Nånting har hänt. Länge har det varit lätt att få intrycket att svenska förlag glömt av den där stora klumpen söder om Danmark. Tyskland har varit en exportmarknad som gladeligen svalt både Astrid Lindgren och Liza Marklund, och visst håller alla med om att Mann, Hesse och Kafka var helt OK, men läser någon egentligen några tyskspråkiga författare födda efter 1900?
Och så är det 2011, och det känns inte alls underligt att Bok- och Biblioteksmässan har tyskspråkig litteratur som tema, för bokhyllorna är ju plötsligt fulla med litteratur från Tyskland, Österrike, Schweiz etc. Det är en sak att vi på lite drygt ett decennium sett tre tyskspråkiga författare – Grass, Jelinek och Müller – hämta nobelpris, sånt har de ju alltid varit bra på. Att vi ser nyutgåvor av halvt bortglömda författare som Stefan Zweig, Wolfgang Borchert, Peter Weiss och Hans Fallada (den senare inte på svenska än även om engelsmännen älskar honom, men gör er en tjänst och gå in på ett antikvariat och leta upp Hur ska det gå för Pinnebergs? som mästerverket Kleiner Mann, was nun? från 1932 lite oturligt hette när den kom ut här) är ju inte heller så underligt. Men det härliga är ju att det fortfarande skrivs så mycket, och att det hamnat i svenska bokhyllor av alla slag. I utbyte mot Läckberg har vi fått namn som Tamara Bach, Lukas Bärfuss, Jenny Erpenbeck, Ingo Schulze, Juli Zeh, Uwe Timm, Cornelia Funke, Daniel Kehlmann, Silke Scheuermann… En av vårens stora snackisar var Uwe Tellkamps Tornet, och en av höstens (snart recenserad här på dagensbok.com) är Helene Hegemanns Axolotl Roadkill. Exilförfattare som Wladimir Kaminer, Melinda Nadj Abonji och Sasa Stanisic har gjort tyskan till sitt språk och också kommit ut på svenska. Vi har till och med fått ett svenskt förlag som arbetar helt och hållet med tyskspråkig litteratur.
Vad är det som hänt egentligen? Är det EU-samarbetet som gjort det? Är det helt enkelt billigare för förlagen att köpa rättigheterna till europeiska än amerikanska bestsellers? Är det återföreningsgenerationen som hittat sin röst och tar upp sin del av det tyskspråkiga arvet med alla dess paradoxer av frihetstankar och militärstövlar, imperier och isolationism, i det nya Europa? Är det kanske bara stavningsreformen som gjort det lite enklare att skriva på tyska?
…Det är nog inte så lätt att säga. Men att läsa böckerna är, som alltid, en bra start. Häng med dagensbok.com och sjung hej, kontinent!
”På Amsterdams flygplats sitter någon, historien förtäljer inte om det är en man eller kvinna, och läser Abu Telfan, eller egentligen Abu Telfan – Die Heimkehr vom Mondgebirge, ungefärligt översatt Abu Telfan – hemkomsten från Månberget, högt för sig själv. Det blir till en vindlande berättelse i berättelsen. Den enda människan i…” Läs mer ”Felicitas Hoppe skriver underhållande äventyrsromaner, Förbrytare och förlorare är inget undantag. Hon balanserar på gränserna mellan det fiktiva, det dokumentära och det biografiska i denna exotiska reseskildring genom historien. Var och en av de fem herrarna som presenteras i denna samling, betraktelser har levt på riktigt…” Läs mer ”Beck och Lenzberger är det två skinnskallarna som en dag är ute för att hitta nya offer att skrämma. De ser en medelåldersman på järnvägstationen som sitter stilla på en bänk på perrongen. De får fram till honom och det dröjer inte länge innan något går snett. Mannen som Beck och Lenzberger träffar på perrongen visar sig…” Läs mer ”Krig eller fred är en novell om otrohet och otakt. Den kvinnliga berättaren, en ung feministisk forskare ska snart flytta ihop med sin pojkvän men med jämna mellanrum bjuder hon in sin kollega för en stund mellan lakanen. Det här är inget hon känner skuld för eller skam över. När hon inte har sin kollega under eller över sig har hon…” Läs mer ”Timmen mellan hund och