Därför står kvinnan stilla som en toalettskål, så att mannen kan ordna sitt tarv i henne.

Den här raden har etsat sig fast hos mig vid läsning av Lust och jag har visat den för kvinnor och män som jag mött och de har reagerat med samma avsky som jag men min avsky har under läsningen mattats en del. Jelinek kommer åt något med sitt sätt att skriva äckligt, men jag vill ändå döpa om boken till ”olust”, för det är snarare det jag känner när jag tar mig igenom direktören och hans frus övningar. Och det är nästan uteslutande sexövningar, sida upp och sida ner. Mycket oralt.

Jag visade raden för konservativa ungerska katoliker och de spydde galla över Jelinek som ett moralens och all mänsklig kärleks motsats. En galning, en sjuk människa. Jag visade raden för en göteborgspoet som visade sig läsa boken samtidigt som jag och han tolkade den samhällskritiskt. Raden ska inte tolkas som penis utan det skit som människorna, männen i fabrikerna, får i sig i detta förvridna kapitalistiska samhälle. Och de som står under dessa i män deras fruar får ta emot all skit som det icke jämlika samhället för med sig.

Själv avskärmar jag mig och njuter av rytmen i språket som Jelinek använder, samtidigt som jag slår ifrån mig och känner mig kränkt av orden för de målar upp en bild av att mannen inte kan ge kvinnan någonting sexuellt. Det är bara vidrigt, det sexuella i äktenskapet.

Men så bokstavligt skall jag väl inte tolka henne. Samtidigt är boken storylös i traditionell mening och den saknar driv. Den är monoton men poetiskt vacker ”natten kommer och detta djur på nytt kan börja piska med sin pitt”.

I en intervju med Jelinek så pratar hon om satir, att hon parodierar porrens prosa och överdriver den så till den milda grad att alla kan se hur löjlig den är. Och visst skrattar jag åt boken men väldigt sällan. Snarare så hetsar prosan upp mig på ett perverst sätt. Jag pendlar där emellan: avsky, olust, upphetsning, estetisk njutning.

Jag undrar varför hon skriver. Romanformen är olämplig tycker jag, skala av den här boken till en diktsamling och den skulle piska som ovan nämnda pitt, men det vill väl inte Jelinek. Hon har väl sina anledningar.

Och i år ljög hon bäst och fick sitt Nobelpris för rader som: ”De flesta män känner sina bilars biografi bättre än sina fruars självbiografi.”