Recension

: Buddenbrooks
Buddenbrooks Thomas Mann
2005
Albert Bonniers förlag
6/10

Klassikervecka: Ordnung muss sein

Utgiven 2005
ISBN 9100101702
Sidor 660
Översättare Ulrika Wallenström
Först utgiven 1901

Om författaren

Thomas Mann (1875 – 1955) är en av den tyska litteraturens giganter. Manns författarskap har sitt ursprung i 1800-talets stora, realistiska berättar-tradition och hans debutbok var ”Buddenbrooks” (1901). För denna förärades han Nobelpriset 1929.

Nobelpriset 1929 – Prisets sida om Mann.

Sök efter boken

Buddenbrooks börjar med en rejäl tysk brakmåltid och slutar med ett dödsfall. Däremellan ligger drygt 40 år av en familjs liv i den fria Hansastaden Lübeck, från 1830-talet fram till det tyska imperiets tid och den industriella revolutionen. Krig, vetenskapliga framsteg, politiska omställningar…

Och allt detta går relativt oförmärkt förbi den (åtminstone till en början) välbärgade familjen Buddenbrook. Manns berättelse håller sig nästan helt och hållet innanför fyra väggar, vilket samtidigt är dess styrka och dess svaghet. Vi bjuds på konflikter mellan styvsyskon, förbjuden kärlek över klassgränserna, skilsmässor, arvstvister… visst är detta såpopera, men vad katten, det är Tolstoj och Shakespeare också. Men Mann är realist och kan han inte låtsas om några himlastormande romanser; hans karaktärer försakar allt, i sann protestantisk nit går de med på att leva utan kärlek eller konst för att i stället göra det rätta; gifta sig förnuftigt, tjäna pengar åt firman och tacka Gud för allt han ger dem. De få familjemedlemmar som vägrar foga sig kastas åt sidan; vid varje större funktion – bröllop, dop, vad det än vara må – önskar den gamla guvernanten att hennes barn ska bli lyckliga, men samtidigt står familjefadern bakom och räknar pengar ut och pengar in.

Och här är grejen: ingen av dem kan bli lycklig. Dygdens lön är densamma som odygdens: hål i tänderna, hål i plånboken och ett hål i marken.

Temat ”strävan efter pengar gör ingen lycklig” blir förstås aldrig inaktuellt, och trots en del nybörjarmissar – han är till exempel alldeles för förtjust i en del grepp som han återupprepar igen och igen – är Mann redan vid 26 års ålder en utmärkt prosaist med ett stabilt, vackert och lagom småironiskt språk som aldrig släpper taget om karaktärerna. Översättningen förtjänar också beröm, även om Wallenstam som så många andra översätter dialekt med att låta de mindre välutbildade tala någon sorts pilsnerfilmsvärmländska.

Det är bara det att i nästan 700 sidor blir det överväldigande. Generation efter generation kör pannan i samma gråa stenvägg, allt beskrivs in i minsta detalj och vi får en roman byggd som ett gigantiskt tyskt 1800-talshus, pampigt och stabilt men också kliniskt fritt från överraskande prång och lönngångar. Det finns en otrevlig vana att kalla den här sortens tegelstenar ”tråkiga”, vilket är orättvist; tråkig är den absolut inte. Däremot är den ofta ganska enformig, och trots att det egentligen händer mycket mer än i Bergtagen (för att göra en uppenbar jämförelse) så känns Buddenbrooks inte alls lika tänkvärd.

Säg så här: Buddenbrooks börjar med en rejäl tysk brakmåltid. När man slår igen boken och går ifrån bordet känns ordet ”mätt” inte på långa vägar tillräckligt – magen står i fyra hörn, huvudet är lite domnat av allt öl, och man har fått i sig en hel del godsaker. Men man har också fått tugga en imponerande mängd fläskkött.

Björn Waller

Publicerad: 2006-06-26 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-01 15:31

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2073

4 kommentarer

Fantastiskt skriven bok, perfekt sommarläsning! Jag avslutade den i morse, mätt och nöjd!

Cheyenne Oregistrerad 2006-07-05 14:05
 

Förresten, själva grejen är ju att boken är lång, den måste vara lång, annars skulle den inte kunna ha sin innebörd. Familjens förfall kunde inte beskrivas på annat sätt, hur skulle det se ut om historian berättades på, säg, 300 sidor? Då skulle boken vara en helt annan, sämre, inte på samma sätt tänkvärd. Jag tycker nog att den borde få en åtta i betyg. Som Mann skriver, fantastiskt!

C Oregistrerad 2006-07-10 09:25
 

Du har i stort sett fel på alla punkter du kritiserar. Precis som C säger; upplägget, längden på boken, innehållet, är stor litteratur.
Snälla du, jämför inte med såpopera.
Läs serier vettja, de är som skapta för stressade ytliga journalister!

Mats Oregistrerad 2006-10-26 00:46
 

Tyska familjehistorier och generationsromaner på svenska!…

Den kanske allra mest kända tyska generationsromanen är nog Buddenbrooks av Thomas Mann, men det finns fler utgivna på svenska…

Familjen, släkten och de olika generationerna har alltid lyckats fånga en stor publik av läsare. Att läsa om fam…

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?