varg är Silke Sheuermanns debutroman, hon är sen tidigare även poet och har gjort succé hos den tyska kritikerkåren. Ines söker upp sin lillasyster i simhallen för att få kontakt med henne men mötet blir kyligt. Ines syster har i flera år bott i Rom och arbetet som journalist men när romanen tar…” Läs mer ”Om man när man läser en roman hela tiden vill kunna svara säkert på frågorna: “vad är det som händer nu?” och “vad betyder det?” så ska man nog inte läsa Inbjudan till de våghalsiga. Så tänker jag först. Å andra sidan kräver romanen verkligen en läsare som hela tiden ställer de frågorna. Om man bara läser igenom den här…” Läs mer ”Författarpseudonymen GK ska för första gången avslöja sin egentliga identitet för allmänheten när novellens berättarjag är på väg in till stan. Vid ett rödljus passerar en ung tjej med sin skateboard tätt framför hennes bil. Av någon anledning bestämmer sig kvinnan i bilen för att springa efter tjejen och lämnar sin bil vid trottoaren. Varför hon gör så…” Läs mer ”Det är år 2058 och mänskligheten har lyckats utrota de flesta sjukdomar, till och med vanliga förkylningar. Den ekologiska krisen är löst. Föroreningar och fossila bränslen är ett minne blott. Energin kommer från vackra, vita vindkraftsnurror och solfångare och en bit utanför stan utgör en bit gammal motorväg och…” Läs mer ”När Herta Müller fick Nobelpriset i höstas läste jag om Hjärtdjur och tyckte betydligt bättre om den än första gången jag läste den. Jenny Erpenbecks Hemsökelse bjuder ett liknande motstånd. Hennes språkliga medvetenhet och sättet att låta landets historia ständigt tränga sig på vinner över mig redan i första vändan, men gör hon…” Läs mer ”Hur ofta sträcker sig inte tanken mot ett mål i fjärran, något som man drömmer om att realisera? För Rike handlar det om den stora musikfestivalen som kompisgänget ska dra till så snart de har klarat av sin studentexamen. Problemet är bara att planen är lite diffus. Hur ska de ta sig dit? Ingen vill låna ut bil till några ungdomar, allra minst Rikes…” Läs mer ”Ostalgie är ett av de modernare tyska orden och är en sammansättning av Osten och Nostalgie och syftar på den nostalgivåg för DDR som svepte genom Tyskland vid millenniets början. En nostalgivåg som främst riktade sig mot det vardagliga livet snarare än den marxist-leninistiska politiken som låg till grund för arbetar- och…” Läs mer ”Vissa författare och vissa verk kräver tid, långsam läsning och långsam tanke. Herta Müllers verk räknar jag till dem och jag önskar att jag alltid kunde ge verk av den här typen mycket tid och långsamma tankar. Nu när jag har läst Flackland har jag inte haft så mycket tid. Istället har jag läst överallt, hela tiden. Jag har läst på…” Läs mer ”“En kreatursvagnsblues, en kilometersång av tid som satts i rörelse.” Det är ett intressant ordval Müller låter sin huvudperson göra för att beskriva den långa resan i godsvagn i slutet av andra världskriget, inpackade som sillar, den långa kalla hungriga vägen till lägret i öst. Bluesen uppstod ju ur en kultur där man med flit tagit ifrån en…” Läs mer ”Jag gillar inte riktigt Hjärtdjur första gången jag läser den. Jag har gillat andra böcker av Müller direkt; jag blev djupt fascinerad av Kungen bugar och dödar för några år sedan, men Hjärtdjur tycker jag bara är för konstig, sådär på ett sökt och irriterande sätt. Och så läser jag den igen. Nu faller plötsligt bilderna på plats, överväldigande och storslaget…” Läs mer ””’En roman utan huvudperson! Förstår du? Kompositionen, förbindelserna, spannet, men ingen protagonist, ingen genomgående hjälte.’” Så säger författaren Leo Richter (som jag tror kan vara något av den verklige upphovsmannens alter ego i den fiktiva värld han skapat) i Daniel Kehlmanns roman Berömmelse. …” Läs mer ”Översättningen av Daniel Kehlmanns Die Vermessung