Recension

: Don Quijote
Don Quijote Miguel de Cervantes
2002
Symposion
10/10

Världens bästa roman

Utgiven 2002
ISBN 9171395008
Sidor 943
Översättare Jens Nordenhök
Först utgiven 1605

Om författaren

Miguel de Cervantes föddes 1547 och dog 1616. Däremellan hann han förutom ”Don Quijote” skriva ”Novelas Ejemplares”. Cervantes är Spaniens genom tiderna främste författare.

Sök efter boken

1. Det finns de som, mig veterligt på fullt allvar, hävdar att det inte finns något slags litterär kvalitet över huvud taget. Enligt dessa är alla böcker lika bra eller dåliga. Om jag hävdar, vilket jag knappast är ensam om, att Miguel de Cervantes roman Don Quijote är bättre än till exempel Liza Marklunds eller Brett Easton Ellis romaner så har jag med andra ord fel. Jag säger därmed inte att det exakt går att mäta litterär kvalitet, jag säger bara att det finns bra och dåliga böcker. Vissa böcker är till och med väldigt bra, andra extremt dåliga. Inget ont om Liza Marklund och Brett Easton Ellis, men ingen av dem eller någon annan nu levande författare kommer att skriva en roman i samma klass som Don Quijote.

Ett problem för de som anser att all litteratur är likvärdig är hur vi ska förklara det faktum att vissa författare och vissa verk lever, läses och älskas i århundraden. De svar som dessa personer ger, men som vi inte har tid att gå igenom här, tyder på att de knappast läser särskilt noga, än mindre älskar litteratur. Och författare som Shakespeare, Dante, Emily Dickinson, Rabelais, Boccaccio, Jane Austen, Euripides och Cervantes är till för människor som älskar att läsa.

2. Miguel de Cervantes Don Quijote är en av få texter som fortsätter leva ett eget liv oberoende av hur vår omvärld ser ut. Det är ingen överdrift att säga att denna roman är fullkomligt odödlig. Inga bokbål kan rå på denna roman; den har redan satt sådana spår i litteraturen, och i livet, att det krävs att mänskligheten dör ut för att utradera spåren efter den.

Don Quijote publicerades i två delar, den första 1595 och den andra 1605. Vi skulle inte kunna bedriva samma slags politik som bedrevs på den tiden, vi skulle inte kunna ha ett sådant ekonomiskt system som de hade då men vi kan läsa Don Quijote och en rad andra texter som vore de skriva i vår samtid. Beror detta på att litteraturen inte har utvecklats? Nej, det beror på att vissa böcker, som till exempel Don Quijote, inte är skrivna för en viss tid. De tillhör evigheten.

3. Ytligt sett är Don Quijote en drift med de så kallade riddarromaner som var populära fortfarande under Cervantes tid. I en by i la Mancha bor den utfattige adelsmannen Quijada vars enda intresse är att läsa dessa riddarromaner. Hans läsiver har drivit honom så långt att han inte längre kan skilja mellan fiktion och verklighet. Han bestämmer sig för att följa sina förebilders exempel och ger sig ut i världen för att rädda det goda från det onda. Hans rustning är gammal och rostig, hans häst Rocinante är som en skev gammal damcykel men hans vilja och övertygelse är av hamletska dimensioner. Som alla andra stora riddare måste han ha en vapendragare och valet faller på Sancho Panza, en till synes stupid lantbrukare, som följer med när han blir lovad en ö att vara ståthållare över. Don Quijotes hjärta är dedikerat till Dulcinea, en förnäm flicka som enligt Don Quijote är förtrollad av en ond trollkarl.

Tillsammans ger de sig ut, Don Quijote och Sancho Panza, för att frälsa världen ifrån ondo. Allt kan hända, och allt händer i denna roman. Redan från första sidan är Don Quijote omåttligt rolig. Alla känner till scenen när Don Quijote slåss mot väderkvarnar, i tron att de är jättar. Det är oftast så Don Quijote upplever sin omvärld; ett enkelt värdshus är en gyllene borg, några munkar är trollkarlar som rövat bort oskyldiga prinsessor, en barberare är en ond riddare som stulit Mambrinos hjälm. Mellan och under alla äventyr pågår en ständig dialog mellan riddaren och hans vapendragare, och fram växer litteraturhistoriens finaste vänskap. Don Quijote och Sancho Panza, som till en början verkar vara varandras motsatser, lär av varandra och liknar varandra mer och mer under berättelsen gång. Även om de ofta bråkar sinsemellan, så är de alltid lojala mot varandra.

