När man läser Michael får man intryck av att författaren har suttit och zappat mellan tevekanaler och skrivit ner vad hon sett. Problemet är bara att boken är skriven 1972, långt innan man i dagens mening kunde zappa mellan tevekanaler. Det finns mycket som förebådar framtiden i Michael, eller rättare sagt, det finns mycket som förebådar just tjuguhundratalet. Det kanske tydligaste exemplet på det är tematiseringen av fiktion och verklighet.

Varje kapitel inleds med att läsarna (eller tittarna) hälsas välkomna, sen följer en underrubrik som heter ”verklighet” och därefter själva ”berättelsen” eller ”återberättelsen”. Ett antal intriger vecklas ut, och slutligen drar berättaren ut en sensmoral ur dem. Det kan vara saker som ”alla mår bra av att arbeta” eller ”det är skillnad mellan folk och folk” eller ”tänk på dem som har det svårt när du äter tårta”. Men ibland tröttnar berättaren på sina intriger och utbrister saker som ”nu har det blivit för dumt för mig. och ändå händer det sådana här saker i livet”.

Och det är bara att hålla med berättaren. Intrigerna är verkligen fåniga. Riktigt korkade. Det finns ingen anledning att försöka återge dem, de är ointressanta. Den här boken läser man för formens skull, inte för intrigen.

Vad den beskriver är ett samhälle där verkligheten inte bara betingar fiktionen utan även betingas av fiktionen. Undertiteln till Michael är ”en ungdomsbok för det infantila samhället” men skulle lika gärna kunna vara ”en ungdomsbok om det infantila samhället”. Det är ett smart drag men får Jelinek att framstå lite som en elitist. Boken är hela tiden berättad von oben, i en genomironisk ton. Det gör den dessutom ganska svår att läsa.

Ändå gillar jag Michael på något konstigt sätt. Det är knappast en bok att sträckläsa och den innehåller inte några passager som man stannar extra länge vid. Men det är en bok att vistas i, litteratur som får en att tänka. Vad den förmedlar är inte något storslaget tankegods eller intrikata berättelser utan en stämning som påminner väldigt mycket om vår tid. Det är gott nog.