Att läsa Faraj Bayrakdars dikter i Brev från isoleringscell 13 är att kliva in i värld av sorg, hopplöshet och förtvivlan. Stundtals känns det som att sitta i fängelsecellen tillsammans med diktaren och dela hans smärta. Det är en jobbig känsla men dikterna bjuder inte bara in till smärtan, de erbjuder också en flykt ifrån den.

De flesta dikterna är skrivna under den tid då Faraj Bayrakdar satt fängslad och blev torterad i Syrien. Tiden spänner från 1992 fram till 2010 då han redan hade hunnit bo i trygghet i Stockholm ett par år.

Det är inte alltid jag förstår det rika symbolspråket och de många metaforerna i dikterna som bottnar i den arabiska lyriken, en tradition jag inte har så många erfarenheter av. Då räcker det gott att vila i de vackra formuleringarna och de starka bilderna.

[…]
jag har ännu inte fullbordat mina sånger
och ännu inte kommit över min död
så varför lade fågeln ner sitt huvud på sina vingar
i drömmen
och dog?
(Ur dikten Fågeln … flyg sedan till min bror Mahmoud Darwish)

Faraj Bayrakdars erfarenheter i dikterna liknar de erfarenheter som genljuder i skönlitteraturen från alla fängslade och instängda författare. Jag ser likheter med Emily Dickinson, inte i uttrycket men i denna erfarenhet. Faraj Bayrakdar fängslades för sina dikter av den syriska säkerhetspolisen. Emily Dickinson stängdes in av konventioner och ett alltför stort ansvar i hemmet. De skriver båda om ensamhet, en tro på Gud trots att han ser ut att ha svikit, känslan av att vara någon annan – ett tudelat jag. Båda vänder sig till dikterna med sin förtvivlan och sin längtan efter frihet.

15
Jag gömmer mig
inuti dikten
och letar efter mig själv
utanför den
men ibland händer det
att vi kollaborerar
Den bjuder in mig
till sin bädd
och jag besvarar inviten
Den klär av sig naken
och jag också
Då sveper den mig över sig
som ett täcke
och jag förblir naken.
(Ur dikten Frånvarons speglar)

Dikterna som han har skrivit i frihet har en annan karaktär, ett annat tilltal än det tidigare så ofta förtvivlade uttrycket. De rör sig däremot kring samma erfarenheter: den fängslades. Den stora skillnaden ligger i att friheten och tryggheten gör dikterna skarpare och tydligare. Här behöver ingen diktare vara rädd.

Tack herr president
Ditt tal fick mig att skratta så mycket
Du är verkligen din fars son
Jag menar
den förre diktatorn.

Det här är ett mästerverk!