Kärlek blir i mina ögon ofta överromantiskt skildrad i filmens och litteraturens värld. Tvåsamhet ges ett orealistiskt skimmer och kärlekspar omger sig av gyllene ögonblick som ger kraft att övervinna livets alla katastrofer. För att inte nämna nutidens exempel på kärleksbusiness med alla-hjärtans-dag-kommers och erbjudanden om lyxhelger på hotell och spa-anläggningar. Men blir kärleken mer […][...]

Vilket fyrverkeri av känslor som döljer sig i den här lilla sydamerikanska pärlan! Chilenskan Maria Luisa Bombal sägs med sin magiska realism ha inspirerat såväl Gabriel Garcia Marquez som Isabelle Allende. Kortromanen Det hon minns kom ut första gången 1948 och jag måste säga att den åldrats väl. Nåja, det där med kvinnor som sitter […][...]

Jag förmodar att den kollega som tipsade om den indonesiske författaren Eka Kurniawans roman Tigermannen oavsiktligt praktiserade sina bibliotekariefärdigheter på mig. Hen tyckte nog att jag kunde behöva en brottshistoria med något mer tuggmotstånd än mina vanliga – företrädesvis anglosaxiska – detektivromaner. Till skillnad från de flesta kriminalromaner fastställs både mördare och modus operandi redan […][...]

Sprängrifte är en liten by mitt ute i ingenstans på den kinesiska landsbygden. Eller rättare sagt, det var det; nu är det ju 2000-tal och byn har växt till en jättestad med skyskrapor, flygplatser, internationella investerare, och nog med pengar att anställa en framstående författare som Yan Lianke att skriva stadens historia. Så han ser […][...]

Det fantastiska med magisk realism (som man väl får kalla det när en bok har mirakel, men inga gudar, drakar eller vampyrer) är att nästan allt kan vara en metafor. Så när staden Halimundas populäraste hora Dewi Ayu avlider, och sedan återvänder till livet 21 år senare, är det förstås bara början på Eka Kurniawans […][...]

Kriminallitteraturen är en enorm genre, både inom Sverige och på export. Enorm och spretig, för även om den har den konkreta bestämningen att den kretsar kring ett brott, oftast ett eller flera mord, så kan ju författaren närma sig detta på många olika sätt. Det kan vara klurigt och märkligt mysigt eller framkalla mardrömmar. Vi […][...]

En flodhäst har rymt från en djurpark i Hacienda Napolés, Pablo Escobars – ”mytomspunna territorium, som i en annan tid utgjort högkvarter för hans imperium och lämnats åt sitt öde efter gudfaderns död 1993”. Alla exotiska djur som Escobar samlat till sig har lämnats kvar åt sina öden. Nu flodhästen som lyckats rymma och blev […][...]

Förr eller senare kommer Mircea Cărtărescu att få Nobelpriset. Och den framtida Peter Englund kommer att få stå inför TV-kamerorna och svara på de eviga frågorna – ”Varför hatar ni USA?”, ”Varför har ni valt en fullständigt okänd författare?” och ”Men är han inte väldigt svår och pretentiös?” Och sekreteraren kommer att skruva på sig […][...]

Bret Easton Ellis och de andra hundarna. Givetvis vill jag läsa en roman med en sådan titel! Den blir otroligt gäckande genom sin totala brist på anspråkslöshet. För förlåt mig Jeanette Winterson, min och många andras husgud, men hur förförisk är en boktitel som Fyrväktaren i all sin enkelhet? Inte särskilt. Hade någon annan än […][...]

Joakim Forsberg kommer klädd i mörkblå skepparjacka och har mössan neddragen över öronen för när den här intervjun görs är det fortfarande mars månad och kallt ute. På väg in i Berns Asiatiska kikar han efter det där berömda rummet. För honom är det något som hör ihop både med Strindberg och Ebba Grön – […][...]