der Welt (Världens mått) skapade i höstas en liten hausse på svenska kultursidor, och Babels Daniel Sjölin åkte till Berlin för att gå på vetenskapsmuseum med författaren och praktisera sin mysiga tyska. Kehlmann, som jag tidigare inte läst, intresserade mig plötsligt mycket. Ett…” Läs mer ”Dora är inte som alla andra. Dora är faktiskt inte så mycket alls. Ganska bortmedicinerad. Nu är läkaren ny och mamman skulle vilja veta vem Dora är. ”Sist jag hade min dotter, var hon ett barn. Nu är hon nästan vuxen. Jag såg hennes kropp förändras. Jag skulle vilja se hur förändrat hennes inre är. Vad som döljer sig bakom det ständigt”…” Läs mer ”Ingo Schulze kan sammanfattas som den typ av författare som funnit ett koncept i form och sedan renodlat det hårt. För honom gäller vardagsberättelser bakom vilka – oftast genom slutet – låter anas ett bakomliggande större. Må vara en antydning om övernaturlighet, surrealism eller psykisk instabilitet hos huvudpersonen. Snarare än…” Läs mer ”När man läser Michael får man intryck av att författaren har suttit och zappat mellan tevekanaler och skrivit ner vad hon sett. Problemet är bara att boken är skriven 1972, långt innan man i dagens mening kunde zappa mellan tevekanaler. Det finns mycket som förebådar framtiden i Michael, eller rättare sagt, det finns mycket som förebådar just…” Läs mer ”Min svensklärare på högstadiet berättade att om en bok inte höll måttet efter drygt 50 sidor så lade han den åt sidan eftersom det finns så många fler bra böcker som måste hinnas med att läsas och att man inte då bör ödsla sin tid på något halvdant. Har anammat den doktrinen några gånger och var faktiskt närapå att göra det…” Läs mer ”Det är märkligt när man möter vad som ska vara ett av en viss plats och en viss tids mest ansedda författarskap och upplever det som, om än kanske inte rakt igenom uselt, så i alla fall långt under medelmåttigt. Om österrikiske Thomas Bernhard (1931 – 1989) anförs bara på omslaget till romanen Skogshuggning att denne var…” Läs mer ”En kvinna som lyckades göra sig respekterad både som konstnär och som naturvetare redan på 1600-talet? Som inte bara gav ut böcker utan också reste i kolonierna och kartlade exotiska djur och växter där? Det är inget direkt etablerat koncept. Maria Sibylla Merian (1647-1717) kom förstås inte från ingenstans. Som dotter i en relativt…” Läs mer ””…och närhelst jag gav en av mina nyskrivna dikter till EJ att läsa under vår första tid började han skratta, det var ett tecken på att han tyckte om den och det blev en sporre för mig och närhelst jag visade honom en färdig dikt läste han den och började skratta– det var underligt, det tog ett tag innan jag vande mig vid hans…”" Läs mer ”Feberkurvan är en malariakurva. En förteckning över febertemperaturer, en kurva som har makt att visa vägen till krukan med guld. En man dog i Algeriet under första världskriget. Innan han dog författade han ett brev, som skulle sändas femton år efter hans död. Nu har brevet anlänt. Det är historien som överkonstapel Studer…” Läs mer ”Buddenbrooks börjar med en rejäl tysk brakmåltid och slutar med ett dödsfall. Däremellan ligger drygt 40 år av en familjs liv i den fria Hansastaden Lübeck, från 1830-talet fram till det tyska imperiets tid och den industriella revolutionen. Krig, vetenskapliga framsteg, politiska omställningar. Och allt detta går relativt…” Läs mer ”I juli 2002 var jag i Zürich och besökte en stor utställning om Hermann Hesse, som fanns på Schweizerisches Landesmuseum, med anledning av att det då var 125 år sedan han föddes. Med denna intresseväckande minnesutställning i tankarna, har jag nu några år senare läst hans roman Demian, berättelsen om Emil Sinclairs ungdom i svensk…” Läs mer ”Den 13 juni 1794 skrev den 34-årige Friedrich Schiller, som var anställd som professor i