Den norrländska litteraturen har på lite drygt hundra år vuxit fram ur ingenting. Eller rättare sagt, ur ett påträngande behov av att ge Norrland en egen röst i litteraturen. Före 1900 var det nästan bara sörlänningar som skrev om Norrland, idylliserande reseskildringar eller skrivbordsprodukter med exotiska beskrivningar av vildmarken och dess primitiva befolkning. Norrland var en koloni inom Sveriges gränser, självt kom det sällan eller aldrig till tals.

När de första norrländska författarna dök upp vid tiden för det moderna genombrottet ville de uttrycka en specifikt norrländsk erfarenhet. De skrev om sina hembygder, och gjorde det med oerhörd pondus och kraft. Olof Högbergs Den stora vreden från 1906, ett 1200-sidigt epos om nordsvenska öden ”ur häfd och sägen”, bär väl en titel som säger det mesta.

Man kan säga att den norrländska litteraturen växte fram i takt med industrialiseringen och befolkningsökningen. Väldigt mycket hände i Norrland under det sena 1800-talet. Byggandet av stambanan gjorde det inte bara lättare att färdas, det skapades också mängder av nya arbetstillfällen i norr. Timret var en central råvara som gav jobb i skogen, på sågverk och i pappersmassefabriker längs kusten. Längs älvarna byggdes kraftstationer. Runt malmfälten längst uppe i norr växte det fram tätorter som Kiruna och Gällivare där människor bosatte sig som på olika sätt var knutna till gruvorna. Om alla dessa förlopp har norrlandsförfattarna skrivit: Sara Lidman, Eyvind Johnson, Gustav Hedenvind-Eriksson, Björn Erik Höijer, med flera.

Förvandlingen av Norrland, inlemmandet i det moderna Sverige, har varit en lång och utdragen process. De tankar och ideologier som den nya tiden förde med sig ledde ofta till kommunikationssvårigheter och konflikter mellan lokalbefolkningen och dem som kom utifrån. Per Olov Enquists Musikanternas uttåg skildrar det första, trevande mötet mellan arbetarrörelse och västerbottnisk inlandsfromhet. Proletärförfattare som Elf Norrbo och Karl Östman har skrivit om konflikter kring baggböleri och träpatronernas roffarmetoder, Per Olof Sundman och Kerstin Ekman om möten mellan svenskar och samer, och så vidare.

Under 1900-talet och början av 2000-talet har det skrivits så pass mycket skönlitteratur om norrländska människor och miljöer att det är svårt att få ett helhetsgrepp om den; här ryms allt från Stina Aronssons laestadianskt färgade ödebygder till Lars Ahlins myllrande stadsskildringar, från Helmer Grundströms strävsamma poesi till Nikanor Teratologens chockinriktade perversioner. Naturligtvis finns här även en hel del bråte, självförhärligande lokalpatriotism och pinsamma naturpekoral.

Den norrländska litteraturen är alltså inte någon enhetlig kategori. Tvärtom. De böcker som presenteras i den här specialen är inte först och främst ”norrlandsromaner” utan självständiga konstverk i sin egen rätt. Vi har inga anspråk på att visa en fullständig bild, snarare vill vi göra några nedslag i ett svåröverskådligt utbud av böcker. För den som vill ha ett bredare perspektiv på den norrländska litteraturen rekommenderas Rötter och rutter, som är en bok om Norrland och den kulturella identiteten, utgiven av institutionen för litteraturvetenskap och nordiska språk vid Umeå universitet.

Håll till godo!

Norrländsk litteratur

Eyvind Johnson: Romanen om Olof
Utan hemortsrätt

”Eyvind Johnsons berättelse om sin uppväxt, Romanen om Olof, utkom i fyra delar mellan åren 1934-37 och blev hans stora genombrott. I den svenska litteraturen har den betraktats som en av de stora bildningsromanerna men den är mycket mer än så. Romanen om Olof handlar inte bara, som bl.a. Örjan Lindberger antyder i titeln…” Läs mer

Gustav Hedenvind-Eriksson: Snöskottning i Paradiset
En grindstolpe i svensk arbetarlitteratur

”Vem läser i dag Gustav Hedenvind-Erikssons böcker? Möjligen någon forskare i arbetarlitteratur, om någon sådan sällsynt fågel existerar. Det verkar mest som om skottpengar skulle ha införts på dylika. Hedenvind var ändå något av pionjär inom arbetardiktningen och i sin självbiografiska berättelse Författaren…” Läs mer

