Recension

: En ohängd historia
En ohängd historia Johan Gardfors
2007
Bladstaden
5/10

Hängivet, men hängigt

Utgiven 2007
ISBN 9197689908
Sidor 391

Om författaren

Fotograf: Lisa Schmidt

Johan Gardors, född 1979 är frilansande skribent och fotograf som bor i Stockholm. Han driver förlaget Bladstaden tillsammans med Lisa Schmidt. ”En ohängd historia” är Gardfors debutbok.

Sök efter boken

"En ohängd historia" är som en snigel utan skal. Svulstigt segar den sig fram genom skymningar och gryningar, soluppgångar och solnedgångar. Ett blött spår av adjektiv, assonanser, allitterationer och överlastade finurligheter, som inte är så värst påhittiga torkar in i sig själva; klumpar ihop sig och dör i sina egna sammandragningar Taket som är tungt och väggarna som kränger i vinkelräta kast, ja de dör så fort de benämns och man får aldrig syn på dem.

När snigel stannar upp och ser sig omkring, kan det bli såhär:

Höger: horisont.
Vänster: horisont.
Kul.

Det känns allt för oroväckande att snigeln ska bli trampad på, slutligen bli bara smet.
Romanen, som boken nu kallas, har problem. Ett maffigt underliggande idéplan försöker tränga sig upp någonstans ur romanens botten, men lyckas aldrig, mer än glimtvis skvalpa i ytskiktet. På samma sätt kvävs karaktärerna i boken av att de tycks vilja symbolisera stora idéer. De flesta av dem blir sällan riktigt levande och isoleras också från varandra. De lever på olika platser, en fyrvaktare på en ö, två sopgubbar inne i staden, och så är det en dam som heter Marianne och en viss Fredrik Marklund som skriver torr dagboksjournal och är svår att begripa sig på. Vem är det?
Sedan finns det även ett jag som tar till orda titt som tätt, lätt att förväxla med författarjaget själv. Kanske är tanken med romanen att beskriva bruset, att allting pågår samtidigt, att ett jag inte kan vara något annat än många jag. Kampen mellan natur och stad som pågår ständigt och kampen mellan olika röster är något som boken tycks vilja problematisera.

Gardors är också förtjust i blad. Det finns många träd i boken. På baksidan av boken står det även att romanen är ett rotsystem som förgrenar sig genom litteraturhistorien. Det är alltså tänkt att man ska traska omkring i en bokskog och fundera mellan kopplingen natur/idé, och den ständiga mindre gråa tröstlösa vardagskampen som går runt runt; börjar om där den slutar och börjar om igen. Var litteraturhistorien kommer in är svårt att säga, och det efter fyra terminers universitetsstudier i litteraturvetenskap. Att boken är tät, vilket baksidesreklamen, för jag kallar den reklam vill hävda– är lögn. Den här boken är inte tät, den är inte ens svårgenomtränglig. Den är så pass gles så man lugnt hinner gäspa mellan åtskilliga bokblad. Tuggmotståndet hos en snigel är inte så mycket att åma sig över.

Tappra försök görs för att sy ihop romanen. Fyrväktarens halsduk som han stickar på rymmer sin väg och slingrar sig fram genom boken. En önskan skulle varit att Gardfors istället nystat upp romanens garn så läsaren haft en tråd att följa. Om inte det; istället virat halsduken runt alltihop och hängt upp romanen, gjort den ohängd. För det är just vad den är. Eller så skulle han skrivit flera böcker istället för en innehållande alla genrer.

Tanken med att skriva en ohängd roman som vill beskriva ett stort idékomplex känns motsägelsefull.
Det finns fina historier i "En ohängd historia", riktigt fina – särskilt om fyrväktaren och hans ö, som för tankarna till Muminpappan och till lakoniska, men ändå humoristiska historieberättare som Willy Kyrklund.

Textutdrag (Visa/göm)

Sigrid Nurbo

Publicerad: 2008-01-14 00:00 / Uppdaterad: 2008-01-14 00:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2778

4 kommentarer

Spretig underlig recension. Jag förstår inte riktigt vad boken handlar om. Är det inte bättre att först beskriva vad boken handlar om innan man börjar såga den. Jaja.