historia i den tyska universitetsstaden Jena, sitt allra första brev till den 44-årige Johann Wolfgang von Goethe, med den inledande frasen: ”Hochwohlgeborner Herr, Hochzuverehrender Herr Geheimer Rath!” Brevet han skrev skulle inte…” Läs mer ”Sommar. Sol. Bad. Förälskelse. Det är tidigt 60-tal, Christian går i gymnasiet, och det är en sån där perfekt sommar som rakt ur en Pat Boone-film (eller möjligen Hajen). Strandfester, båtutflykter, romantiska sommarregn och hemliga möten med förbjudna aktiviteter bland sanddyner och i sjöbodar. Att hans första stora kärlek Stella…” Läs mer ””Av med hjälmen av med hjälmen: – Vi har förlorat!” Wolfgang Borchert var en av miljoner tyskar som gick ut i andra världskriget. Han gjorde det inte för Hitler, för nazismen, eller för Tyskland. För Tyskland hade han skrivit pjäser som agiterade mot nazisterna, och för detta blev han skickad till fronten (det är billigare att låta…” Läs mer ”Det första man märker när man tittar på propagandabilder från Sovjetunionen är att alla människor ler. Det andra är att allt är byggt för och av massorna. Ett stort land kräver stora städer, stora maskiner, gigantiska fabriker, och att alla går i takt. Givetvis kunde man göra motstånd. Men även motståndet är ju egentligen ett…” Läs mer ”Strax innan farfar Slavko dör ikapp med Carl Lewis världsrekord på hundra meter gör han en trollkarlshatt i papp åt Aleksandar. Med den, lovar farfar, ska han “kunna revolutionera mycket, så länge som det överensstämmer med Titos idéer och är i enlighet med stadgarna för Jugoslaviens kommunistparti”…” Läs mer
Felicitas Hoppe: Abu Telfan
Förlorarens berättelse
Felicitas Hoppe: Förbrytare och förlorare
Exotiska reseskildringar
Ferdinand von Schirach: Nödvärn
Snabb kick av spänning
Silke Scheuermann: Krig eller fred
Kärlek och lust i otakt
Silke Scheuermann: Timmen mellan hund och varg
Familjehemligheter
Dorothee Elmiger: Inbjudan till de våghalsiga
Gruvspel och stollgångar
Juli Zeh: Den skänkta timmen
Vad händer när klockorna ställs tillbaka?
Juli Zeh: Corpus Delicti
Välfärdsfascismen
Jenny Erpenbeck: Hemsökelse
Längta hem
Tamara Bach: En tid för allting
Utan kompass
Uwe Tellkamp: Tornet: En historia från ett sjunket land
Lonely Planet DDR
Herta Müller: Flackland
Kritiken lyser starkt efter censurens fall
Herta Müller: Atemschaukel
På originalspråk
Herta Müller: Hjärtdjur
Diktaturens sönderslagna poesi
Daniel Kehlmann: Berömmelse: Roman i nio historier
Lek med identiteten
Daniel Kehlmann: Världens mått
Ospännande och platt
Lukas Bärfuss: Våra föräldrars sexuella neuroser
Vem är det egentligen som är konstig?
Ingo Schulze: Mobilen: 13 historier på gammalt manér
Formalia
Elfriede Jelinek: Michael. En ungdomsbok för det infantila samhället
Intriger som inte ens författaren står ut med
Elfriede Jelinek: Pianolärarinnan
Något för den analyshugade
Thomas Bernhard: Skogshuggning
Middag utan smak
Utta Keppler: Fjärilsdamen
När verkligheten överträffar dikten
Friederike Mayröcker: Och jag ruskade en älskling
“Och jag närmar mig centrum för skrivandet”
Friedrich Glauser: Feberkurva
I dimman sanningen
Thomas Mann: Buddenbrooks
Klassikervecka: Ordnung muss sein
Hermann Hesse: Demian, berättelsen om Emil Sinclairs ungdom
Att finna vägen till sig själv
Rüdiger Safranski: Goethe und Schiller: Geschichte einer Freundschaft
Om inspirerande vänskap
Siegfried Lenz: En tyst minut
Jag känner gruset med tån
Wolfgang Borchert: Utanför dörren
Vårt djup är avgrunden
Vladimir Kaminer: Militärmusik
Vill du ha din frihet får du ta den
Sasa Stanisic: Farfar upp i graven
Mustig balkansk soppa på ett krig
Publicerad: 2011-09-17 00:01 / Uppdaterad: 2011-09-27 20:33
2 kommentarer
Vilken välbehövlig lektion, tack!
#
Kul att du gillade specialen, och har haft nytta av den (vad det verkar som).
#
Kommentera eller pinga (trackback).