Lars Ahlin: Om
Ahlins spexigaste

”Om var Lars Ahlins tredje roman. Han hade debuterat 1943 med Tåbb med Manifestet, vilken följts av 1945 års kritikerrosade Min död är min. Dessutom hade han 1944 givit ut novellsamlingen Inga ögon väntar mig. Nu var det 1946 och kritikerna slog bakut. ‘Ty ett mer tålamodsprövande alster får man leta efter…” Läs mer

Lars Ahlin: Fromma mord
Den knepige Stockholmarn

”Jag har aldrig varit i Sundsvall, men jag vill gärna åka dit, för att gå på ‘Storgatans kullerstenar’ i ‘Stenstan’, knata uppför backarna till ‘Gränsgatan’ eller promenera längs ‘Åns kajer’ och sedan upp till ‘Stadsbergets topp’. Det är platser som Lars Ahlin beskriver i sina romaner. Han föddes 1915 i Sundsvall, som det sjunde…” Läs mer

Sara Lidman: Hjortronlandet
Rikt språk i kargt landskap

”Sara Lidman (1923-2004) skriver med ett fantastiskt rikt och härligt språk, ett mustigt språk som inte är likt något annat du tidigare läst. Språket drar dig in i en annan värld, det retas med dig och berättar historien om det fattiga och karga Västerbotten i början av 1900-talet. Bor man i Västerbotten tillhör det ens kulturella…” Läs mer

Sara Lidman: Jernbanan I – II
De som stannade kvar

”Jernbanan är Sara Lidmans stora epos om Lillvattnet, en socken i Västerbotten, som ges ut i två samlingsvolymer samma år som författarinnan fyller 80 år. Böckerna är delvis skriven på västerbottnisk dialekt, även om Lidman har valt att inte anlägga en allt för dialektal ton. För den som ändå stakar sig finns det ett kort lexikon…” Läs mer

Per Olof Sundman: Skytten
Rolf Lassgård i bokform

”Skytten utspelar sig i en jämtländsk glesbygdskommun nära gränsen till Norge. Det är sent 1950-tal och, som vanligt när det gäller Per Olof Sundman, är det männens värld som skildras. Männen är de som bestämmer, det är mellan män som romanens huvudsakliga drama utspelar sig. Kvinnorna står som handfallna hemma i köket…” Läs mer

Per Olov Enquist: Musikanternas uttåg
Att vandra i det mörko lande

”Bureå, Westerbotten, 1903. En uppretad grupp sågverksarbetare tvingar den socialistiske agitatorn Elmblad att äta mask. Men vadan detta? Varför är arbetarna egentligen så arga på socialisten? Hans lära skall ju för sjutton vara deras räddning. Den vill ju befria dem från beroendets bojor och rädda dem från…” Läs mer

Nikanor Teratologen: Äldreomsorgen i Övre Kågedalen
Morfar + Pyret = Sant

”Roskildefestivalen 2003. Söndag förmiddag. Bakfyllan hängde i luften. Räddningen och den minst sagt välbehövliga vitamininjektionen blev dagen till ära högläsning ur en bok som jag bara hört talas om mycket men aldrig själv förmått att söka upp. Killen som läste ur boken gick under smeknamnet Satan och han verkade kunna…” Läs mer

Nikanor Teratologen: Hebbershålsapokryferna
Morfar tämjd av Bibeln

”Jag tycker att bland det bästa som sagts om Äldreomsorgen i Övre Kågedalen är att man plötsligt får känslan av att den handlar om något helt annat. Att bakom de osande vidrigheterna och bortanför det skållande träskbadet till läsning så finns något… ja, annat. Detta stora ‘andra’ bildas där i den fullkomliga…” Läs mer

Elisabeth Rynell: Hohaj
Smärtans plats

”I romanen Hohaj har platsen med samma namn huvudrollen. Hohaj är en plats på kartan men också mycket mer än så. Det är ett sinnestillstånd, en existentiell utmark, själen i bild. Hohaj är en plats för ensamhet och kontemplation men också en plats att komma i kontakt med det som tidigare varit, med människor som…” Läs mer