Magnus Oregistrerad 2008-01-14 08:44
 

Magnus: Jag förstår inte heller vad boken handlar om, det är nog hela problemet som avspeglar sig i recensionen.

Sigrid Nurbo Redaktionen 2008-01-14 08:50
 

Jag har länge funderat över kritikerns roll och de senaste veckorna har frågan aktualiserats efter en rad mycket snäva recensioner av "En ohängd historia" som jag givit ut på mitt ideellt drivna förlag Bladstaden. Så vad är då kritikerns uppgift? Att lägga boken på en våg som definierar bra – dålig – ljummen? Att kategorisera och placera in böckerna i fack utifrån genre, nyskapande potential eller ämnesrelevans? Eller handlar kritiken helt enkelt bara om kritikerns egna karriär?
Personligen efterlyser jag mer nyanserade recensioner, gärna utifrån diskussioner mellan flera kritiker som tar sin kritikerroll på allvar och som därför funderat över vilket ansvar det innebär att skriva kritik! För oss som driver små förlag är dessa offentliga bedömningar avgörande. Bokhandlarna gör sina inköp efter medias utlåtanden och blir en bok sågad kan det i värsta fall leda till att boken aldrig når ut till de faktiska läsarna. Ur detta perspektiv är det riktigt löjligt att kalla en baksidestext för "reklam". (Förövrigt tycks reklam vara förbjudet för småförlag men legitimt för stora förlag)
Sigrid Nurbo har i denna slarvigt ihoprafsade recension spottat ur sig ett antal riktigt sorgliga formuleringar. Hon menar att jag ljuger när jag i min baksidestext av Gardfors roman beskrivit texten som "tät". Hon säger sig ha gäspat mellan bokbladen för att den är så "gles". Detta trots att hon i en kommentar till sin egen recension medger att hon inte förstår vad boken handlar om! Hon har uppenbarligen inte ens förstått att det finns fler parametrar än handling att binda en litterär text kring. Gardfors roman är präglad av förskjutning, förgrening och korsreferensialitet. Det experimentella ligger givetvis inte i romanens genremässiga hybriditet utan i dess växelspel mellan uttunning och förtätning, dess labyrintiska struktur och framförallt i dess släktskap med lyrikens arbetsmetoder. Med detta menas INTE att romanen inför poetiska fragment, det är GAMMALT! NEJ, med detta menas snarare att romanen lämnar företräde åt aspekter som repetition, rytm och intertextualitet. Att den ändå bör kallas för roman bygger på att för den lyhörde läsaren, den som läser boken långsamt och går tillbaka i den, framträder en inte alltför komplicerad sammanhållen berättelse.
Om Sigrid Nurbo som gammal litteraturvetare och därmed legitimerad litteraturbedömare inte förstår bokens filosofiska paralleller eller dess blinkningar till litteraturhistorien så anser hon att de helt enkelt inte finns! Men herregud, halva Sveriges befolkning är ju numera litteraturvetare och det är väl ganska självklart att vi (ja, jag tillhör den fina gruppen) med våra olika referensramar och smakdifferenser inte alltid ser allt eller begriper oss på samma litteratur! Låt mig ge dig några litteraturhistoriska ledtrådar Sigrid: Penelopes väv; ympningar av språkligt restgods; parafraser; Orfeusmyten…
Sigrid Nurbo tycks på fullaste allvar tro att det finns något så förlegat som en "objektiv" blick. I egenskap av litteraturvetare, poet, kritiker, förläggare och läsare tvingas jag ofta stanna upp innan jag bedömer ett litterärt verk. Ibland älskar jag en bok direkt. Ibland gillar jag språket men får inte de olika skikten att klarna, då läser jag igen och igen tills de framträder. Vissa gånger faller språket mig inte i smaken, jag tycker boken är tråkig och lägger förmodligen undan den. Andra gånger framträder inga skikt, jag känner mig dum eller åtminstone lite besviken. Men oavsett hur boken påverkar mig är jag medveten om att jag är en läsare med begränsningar. Själv trodde jag att illusionen om den objektiva läsaren kollapsat för länge sedan.

Lisa Schmidt, poet och förläggare på Bladstaden Oregistrerad 2008-01-14 22:21
 

Lisa: tack för din långa kommentar, jag tänker svara på den mer utförligt via mail.

Sigrid Nurbo Redaktionen 2008-01-15 10:08
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?