Jag har aldrig läst en roman som låter två karaktärer ta så stor plats som Don Quijote och Sancho Panza gör i denna roman; bägge är på sina sätt hjältar i romanen. I en roman av Don Quijotes omfång borde det vara omöjligt att inte trötta ut läsaren, med tanke på hur lite utrymme som ägnas åt andra karaktärer, men faktum är att det varken tar 100 sidor att komma in i romanen eller 300 sidor att tröttna på den. Tvärtom är vartenda kapitel ett nöje att läsa och man tröttnar aldrig på de två hjältarna. När boken är slut önskar man att Cervantes hade skrivit ytterligare en del. Eftersom han inte gjorde det återvänder man förr eller senare till boken.

4. Proust, Beckett, Marquez, Mann, Flaubert, Dostojevskij. Listan på författare som direkt influerats av Don Quijote kan i princip göras hur lång som helst. Listan på författare som indirekt, via andra författare, influerats av Don Quijote, innehåller i stort sett alla västerländska författare av värde sedan mitten av 1600-talet. Lägg därtill att Shakespeare med största sannolikhet läste och lät sig inspireras av Cervantes. Bägge dessa författare levde samtidigt, kanske dog de på samma dag. Det kommer att krävas en ny tidsålder innan två samtida författare kommer att påverka litteraturen i lika hög grad som Shakespeare och Cervantes en gång gjorde.

5. När jag undervisade i spanska på högstadiet och för mina älskade elever föreläste om Cervantes och hans roman lärde jag dem ett citat av Harold Bloom som de fortfarande bär med sig och som antyder romanens storhet: ”Don Quijote har samma litterära sprängkraft som den hebreiska bibeln.” Enligt den spanske filosofen Unamuno är Don Quijote Spaniens rätta bibel och Don Quijote en Kristus för oss sekulariserade. Jag önskar att jag själv kunde komma på ett omdöme om denna bok som på samma sätt inringar Don Quijotes väldighet.

När man talar om denna roman är det ofrånkomligt att använda religiösa termer. Jag tror att det beror på att litteraturen till viss del har tagit över religionens roll i en sekulariserad värld, åtminstone för vissa av oss. Vi stärker våra jag, inte med hjälp av religiösa riter men med och genom vår läsning. Jag menar inte att man blir en bättre människa, vilket verkar vara den troendes mål, genom att läsa mycket (kanske blir vi rent av sämre människor, i social och religiös bemärkelse, av att läsa skönlitteratur). Däremot tror jag att läsning kan vara ett sätt att komma närmare sig själv. I detta syfte är Don Quijote oumbärlig. Och om man någonsin tvivlar på varför man läser skönlitteratur, så räcker det med att läsa några kapitel ur Don Quijote för att skingra tvivlen.

6. Den som anser att Don Quijote och Sancho Panza är rakt igenom löjliga (vilket vissa hävdar), den som försöker ställa sig över dem och skrattar åt dem förstår inte den här romanen helt och hållet. En sådan läsare är antingen okänslig eller så känner den inte sig själv tillräckligt väl. Den som ser sig själv i Don Quijote och Sancho Panza, och dessa i sig själv, den som skrattar åt Don Quijote och Sancho Panza och samtidigt åt sig själv har kommit längre.

7. Den som i sitt eget liv får uppleva en vänskap som den mellan Don Quijote och Sancho Panza är en lycklig människa.

För övrigt är Jens Nordenhöks översättning lysande.

Mattias Nyberg

Publicerad: 2003-11-19 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-29 11:13

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #979

12 kommentarer

Inget textutklipp?