Mikael Niemi: Populärmusik från Vittula
Episoder som roar ibland

”Det är bara att erkänna, jag föll inte nämnvärt för Mikael Niemis hyllade roman. Faktiskt. Och detta trots en träffsäker tidsskildringen från sextio- och sjuttiotalets glesbygdspajala, trots galna upptåg och vilda släktskrönor, trots PV-bilarnas backelitrattar och åkrarnas mandelpotatisar och fredagsfyllans plastdunkar…” Läs mer

Torgny Lindgren: Pölsan
Pölsa som ultimat metafor

”När jag var liten bemödade sig morsan ibland med att göra pölsa. Vid dessa tillfällen var jag ganska nödbedd, jag minns rätten som en kornig, köttig massa svällande i munnen. Inte precis som att man bad om påbackning. Jag läste en intervju med Torgny Lindgren där han påstod att innanmätet (lungorna) i döda…” Läs mer

Torgny Lindgren: Berättelserna
Fast i Västerbottens mylla

”Det händer vid mer än ett tillfälle när jag läser Torgny Lindgrens novellsamling Berättelserna att jag brister ut i ett hejdlöst fnissande. Så hejdar jag mig – vad skrattar jag egentligen åt? Att skräddar Molin ger sin fiende Otto Holmberg den föga insmickrande bonaden ‘Den som stjäl en människa skall straffas med döden’?…” Läs mer

Torgny Lindgren: Norrlands Akvavit
En bitter eftersmak som ger svår törst efter mera

”Under femtitalet ägde en mäktig väckelse rum i det inre av västerbotten. En av dem som frälstes under mötena var Gideon. Uppfylld av anden for han ut i den gudomliga naturen för att visa sin kärlek. Han skulle just omfamna en tall när han fastnade med foten i den fuktiga mossan och föll raklång med huvudet före. Pang…” Läs mer

Anita Salomonsson: Armade cykel
Att begära och försaka

”Armade cykel” är en så kallad norrlandsroman. Jag var inte medveten om att begreppet existerade innan jag läste det på insidan av Anita Salomonssons senaste roman. Det var inte heller hennes första norrlandsroman. Hon hade skrivit flera. Jag fasade inför läsningen av denna ‘norrlandsroman’; skapade en…” Läs mer

Helmer Grundström: Det skriker i skogen
Långt från städer

”Ganska långt från byn och rätt otillgänglig för nån riktig landsväg ligger en ensam gård. Såväl boningshusen – sommar- och vinterstuga – som lagårn, logen, lidret och de övriga uthusen verkar förfallna och övergivna. Färdas man tillfälligtvis förbi eller betraktar man gården från nån angränsande höjd…” Läs mer

Erik Grundström: Glöm inte kannibalerna
I kamp med orden

”Einars ord har fastnat i halsen och alla de frågor som han vill ha svar på ligger och trycker hårt bakom bröstbenet. Det är med ett hackigt och närmast krampaktigt språk som Erik Grundström gestaltar den 15-årige pojkens förtvivlade kamp med orden i boken Glöm inte kannibalerna. Själva ramhistorien skulle kunna utspelas…” Läs mer

Annica Wennström: Lappskatteland: en familjesaga
På spaning efter ett osynligt, förnekat arv

”Annica Wennströms roman Lappskatteland – en familjesaga handlar om skammen över att vara av samiskt ursprung och om rotlösheten hos dem som förträngt ursprunget och lämnat samelivet bakom sig. Wennström har själv samiskt påbrå och hon har burit med sig idén till romanen genom hela livet. Men det är…” Läs mer

Stig Larsson: Autisterna
Inget blev sig likt igen

”Här är den äntligen. Debutroman som så många har väntat på. Ett stort och viktigt svenskt författarskap börjar här. Som en brandfackla i det svenska kulturklimatets allt för bekväma bäddsoffor får den alla att studsa. Inget kommer bli sig likt. Som den behövs! Den kommer påverka och debatteras årtionden framöver. Synd bara…” Läs mer

Stig Larsson: Avklädda på ett fält
Slavisk i sin uppriktighet

”Sin vana trogen har Larsson själv gjort omslaget. Han har döpt det till ‘Vitt på färg nr 5′ och det har en röd grundton med en ljusare spricka i sig. Men det är inte bara omslaget som är bekant sedan tidigare diktsamlingar. Larssons stil är lika omisskännlig som vanligt. Avklädda på ett fält bjuder på 22 välskrivna…” Läs mer

Stig Larsson: Nyår
”I år ska jag bli en bättre person!”

