Vissa författare och vissa verk kräver tid, långsam läsning och långsam tanke. Herta Müllers verk räknar jag till dem och jag önskar att jag alltid kunde ge verk av den här typen mycket tid och långsamma tankar. Nu när jag har läst Flackland har jag inte haft så mycket tid. Istället har jag läst överallt, hela tiden. Jag har läst på pendeltåg, tunnelbana och buss, på trottoarer, vid köksbordet, i soffan och på sängen och totalt uppslukats av orden. Förlåt ni som jag har ägnat för lite uppmärksamhet och er som jag har krockat med på trottoaren, boken var helt enkelt för bra och orden för vackra och viktiga för att blunda för dem.

Allt var verkligen härligt den gången i maj vid Svarta havet. Ja, det glömde jag, du var också härlig då. Kanske minns du att jag skickade dig några oskrivna vykort från Svarta Havet, de var härliga.

De vackra raderna avslutar ett starkt ironiskt kapitel som var ett av de strukna i den första utgåvan av Flackland.

Debuten Flackland gavs för första gången ut i Rumänien 1982, då kraftigt censurerad. Fyra hela kapitel var strukna, dessutom delar av de andra kapitlen. Först nu kan vi läsa verket i sin helhet, ocensurerat och reviderat av både Herta Müller och den svenska översättaren Susanne Widén. Bra, en författares tankar ska presenteras. Sen kan det diskuteras hur relevant det är att censuren plockas bort nu, 21 år efter att den rumänska diktaturen fallit.

Ofta är Herta Müllers texter svårgenomträngliga, men har man tålamod blir man belönad. Flackland är en utmärkt ingång till Herta Müllers författarskap, inte lika tung och tät som många av hennes andra verk. Ändå tycker jag att hon redan i sin debut har hittat den tydliga ironiska, poetiska stil och det bildrika skeva språk som kännetecknar hennes texter. Hon bjuder också på många finurliga ordlekar.

Det är inte bara själva rädslan utan det är att vara rädd för rädslan, att vara rädd för att glömma rädslan, att vara rädd för att vara rädd för rädslan.

Flackland består av flera små berättelser om Herta Müllers hemby i den dåvarande rumänska kommunistdiktaturen. Ledan i en mors hushållsarbete, en fars dryckeskvällar och otrohet. En mormor med rutiner och en praktisk morfar. Olusten ligger och skaver hela tiden. De små vardagsberättelserna blandas upp med tydligare kritik mot Rumäniens dåvarande styre.

I ett humoristiskt och ironiskt avsnitt beskriver hon hur byborna byter namn på allt och gör orden till sina egna, förvränger dem. Ett sätt att fantisera bort verkligheten men också en maskering många rumäner fick göra av sitt språk och liv då man inte kunde uttrycka sina åsikter fritt.

I vår by heter kvinnorna Magdalena, vilket i byn blir Leni, eller Theresia, vilket i byn blir till Resi. Männen i vår by heter Matthias, vilket i byn blir till Matz, eller Johann, vilket i byn blir till Hans.

Herta Müller valde däremot att inte alltid maskera sin kritik mot regimen. Det märks tydligt i avsnittet ”Åsikten”, som givetvis var ett av de strukna i den första utgåvan av Flackland.

Det var en gång en groda som hade ovanligt utstående och våta ögon. Grodan arbetade på en fabrik. Han var ingenjör. På företaget var han varken väl ansedd av cheferna eller arbetarna. Jämt hade grodan en åsikt om allting och det värsta var att det var en egen åsikt, som alltid var annorlunda än deras åsikt. Deras åsikt var liksom bara en åsikt, den var chefsingenjörens åsikt, som i sin tur var direktörens åsikt och den i sin tur var generaldirektörens åsikt, som i sin tur var ministerns åsikt.

Herta Müller är en författare som sannerligen visar att vackra ord är viktiga.