Det är senvinter, med urblekt himmel och gloppande snö, eller tidig vår med de första stråken av ljus i molngliporna – ibland sommar, med myggbettsklåda, skimrande ljus och månskensnätter. I Trakten målar Anna-Karin Palm fram 12 verkligheter som alla utspelar sig i just ”trakten”, samma eller olika spelar mindre roll. Det viktiga är att vad […][...]

Den som tror att noveller är mindre värda än tegelstensromaner i litterära sammanhang har inte träffat på den rätta sortens noveller. En riktigt bra novell kan på få sidor bygga upp stämningen och göra oss hemmastadda i berättelsen, introducera någon sorts konflikt och leda den till ett klimax som sedan avslutas på ett trovärdigt sätt. […][...]

Fjorton noveller om människor som lever sina liv i ensamhet och gemenskap. Eller känner ensamhet i gemenskap eller gemenskap i sin ensamhet. De flesta karaktärer är något bitska, tilltufsade, kanske bortvalda eller får dra lass åt andra. Ofta upplever de sig oförstådda av omgivningen – de känner sig värda mera uppmärksamhet och respekt. Något gör […][...]

Jag erkänner att det var baksidestexten som gjorde att jag lånade hem Hunter i Huskvarna från biblioteket. Det var en beskrivning av hur någon kommer åkande norrifrån med bil och ser hur Vättern öppnar sig ”som ett isblått skimrande hav”. Många gånger har jag farit förbi på den delen av E4:an och sannerligen är det […][...]

Om du inte riktigt har ork att ge dig i kast med en roman men inte är den som uppskattar lyrik, då är det noveller du behöver. Riktigt bra noveller är som praliner, små men fyllda av överraskningar. Åke Smedberg har åstadkommit sju riktigt fina praliner och bara en av dem är längre än tjugo […][...]

Gunnhild Øyehaug beskrivs av sitt svenska förlag som en av Norges mest egensinniga författare. I novellsamlingen Onda blommor, den tredje av Øyehaugs böcker som finns översatt till svenska, visar hon i allra högsta grad prov på detta. Den nätta samlingen, på 113 sidor, består av tjugofem korta noveller som handlar om alltifrån blodiglar som tuggar […][...]

En kvinna börjar förföljas av ett huvud som skapats av hennes egen avföring. Ett barn förs bort och spenderar sin barndom i en djup grotta där ett monster återkommande borrar in sin näbb i hans kropp och äter av honom. En kvinna vaknar upp blind och utan minne i en bil där det enda hon […][...]

I de sexton noveller som utgör Den sista kastraten suddas gränserna mellan rimligt och orimligt, möjligt och omöjligt ut. Trots att de bara är några få sidor vardera är novellerna innehållsrika och de kan spänna över korta tidsrymder lika väl som över åratal. Den gemensamma nämnaren är det absurda och det surrealistiska i en samtida […][...]

Gränslandet mellan flicka och kvinna har behandlats mycket i litteraturen de senaste åren. Det äckliga, hotfulla, gränsöverskridande, utsatta och föränderliga har vridits och vänts på av såväl Maria Maunsbach (Lucky Lada och jag) som Lisa Zetterdahl (I det vilda), bara för att nämna två exempel. Det är denna kör av röster som det nya, brittiska […][...]

Skriv en novell. Försök att gestalta ett avgörande ögonblick som förklarar hur livet tog en ny vändning. Så här skulle en uppgift kunna formuleras vid skrivarutbildningar runt om i världen. Visserligen kan jag föreställa mig att ingen vill ha en mall för sin kreativitet, men ifall det skulle bli aktuellt har jag ett förslag: Läs […][...]