Jag börjar läsa de första två sidorna av denna roman nästintill direkt efter att den satts i mina händer, och ungefär lika kvickt bildas ett frågetecken inom mig. Hur har Crazy lyckats bli så hyllad som den har blivit på kontinenten? Och hur har Benjamin Lebert kunnat bli jämförd med Hemingway? Jag stannar dock inte alltför länge vid mina funderingar utan läser vidare för att undersöka om jag kan få något svar, och låter mig sedan kastas in i handlingens centrum.

Benjamin Lebert eller Benni som är huvudpersonen i denna semisjälvbiografi, anländer som sextonåring till internatskolan Neuseelen med sina föräldrar för att göra ett femte försök att höja sitt betyg i matte. Bennis självförtroende stärks inte ytterligare av att han dessutom är tvungen att gå om åttonde klass. Utöver sitt dåliga självförtroende har han även ett handikapp, en förlamning i vänster kroppshalva som ger honom en haltande gång och svårigheter att använda sin vänstra arm. Efter det att hans föräldrar lämnat honom ensam på internatskolan lär han känna sin talföre rumskamrat Janosch, som också är ledaren för ett antal grabbar som bor i samma korridor som Benni.

Benni har alltid har blivit ansedd som konstig eller som en outsider. Hans handikapp gör honom ständigt påmind om andra bekymmer som att skaffa tjejer, tända cigaretter, springa, simma, använda instrument på matematiklektionerna etc. etc.

De fyra vänner som han får vid Neuseelens internatskola bär även de på personliga problem såsom övervikt, utanförskap och rädsla. Men något som förenar Benni med sina vänner är längtan att få vara med sina familjer, att bli omtyckt och att inte bli utelämnad till ensamheten på internatskolan Neuseelen.

Därför sysselsätter de sig med att göra "crazy" saker tillsammans för att inte förgås av ensamhet och hemlängtan. De besöker flickornas korridor och dricker sig berusade på öl och röker cigaretter. Benni hånglar omåttligt på toaletten. Slutligen beger sig gänget till München för att gå på stripbar och dricka bacardis. De försvarar enligt internatskolans regler sina förbjudna handlingar med att uttrycka en sorts ungdomlig äventyrslystnad, de måste bege sig till München för att inte förlora sin ungdom.

Mellan dessa "crazy" utfall återkommer ständigt en existentialistisk dialog mellan grabbarna i form av frågeställningar: vad är vänskap, tjejer, livet, ungdomen, vad är skillnaden på modig och tapper, finns Gud? Det är en semisjälvbiografi såtillvida att läsaren aldrig kan tydliggöra vad som är fiction och vad som i själva verket är sanna händelser ur Leberts egentliga liv. Det är tydligt att Lebert som författare har försökt ge sig inpå filosofiska tankebanor med utgångspunkt från hans egna erfarenheter av livet, när han genom dialogen mellan grabbarna försöker resonera sig fram till någon typ av svar på frågorna. Antagligen var det tänkt att dessa tankebanor skulle ha givit romanen en ungdomlig aura, en analys av ungdomens villkor och situation, men som snarare gör den något krystad och platt. Som tur är invecklar sig inte Lebert alltför länge i dessa dialoger.

Fick jag då något svar på mina egna frågor efter genomläsningen? Kanske den korthuggna prosan, som snarare skapar förvirring och snedsteg i läsandet än ett rappt berättande och till råga på allt hindrar min fantasi att åskådliggöra miljön, påminner något om Hemingway. Men skälet till att Lebert har blivit jämförd men Hemingway återfinns antagligen i det faktum att båda skrev/skriver för en tidning. Och visst kan jag förstå att Crazy har lyckats virvla runt som en orkan och sålt 400 000 exemplar på kontinenten.

Liksom Enid Blytons Fem-böcker så finns alla karaktärer uppradade och färdiga att stoppa i mun, de äger ingen väl utvecklad psykologi utan presenteras kort som exempelvis tjockisen fegisen eller outsidern.

Tillsammans är de fem huvudkaraktärerna i Crazy en liten grupp som bryter mot vuxenvärldens konventioner genom sina små äventyr. De har, för att fatta mig kort, hög igenkänningsfaktor, det finns något hos var och en av de fem som alla kan identifiera sig med och jag upplever det vara skälet till att Crazy blivit så populär. Det är en ungdomsbok och kommer med all sannolikhet att hamna på bibliotekens ungdomshyllor, vill ni läsa Crazy ska ni bege er till biblioteket!