Hur ofta sträcker sig inte tanken mot ett mål i fjärran, något som man drömmer om att realisera? För Rike handlar det om den stora musikfestivalen som kompisgänget ska dra till så snart de har klarat av sin studentexamen. Problemet är bara att planen är lite diffus. Hur ska de ta sig dit? Ingen vill låna ut bil till några ungdomar, allra minst Rikes bror Kurti. Hans buss är hans ögonsten, ingen har någonsin fått sätta sig bakom ratten på den och eftersom han har fått körkortet indraget står bussen där den står, stilla.

Det man inte kan lyckas med genom övertalning, får man genomföra med list. Med andra ord super Rike och hennes kompisar brorsan under bordet och ger sig av. Det var ju framför allt bästa vännen Sissi Rike ville åka med, på köpet får hon Sissis pojkvän Lex. Att killen hon varit förälskad i, Noah, dessutom skulle hänga på var inte hennes idé och att anledningen är att han ska lifta till sin nya tjej gör inte saken bättre.

På vägen till resans mål, mellanlandar de hos släktingar och vänner. Det uppstår snabbt spänningar i gruppen, som inte mildras av kraftigt alkoholintag, snarare tvärtom. Det är minst sagt oklart om gruppen kommer hålla ihop tills de når sitt mål. Samtidigt gör Kurti vad han kan för att återta kontrollen över sin buss, han telefonterroriserar sin syster för att klura ut var de befinner sig, han är fast besluten att ta upp jakten och följa efter dem.

Formmässigt är boken filminfluerad, prologen består av ansökningsuppgifterna till en filmskola och tankar kring hur en film kan tänkas börja. Alla samtal är konsekvent uppställda som replikerna i ett manus. Musiken ligger också som ett återkommande soundtrack i boken, med låttitlar och textrader om vart annat.

Boken genomsyras av den där känslan att huvudpersonen vill bort, men utan att riktigt veta vad hon vill till istället.