”Ibland vaknar jag mitt i natten med stark ångest över att jag inte kan röra på mina armar. Anledningen är att jag har legat på mage med armarna i kors över bröstet. Jag sätter mig då upp och försöker skaka liv i dem men i några sekunder är de bara som två köttklumpar, hängande från min bringa. Alla som brukar sova på sina…” Läs mer

Katja Timgren: Ingenting har hänt
Stigar du trampat som aldrig försvann

”Julia återvänder till föräldrahemmet i en by i Norrland efter, vad man förstår, flera års bortovaro. Hon är obekväm, allt är obekvämt. Hon har helt tagit avstånd från sin uppväxt och sin familj och får brottas med gamla minnen och med föräldrarnas förväntningar på henne. Vi får bakgrunden genom återblickar…” Läs mer

Norrländsk litteratur i årtal

När vi i inledningstexten skriver att den norrländska litteraturen ”på lite drygt hundra år vuxit fram ur ingenting” är det en sanning med modifikation. Givetvis fanns det en viss norrländsk litteratur även före 1900. I den här kronologin lyfter vi fram några viktiga verk och författare som varit verksamma i eller skrivit om Norrland både före och efter år 1900.

1555: Olaus Magnus ger ut Historia de gentibus septentrionalibus (”Historia om de nordiska folken”) på latin i Rom. Här finns inblickar i folkligt liv i norr.
1689: Eric Wennæsius, skolad man från Gävle och skrivare på Antikvitetskollegiet framträder med sonettsamlingen Etthundrade klingdichter.
sent 1600-tal: Tornedalens äldste kände skald, Antti Keksi, skriver Keksis kväde om islossningen i Torneälven år 1677, avfattad på finsk kalevalameter.
1732: Carl von Linné företar sin berömda lapplandsresa, Iter Lapponicum, en dagbok som publiceras först på 1800-talet.
1834: Skalden Frans Michael Franzén, känd för sin andliga lyrik, kommer till Härnösand som biskop. Att en känd författare flyttar till Norrland fungerar lokalt stimulerande.
1841: Kyrkoherden i Umeå landsförsamling, A.A. Grafström, ger ut Sånger från Norrland.
1857-61: Daniel Åslund, Sundsvall, ger ut Taflor och berättelser från Norrland, banbrytande genom sin vardagliga stil.
1872: Härnösandsfödde trubaduren Elias Sehlstedt blickar ut över sågverken vid Alnön och skaldar ”Och såg vid såg jag såg, hvarthelst jag såg!”
1876: Samen Anders Thomasson Fjellner, kyrkoherde i Sorsele, ger ut verseposet Solens söner, som bygger på muntlig samisk tradition.
1880-tal: Alfhild Agrell från Härnösand framträder som en av det moderna genombrottets mest tongivande kvinnor.
1897: Postumt utges ångermanlänningen Pelle Molins Ådalens poesi, en novellsamling som brukar få äran av att på allvar ha introducerat Norrland i litteraturen.
1906: Olof Högberg ger ut den voluminösa Den stora vreden, som handlar om den systematiska utsugningen av Norrland och blandar historia med saga, dokument med gestaltning.
1890-1910-tal: Fler och fler ”indignerade” författare träder fram och skriver i realistisk stil om industrialisering, skogsexploatering och hårda arbetarvillkor: Jonas Stadling, Elf Norrbo, Martin Koch, Karl Östman, Gustav Hedenvind-Eriksson m.fl. Även mer konservativa författare märks, såsom Per Hallström.
1934: Eyvind Johnson ger ut första delen i sin självbiografiska Olof-serie, Nu var det 1914, om en arbetargrabb i Norrbotten.
1937: Bernhard Nordhs I Marsfjällets skugga, om nybyggarliv i de lapska fjälltrakterna.
1938: Thorsten Jonsson, sedermera framstående ”hårdkokt” novellist, ger ut Stor-Norrland och litteraturen om kopplingen mellan socioekonomiska förhållanden och litteratur.
1939: Helmer Grundströms Detta är mitt land, banbrytande diktsamling med motiv från Svanabyn, Dorotea.
1943: Lars Ahlin debuterar med Tåbb med manifestet.
1946: Stina Aronssons Hitom himlen.
1953: Sara Lidman debuterar med Tjärdalen.
1956: Kurt Salomonsons Grottorna.
1950-tal: Per Olof Sundman flyttar till Jämtland, öppnar pensionat och ger ut romaner och novellsamlingar som utspelar sig i gränstrakterna mellan Sverige och Norge.
1974: Eyvind Johnson tilldelas Nobelpriset i litteratur ”för en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst”.
1977: Första delen i Sara Lidmans romansvit om Jernbanan, Din tjänare hör.
1979: Per Olov Enquists Musikanternas uttåg.
1982: Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget.
1988: Kerstin Ekmans Rövarna i Skuleskogen.
1992: Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i Övre Kågedalen.
1993: Kerstin Ekmans Händelser vid vatten.
1997: Elisabeth Rynells Hohaj.
2001: Mikael Niemis Populärmusik från Vittula.
2004: Anita Salomonssons Armade cykel.