Joshua Oregistrerad 2003-11-19 00:07
 

Recension av recension av Don Quijote: Jag undrade när jag läste den här recensionen; varför har han numrerat olika stycken/delar? Läser man "bort" numreringen så är det som vilken recension som helst. Jag tänkte: det kommer väl nån sorts sammanlänkning i slutet. Det gjorde det icke. Betyg: 6/10

Robert Oregistrerad 2003-11-19 07:43
 

Du har rätt, Robert. Detta är en helt vanlig recension, trots numreringarna. Dessa finns med bara som ett förtydligande, vilket vissa kanske anser är onödigt. Det är helt enkelt så jag skrivit under en längre tid (dock inte i mina recensioner på dagensbok.com). Jonas Gardell är en av många som gjort likadant. Det är helt enkelt ett sätt att skriva, som jag tycker om.

Mattias Nyberg Medlem 2003-11-19 09:50
 

För övrigt är min recension värd minst åtta av tio i betyg!

Mattias Nyberg Medlem 2003-11-19 09:52
 

jag satt bara och väntade på bloom när jag läste inledningen. jag säger då det…

mhum Oregistrerad 2003-11-19 10:18
 

Tummen upp för en underbar recention!

adde Oregistrerad 2003-11-19 13:08
 

Mhum: Ja, Bloom är en inspirationskälla för mig. Som kritiker (men inte som litteraturvetare) sätter jag honom högt. Gillar du också Bloom, eller tillhör du den ännu större skara som ogillar honom? Adde: Tack.

Mattias Nyberg Medlem 2003-11-20 15:26
 

Jodå, visst tycker jag om den här romanen – riktigt mycket till och med. Men att, som det ofta görs, hylla den som överglänsande alla romaner tycker jag känns löjligt. "Don Quijote" är säkert en av de verk som påverkat vår litteratur mest. Vad jag däremot önskar är en något mer nyanserad bild av den läsupplevelse man får när man läser den idag. Visst har den överlevt förvånansvärt bra, men litteraturen och människan har utvecklats. Rent krasst kvalitetsmässigt (ok, löjligt uttryck) har det säkert skrivits flertalet romaner som är bättre än "Don Quijote", det är bara det att man så gärna vill att den första ska vara bäst.

Bacchi buller Oregistrerad 2003-11-21 08:48
 

"men ingen av dem eller någon annan nu levande författare kommer att skriva en roman i samma klass som "Don Quijote". "
Kanske har du även en karriär som siare? Inte ens Aida (eller hur det nu var hon kallades) var så säker på framtiden ;)

Oskar Oregistrerad 2003-12-24 13:30
 

öhhmm, när jag läste denna recension så undrade jag hela tiden när recensionen faktiskt skulle börja. du skriver att denan bok är ett oöverträffat mästerverk, men du förklarar aldrig varför. faktiskt så skriver du nästan ingenting om boken, bara hur hyllad den blivit av andra människor(men inte varför) och vilka författare som inspirerats av den(men inte hur det märks i deras produktioner).
du skriver heller nästan ingenting om innehållet, för någon som inte känner till boken så ger den här recensionen ingenting. för någon som läst boken så ger den inte heller så mycket, därför att analyser och reflexioner helt saknas.

klara Oregistrerad 2005-11-22 20:58
 

karin, jag håller inte med! jag tycker att det här var en bra och faktiskt hyggligt saklig recension som visserligen sätter cervantes och don quijote på en piedestal. "fakta" om boken finns med likväl som egna reflektioner och omdömen, läsningen flyter och jag håller med författaren om en hel del som skrivs. men det hade såklart varit intressantare läsning om boken hade fått någon negativ kritik också…

anna Oregistrerad 2005-11-27 19:10
 

Klara och Anna! Vad kul att ni läst min recension, trots att det är två år sedan den publicerades! Klara: min recension börjar med orden "det finns de som" och sedan fortsätter den till
ordet "lysande". Recensionen innehåller även några ord om boken, bland annat i stycke nr. 3. Om du läser min recension en gång till så kommer du att upptäcka det. Du har fullkomligt rätt i att jag inte skriver någonting om hur denna bok har påverkat andra författare, vilket naturligvis är en brist. Om min recension är givande eller inte kan inte jag bedöma, men jag anser att det är en bra recension. Och i sådana frågor har jag sällan fel.
Anna: Tack för att du försvarar min recension. Jag håller med om att den är bra och att det finns en och annan reflektion i den.

Mattias Nyberg Oregistrerad 2005-11-28 23:31
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?