William Gibsons nya thriller "Spook Country", en slags fortsättning på "Pattern Recognition", utspelar sig bland kriminella, konstnärer och spioner i New York och Los Angeles under februari 2006.

Boken kretsar kring en container som skeppas kring jordklotet och med jämna mellanrum skickar ut en hemlig signal med information om sin position. Olika parter – alla med imponerande resurser i form av både personal och material – försöker hitta containern, helst utan att någon annan vet att de hittat den. Vilka är dessa olika personer eller organisationer? Och varför är containern så viktig? Vad innehåller den?

Detta är frågor som läsaren såväl som bokens tre huvudpersoner ställer sig. Gibson förmedlar huvudintrigen via Hollis Henry, en frilansjournalist och före detta sångare i ett indierockband på uppdrag i Los Angeles, Tito, ung medlem i en rysk-kubansk maffia i New York, och Milgram, en rysktalande knarkare från New York.

Alla är de inblandade i de intriger som kretsar kring den mystiska containern, men alla är de mer eller mindre omedvetna om sina roller i dessa intriger. Då och då uppsnappar de bitar av information som avslöjar den övergripande intrigen för läsaren. Vilket inte betyder att allting är glasklart och utrett när bokens 371 sidor tagit slut, men intrigens konturer har i alla fall framträtt och containerns innehåll har avslöjats.

Gibson-fans kommer känna igen sättet att portionsvis dela ut bokens intrig till läsaren via olika karaktärer. De kommer också känna igen det snabba tempot, den kvicka hårdkokta dialogen, och de många och flyktiga referenserna till modern högteknologi. De flesta av bokens 84 kapitel är fyra eller fem sidor långa, och Gibson klipper snabbt mellan de olika karaktärerna.

Referenserna till högteknologi leder förstås tankarna till Gibsons tidigare, och mer kända, science fiction-romaner (mest känd är den stilbildande "Neuromancer" från 1984). Och även om "Spook Country" utspelar sig under februari 2006 så får jag som läsare ändå känslan av att bokens karaktärer befolkar en mycket nära framtid. Visserligen finns den moderna högteknologi som Gibson kryddar historien med i många människors vardag – GPS-spårare, "mixed reality", iPodar, Wikipedia – men de får sällan en så framträdande roll som i Gibsons "Spook Country".

Gibson har med "Spook Country" än en gång lyckats snickra ihop en riktigt bra thriller. Liksom i "Pattern Recognition" byggs läsarens förväntningar undan för undan upp. Något viktigt och mystiskt omvälvande kommer att inträffa då de olika karaktärerna sammanstrålar och historien når sitt klimax. Tyvärr blir slutet, när det väl kommer, något av en besvikelse. För dem som är bekanta med Gibson kommer dock inte heller detta som någon överraskning.

Enligt baksidestexten på min korrekturkopia så är "Spook Country" en thriller om "the nature of the media, espionage and America post-9/11 and post-Iraq war". En pretentiös beskrivning som boken inte lever upp till. Däremot är "Spook Country" en spännande, underhållande och välskriven thriller. Om du sedan tidigare, som jag, gillar Gibsons tajta högteknologiska thrillerberättelser så kommer du knappast bli besviken på "Spook Country". Men du kommer heller inte bli speciellt överraskad.