Mer att läsa om Norrland

Lilian Ryd: Vi åt aldrig lunch
Kulturhistoria från norr

”Norrland. Landet där man aldrig promenerar. Varför skulle man ägna sig åt något så meningslöst som att tomgå, att bara gå utan något syfte eller mening? Landet där man inte säger tack eller stig in (förrän möjligen då personen redan står i farstun), där man sällan är smutsig eller har det jobbigt. Och landet där man inte äter lunch…” Läs mer

Elin Berge: Drottninglandet
Jag vill veta mer!

”Bokens titel syftar på några byar i trakten kring Fredrika som i folkmun fått namnet Drottninglandet. Titeln anspelar också på de inflyttade thailändska kvinnornas drömmar och förhoppningar om lycka och kärlek. Hit till de stora norrlandsskogarna har de…” Läs mer

Lennart Lundmark: Stulet land
Samerna och den svenska staten

”Det här är inte första gången som Lennart Lundmark skriver om samerna i Sverige. För drygt tio år sedan publicerade han boken Så länge vi har marker, vilken den här boken kan ses som en uppföljning på. Här presenterar nu Lundmark mycket av den forskning som han har bedrivit sedan Så länge vi har marker…” Läs mer

Björn Forseth: Samelandets historia
Äntligen! Sorgligt att det behövs

”Med mycket känsla, väldigt mycket känsla, har Björn Forseth skapat en ny historiebok. En bok som täcker de norra delarna av Sverige och resten av Skandinavien. En bok som ger de samiska barnen sin egen historia. Ett folks historia och inte ett lands. Under min gymnasietid spenderade jag många timmar för att hitta…” Läs mer

Rolf Kjellström: Samernas liv
Sameliv i Sverige

”Alla känner till samerna, men få vet särskilt mycket om dem. Fördomarna florerar om denna Sveriges äldsta etniska minoritet och enda ursprungsfolk. Vem vet till exempel inte att samerna lever på renskötsel (ett påstående som egentligen inte är sant för en mycket stor andel av dagens samer)? Och vem kan…” Läs mer

Yngve Ryd: Eld
En eld i mitt hjärta

”Ett gammalt samiskt ordspråk – fritt ur minnet – säger: “Om du kommer fram till ett vad; gör upp en eld, drick ditt kaffe och se om du sedan fortfarande behöver korsa vattnet.” Eld. Elden utgör grundfenomenet i civilisationen, djupt förknippad med människans resa från vilde till en civilis… ja, i alla fall…” Läs mer

Yngve Ryd: Snö
Jodå, visst finns det snö och visst finns det snö

”Kanske var det någon gång på mellanstadiet eller lågstadiet då vintern kom tidigt, och nådde mig till bröstet som jag kunde lyssna till det härliga ljudet av snö som kramades mot min skosula. Om sommaren kunde man hälla ner lite potatismjöl i en påse för att återkalla ljudet av riktigt kall snö. Minns att jag drömde om…” Läs mer

Annika Berggren: Vandringsturer på Kungsleden
Med kåsan nära till hands

”Nu är visserligen årets semester redan inbokad, men nästa år tror jag det blir Kungsleden igen! Denna lilla bok (någon cm i tjocklek och ca 15 cm hög) får mig att vilja styra kosan mot Abisko och Kebnekaise. Det var trots allt alldeles för många år sedan jag var där, och Annika Berggren har skrivit ihop texter som får…” Läs mer

Film, TV och musik om Norrland

Givetvis är detta en litteratursajt. Men när man läser en bok kopplar man ofrånkomligen till annat man sett och hört. Här är några av redaktionens Norrlandsfavoriter på TV, bioduk och fonograf.

Norrland på film