Gästrecension

: Världens mått
Världens mått Daniel Kehlmann
2007
Albert Bonniers förlag
3/10

Ospännande och platt

Utgiven 2007
ISBN 9789100110734
Sidor 249
Orginaltitel Die Vermessung der Welt
Översättare Lars W Freij

Om författaren

Fotograf: Jerry Bauer

Daniel Kehlmann föddes 1975 i München men bor numera i Wien. Han debuterade 1997. På svenska finns ”Jag och Kaminski” (2004) och ”Världens mått” (2007).

Kehlmann på Bonniers – Förlagets sida om författaren.

Gästinformation

Anton Jansson är 25 år gammal och student vid Göteborgs universitet. Just nu har han, efter avslutad kandidatuppsats i sociologi, tagit en paus och möter våren i Barcelona. Litteratur hör till hans större intressen - särskilt har han en fäbless för Tyskland och tyska, även om favoritförfattare för tillfället är östeuropéer: Gombrowicz och Cartarescu.

Sök efter boken

Översättningen av Daniel Kehlmanns Die Vermessung der Welt (Världens mått) skapade i höstas en liten hausse på svenska kultursidor, och Babels Daniel Sjölin åkte till Berlin för att gå på vetenskapsmuseum med författaren och praktisera sin mysiga tyska. Kehlmann, som jag tidigare inte läst, intresserade mig plötsligt mycket. Ett ”Wunderkind” med sju romaner på sitt samvete vid en ringa ålder av trettiotvå, en förnyare av den tyska romanen, en beundrare av magisk realism a la Borges och Márquez – i kontrast med karg tysk efterkrigstidsprosa med världskrigs-ok hängande över sig. Adderar man det faktum att romanen gör skönlitterära karaktärer av två av Tysklands främsta vetenskapsmän under 1800-talet (Alexander von Humboldt och Carl Friedrich Gauss), så kan man undra vad som skulle kunna gå fel – hur skulle jag inte kunna tycka om den boken?

Varningsklockor började dock ringa efter att jag erfarit att det skulle vara en ”rolig” och ”ironisk” roman. Men inte kunde väl Kehlmann, med de ovan nämnda meriterna, förfalla till putslustigheter i stil med en tysk samtida författare som Thomas Brussig till exempel?

Tyvärr var det just vad han kunde. De sätt på vilka han försöker sig på humor är tråkigt simpla. Saker i boken som jag gissar är tänkta att skapa komisk effekt är exempelvis Gauss naivitet när han som tonåring blir relegerad från skolan för att han tänker alltför logiskt och ifrågasätter prästens krav att förhålla sig ödmjuk inför Gud. Eller när nämnde Gauss hälsar på den mycket åldrade filosofen Immanuel Kant, som drabbats av senilitet och bara säger ”korv” (Wurst) när Gauss försöker diskutera det euklidiska rummet med honom. Sådant.

Humorn går alltså i princip genomgående mest ut på att vrida vetenskapsmännens vetande-strävan till sin spets och framställa dem som intelligenta men excentriska knasbollar. Jag antar att Kehlmann försöker använda sig av absurditeten i deras, främst von Humboldts, besatthet av ny kunskap för att ifrågasätta upplysningssträvanden och ställa frågor om dess gränser gentemot övriga värden här i livet. Men det är väldigt platt och når egentligen inga högre nivåer än alltför övertydliga scener som den när Humboldt missar att se på miraklet i en solförmörkelse för att han måste fokusera himlakroppen i sextanten för att för alltid fixera positionen de befinner sig på.

De här sätten att framställa vetenskapsmännen som skruvade hindrar också Kehlmann att göra några intressanta personporträtt. von Humboldt är naiv, energisk och positiv, Gauss är bitter, osocial och bisarrt intelligent. Endimensionellt alltså, och att vetenskapsmännen är reducerade till dessa fåtal egenskaper gör att Kehlmanns försök att behandla ämnen som relationer mellan generationer, undertryckt homosexualitet eller åldrande faller platt.

Kehlmann är alltså inte speciellt rolig, han är möjligtvis ”lustig” på ett konventionellt sätt, vilket är väldigt ospännande och inte något plus hos mig. Några vidare djupgående funderingar på vetskap och vetenskap ger han inte heller, och personporträtten är trista och statiska. Det är helt enkelt för förutsägbart, tråkigt och gjort. Och angående den magiska realismen måste jag tyvärr konstatera att boken tyvärr saknar både realism (för fånig) och magi (inga överraskningar, inga upplevelser). Är det då att förslösa tid att ge sig på Die Vermessung der Welt? Mjo, mja, jo, det tycker jag nog. Fast ni kan ju göra det för att bilda er en egen uppfattning; de dryga 200 sidorna låter sig trots allt vändas ganska lätt. Men ge er inte in i boken med idéer om att ni ska finna något så inspirerande som Borges, det ni får är snarare en något mer idéhistoriskt inriktad version av Erlend Loe.

Anton Jansson

Publicerad: 2008-03-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-01 15:25

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #2867

9 kommentarer

Tack för informationen. Det är sådana här böcker jag helst av allt vill undvika. Den typen av humor du beskriver är det mest irriterande som finns.

Ludde Oregistrerad 2008-03-29 16:08
 

Det ligger i npt i vad du säger. Kanske är boken lite för "putslustig", men jag kan inte hålla med om att den är så dålig som du vill ge sken av.

Den har sina poänger och kan man bara ha överseende med att 99 Kehlman, i likhet med 99 procent av sina kollegor, har ganska dålig humor så är det ändå en läsvärd bok.

Marcus Oregistrerad 2008-03-29 19:10
 

Det vore intressant att av herr Anton få några exempel på böcker som innehåller god humor. För är det någonting som det är lätt att racka ner på så är det just humor..

Thomas Oregistrerad 2008-03-29 19:52
 

thomas: vet egentligen inte om jag kan komma på någon bok där författaren både försöker skriva "humoristiskt" och lyckas vara rolig. men jag vet t ex att jag skrattat högt när jag läst ovan nämnde gombrowicz.

hr Anton Oregistrerad 2008-03-29 20:58
 

Heja Fullestad!

Herr Johansson Oregistrerad 2008-03-31 13:36
 

Ifall du inte gillar humorlitteratur överhuvudtaget kan man undra om det är lämpligt att du recenserar sådan, det vore ju som att en tondöv skulle till att recensera musik -den fick dåligt omnämnande oavsett kvalité.

Thomas Oregistrerad 2008-04-07 10:23
 

vad säger recensenten Anton Jansson om en komisk pärla som "Tre män i en båt"?

Björn Landström Oregistrerad 2008-04-08 13:08
 

thomas: nåja, jag gick inte in i boken med tanken på att det skulle vara "humorlitteratur", och tycker väl att att ge den den etiketten vore att reducera den.

björn: jag gillade inte tre män i en båt. om du gillade den kanske du har behållning av kehlmann, så kan du glömma vad jag skrev i recensionen.

Anton Oregistrerad 2008-04-14 13:16
 

[...] Anton Jansson på Dagens bok [...]

Daniel Kehlmann: Världens mått : Bokoffer Oregistrerad 2010-02-07 13:11
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?