Det händer vid mer än ett tillfälle när jag läser Torgny Lindgrens novellsamling Berättelserna att jag brister ut i ett hejdlöst fnissande. Så hejdar jag mig – vad skrattar jag egentligen åt? Att skräddar Molin ger sin fiende Otto Holmberg den föga insmickrande bonaden "Den som stjäl en människa skall straffas med döden"? Att Gabriel kommer på sin döde far med att piska rompan blodig på favoritkossan Merab? Att Annette Svensson slänger sin rullstolsbundne livskamrat mot en säker död från Katarinahissens topp? Japp.

Vett och god etikett bör med andra ord lämnas bredvid de leriga stövlarna i farstun innan man ger sig i kast med Lindgrens nya samling. Ny och ny för den delen, Berättelserna består av de tidigare samlingarna Merabs skönhet, Legender och I Brokiga Blads vatten i något omkastad ordning och med ett par nya inslag. Omfånget är brett, Lindgren levererar såväl allegoriska bibelberättelser som karga levnadsteckningar av pinade västerbottningar och nedslag i det urbana Stockholm. Det är oftast fascinerande läsning, även om varje liten berättelse självklart inte fastnar i hjärnbarken efteråt.

Mest intressant känns Torgny Lindgren när han befinner sig på hemmaplan i Västerbotten. Själv hävdar han att allt han någonsin skrivit tilldrar sig mellan Skellefteälven och Vindelälven, även om spelplanen råkar ligga i trakterna kring Lübeck, som i berättelsen "Alfred Krummes".

Trots detta känns de pinade varelserna från den äldsta samlingen – Merabs skönhet från 1983 – mest levande. Här befinner vi oss såväl geografiskt som själsligt i ett fattigt Västerbotten, fjärran den moderna civilisationen. Ibland är det rent gripande. I "Predikan I" driver rädslan för lungsot en man att isolera sig från omvärlden och endast kommunicera via ett rör med sin älskade Sofia. I "Stubbrytaren" vill en make visa sin hustru sin kärlek genom att riva upp en stubbe med rötter över hela bygden, med katastrofalt resultat. Människan må vara liten och deras gärningar ringa, men berättelserna om dem blir ändå stora.

Torgny Lindgren har hotat med att hans nästa bok – Dorés bibel – också kommer att bli hans sista. Det är bara att hoppas att släppet av denna Greatest Hits i novellform inte är ett sätt för Norstedts att runda av hans långa karriär.