Recension

: Scenario X
Scenario X Gertrud Hellbrand
2008
Wahlström & Widstrand
7/10

Kallt som i informationssamhället

Utgiven 2008
ISBN 9789146219064
Sidor 170

Om författaren

Gertud Hellbrand föddes 1974 och debuterade 2004 med Vinthunden. Hon har givit ut ytterligare tre romaner och är verksam som skrivarkurslärare på Bona folkhögskola.

Sök efter boken

Det känns som att det ligger i tiden. När jag läser Scenario X kommer jag att tänka på andra böcker som kommit de senaste åren: på Valerie Solanas syn på sexualitet som något själlöst och instrumentellt i Sara Stridsbergs Drömfakulteten, på den dyrkan av skönhet och den sammankoppling mellan njutande, våld och över-underordning som finns i Mara Lees Ladies.

Den här boken rör sig kring de temana, men handlar också om medial synlighet, om konst, om internet och avstånd, om gränser och kontroll. Det samhälle som porträtteras är vårt, vridet bara en aningens aning, och i det lever människor så oförmögna att nå tillfredsställelse och förändring att de betalar för att bli utsatta för olika övergrepp. På så sätt får de i alla fall kontroll över det egna lidandet och den egna utsattheten. De som utför övergreppen – scenarierna – är en samling unga övermänniskor, dyrkade nästan som gudar, kalla, liksom upphöjda, utan intresse av att delta i ett vanligt samhällsliv men med en slags tomhet också i sina liv, inte heller de känner att de passar in. Man kan se det som att de genom sina handlingar tar makten, men å andra sidan utför de allting på befallning, och ansvaret faller bortom dem. På ett paradoxalt sätt är det i slutändan de som blir utnyttjade.

Historien berättas inte som ett rakt skeende, utan boken gör istället nedslag i olika personers liv och skildrar enskilda händelseförlopp. Det är aldrig frågan om att lära känna någon eller ens förstå deras motiv, personerna bibehåller hela tiden sin distans. Liksom författaren, som ställer upp sina glasklara scenarier framför läsaren och liksom visar fram dem som faktum, så här är det, men utan att kommentera eller peka klart i någon riktning. Det finns ingen självklar tolkning, ingen ”det-här-vill-boken-säga”-devis att redovisa. Det lämnar kvar en störande känsla, som läsare vill man ha ett facit som man inte får. Jag vet inte heller riktigt vad jag ska tycka om boken. Den är ruggigt bra skriven, språket klart och kallt precis som människorna och scenarierna. Den stör, och den skrämmer med sin kyla, men den behåller sin distans.

Textutdrag (Visa/göm)

Alice Thorburn

Publicerad: 2008-11-04 00:00 / Uppdaterad: 2009-08-04 19:26

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3098

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?