte återvända till det land och liv som hon valde bort till förmån för Jason.
Medea: Lyckligt är det äktenskap där kvinnan inte gör uppror mot mannen.
I scenen efter säger Jason: ”[d]u skulle ha gjort uppror mot mig. Uppror är sexigt.”
Hon har fogat sig hela livet. När det har gått för långt gör hon uppror och hämnas på Jason, sig själv och kärleken som aldrig leder till något gott genom att ta livet av deras två pojkar – de enda som binder henne till den plats hon tvingas bort ifrån och det enda som binder henne till Jason.
”Man kommer att minnas dig i framtiden”, säger Gudinnan. Vi minns och tyvärr är det fortfarande många som tvingas fly från sina och andras problem. Sara Stridsbergs fokus på inte bara kärleksproblematik utan också flyktingproblematik gör dramat skrämmande likt dagens verklighet.
Dissekering av ett snöfall (2011) är en nyskriven pjäs. Verket handlar om Konungaflickan som varken vill vara man eller kvinna, som inte vill vara drottning men inte heller kan vara kung. Hon vill inte gifta sig och hon vill inte föda barn. Hennes tilltänka Love stöter hon ständigt bort. Han älskar henne över allt annat. (Hans namn uttalas tänker jag mig som namnet Love men inte utan tanke på den engelska betydelsen av ordet, kärlek). Hennes kärlek till hovflickan Belle är (outtalat) förbjuden. Istället ser hon till att gifta bort Belle. Pjäsen är en fri fantasi som bygger på drottning Kristinas liv. Konungaflickan är fånge i sitt eget kön, en förbannad och uppgiven kvinna på alla sätt och vis som ger upp kärlek, tro och krona till allas bestörtning. Det finns inga alternativ för den som inte får plats i normen.
Sist ut, men först skriven av verken i den här samlingen är Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika (2006). Pjäsen är en utveckling av romanen Drömfakulteten, en fantasi om Valerie Jean Solanas liv. Den utspelar sig mestadels i den järnsäng på det hotell där Valerie Solanas dör i lunginflammation den 25 april 1988, 52 år gammal. Valerie Solanas är mest känd för sitt SCUM-manifest (Society for Cutting Up Men) och för att hon 1968 sköt Andy Warhol efter att han tappat bort den pjäs hon menade skulle göra henne framgångsrik. Pjäsen bygger på Valeries minnen och ambitioner. Hon såg sig angripen av män och ville kasta om maktordningen i världen men lyckas inte göra det på ett sätt som inte skadade bara dem hon ville skada utan även henne själv.
De är svåra att förklara och fånga, Sara Stridsbergs gestalter. Vad som förenar Medea, Konungaflickan och Valerie är att de inte går att förena, samla. De strävar alla efter att få finnas till utanför normen, få finnas till för sin egen skull, och går alla under i sina försök. De kan inte handla annorlunda. Sara Stridsbergs pjäser och texter vägrar att inordna sig i en ”normal” ordning. De förkastar normerna även om det som för Valerie Solanas innebär att hon går under själv. Det är frustrerande att läsa texter där de karaktärer man lär känna och lär sig tycka om bryts ner om och om igen. Det positiva är att de aldrig heller kan sluta göra motstånd och uppror. Det som förenar dem är kärleken. Strävan efter kärleken, kampen för kärleken och kampen mot den.
Det är en utmaning att läsa dramatik men Sara Stridsberg gör det till en njutning. Scenbeskrivningarna är suggestiva och poetiska, gör att de sparsmakade bilderna följer med berättelsen och kontrasterar mot de kraftiga, blixtrande och överväldigande replikerna. Jag har inte sett någon av pjäserna men det hindrar inte att de blir till enorma läsupplevelser. Texterna fungerar utmärkt att läsas i ensamhet så att man kan skrika ut replikerna tillsammans med karaktärerna och gå under tillsammans med dem.
Kanske är det symptomatiskt att boken ramlar i papperskorgen men till skillnad från Medea, Konungaflickan och Valerie som inte kan ta sig upp från botten kan jag och tar genast upp boken ur papperskorgen. Jag vågar säga så här pass tidigt att Medealand och andra pjäser är det bästa jag har läst den här våren.
Publicerad: 2012-02-07 00:00 / Uppdaterad: 2012-02-07 11:04
3 kommentarer
Nej, hon räknas inte till en av Sveriges främsta författare. Hon räknas till Sveriges främsta författare. Eller: hon räknas som en av Sveriges främsta författare. Hur jävla svårt kan det vara?
#
Vi har korrigerat stav- och -skrivfel nu, Döden.
#
[...] “Sara Stridsberg räknas som en av Sveriges just nu främsta författare. Hon har nominerats till Augustpriset för romanerna Drömfakulteten och Darling River. 2006 fick hon Nordiska rådets litteraturpris för Drömfakulteten. Även som dramatiker och författare av pjäserna utmärker hon sig som en av de bästa just nu. Det här kan vara det bästa…” Läs mer [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).