Det är inte förvånande att Josefin Holmström tidigare i år belönades med Gerard Bonniers essäpris för den här boken. Hon lyckas nämligen med mästerstycket att kanalisera sin egen djupa och specialiserade kunskap om Emily Dickinson – inklusive ”tiden, platsen, språket och tron”, som prisnämndens motivering specificerar det – till en tillgänglig text som inte avkräver […][...]

Diktaren Sapfo från ön Lesbos var först med att kalla eros bitterljuv, glykypikron. Eros betyder brist, avsaknad, att det åtrådda inte är tillgängligt. I det ögonblick begäret tillfredställts är eros borta. Något annat har tagit dess plats: kärlek, kanske, eller likgiltighet. Men så länge den varar har eros grepp om människan tack vare det paradoxala […][...]

Tove Meyer, skribent sedan tidigare, debuterar i år med diktsamlingen Asfaltshimmel och jag ska börja med att vara ärlig: när jag slår upp boken och möts av namnet på ett litet, för mig okänt förlag, en grumlig logotyp, en text utan ligaturer, samma gamla vanliga gemener i flitigt radbrutna meningar – och vänt’ nu här, […][...]

Att översätta innebär alltid en form av övergrepp, skriver Ann Jäderlund i efterordet, och visst är det så. Det var länge sen jag läste Dickinson, men när jag läst denna version och sen lite engelska och sen återvänt till denna igen, så tycker jag ändå att Jäderlund förhållit sig väldigt trogen originalet. Gång på gång […][...]

Snön faller i sakta mak utanför fönstret och solen strålar. Det är kallt och flera vänner längtar till sommaren, men själv bryr jag mig inte så nämnvärt. Idag är ju skrivdag! Jag ska vara i min roman större delen av dagen, med böcker är det ju så. Att vare sig du skriver eller läser har […][...]

Amor vincit omnia et nos cedamus amori – Kärleken övervinner allt så låt oss besegras av kärleken – påstås vara sagt av Vergilius. Jag har alltid tyckt att det är ett ganska fånigt uttryck att slänga sig med men så har jag kanske tagit kärleken lite för given ibland, hur farligt det än är. I […][...]

Att läsa Faraj Bayrakdars dikter i Brev från isoleringscell 13 är att kliva in i värld av sorg, hopplöshet och förtvivlan. Stundtals känns det som att sitta i fängelsecellen tillsammans med diktaren och dela hans smärta. Det är en jobbig känsla men dikterna bjuder inte bara in till smärtan, de erbjuder också en flykt ifrån […][...]

Att skriva om fiktiva händelser med verkliga människor innebär alltid en risk. När det gäller berömda människor är risken än större. En armé av förståsigpåare analyserar och massakrerar författaren, är det trovärdigt, är det tillräckligt respektfullt, är det i linje med förståsigpåarnas egna forskning. Per Odensten låter den amerikanska poeten Emily Dickinson spela en stor […][...]

1. Det finns de som, mig veterligt på fullt allvar, hävdar att det inte finns något slags litterär kvalitet över huvud taget. Enligt dessa är alla böcker lika bra eller dåliga. Om jag hävdar, vilket jag knappast är ensam om, att Miguel de Cervantes roman Don Quijote är bättre än till exempel Liza Marklunds eller […][...]

Johannes Anyuru har valt att debutera på ett ganska modigt sätt. I sin diktsamling använder han ett kanoniskt verk, Homeros' Iliaden, som "ram och resonansbotten", som han själv skriver. Han sällar sig till en stor skara författare som, med olika resultat, använt ett tidigare verk eller en myt som bakgrund till handlingen eller som tematisk […][...]