Recension

: Drottninglandet
Drottninglandet Elin Berge
2009
Atlas förlag
6/10

Jag vill veta mer!

Utgiven 2009
ISBN 9789173893503
Sidor 132
Medförfattare Frida Hyvönen (Musik)

Om författaren

Elin Berge är född 1978 och uppvuxen i Umeå. Hon arbetar som frilansfotograf med inriktning på dokumentära projekt och har bland annat jobbat på DN LördagSöndag.
2004 fick hon Arbetets Museum i Norrköpings dokumentärfotopris.
Elin Berge är med i fotogruppen Moment Agency.

Edda Manga är född 1969 och verksam vid institutionen för idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet.

Moment Agency – Fotogruppen som Elin Berge är med i.

Fotograf Elin Berge – Elin Berges hemsida

Sök efter boken

Bokens titel syftar på några byar i trakten kring Fredrika som i folkmun fått namnet Drottninglandet. Titeln anspelar också på de inflyttade thailändska kvinnornas drömmar och förhoppningar om lycka och kärlek. Hit till de stora norrlandsskogarna har de kommit och gift sig med svenska män. De kommer mestadels från nordöstra Thailand, en fattig del av landet vars huvudnäring är jordbruk. De har blivit fler och fler. På sjuttiotalet fanns det 73 thailändskor i Sverige, nu är antalet runt artontusen. Resultatet har blivit en liten thailändsk koloni där man nu planerar att bygga Nordeuropas största buddistiska tempel.

Elin Berge är en lågmäld berättare. Hon rör sig varsamt i den kvinnliga gemenskap som växt fram i skogarna i Västerbottens inland. Det är kvinnorna som dominerar i boken. Männen förekommer som lite tafatta staffagefigurer som försöker samspela så gott det går. Bilden på norrlänningen Erik som i klädd sin Harley Davidson jacka deltar i en buddistisk ceremoni är lite rörande. Jag fastnar för detaljerna i bilderna. Porträttet på Thitaree i sin traditionella thailändska dräkt mitt i den blånande storskogen hade blivit outhärdligt romantiserande utan den grånande avstyckningskäpp som står där vid sidan om. Bilden på hemmafestandet får en extra dimension av dekorationerna på väggen, kungatallrikar och ett foto på en vägskrapa med buskröjningsaggregat.

Men Berge öppnar ändå bara en dörr på glänt. Jag tycker att bilderna ibland är svårtolkade. Jag vill veta mer. Hur jämkar paren ihop det asiatiska med det norrländska? Jag ser bilder på män som lite valhänt sammanför sina händer i en thailändsk hälsning, men jag vill höra vad det innebär för dem. Finns det några gemensamma sociala koder mellan jordbrukarlivet i Thailand och det i Västerbottens inland? Jag saknar den där långa inträngande intervjun med någon av kvinnorna som kom till de norrländska skogarna. Vad kostade flytten, i förlorade vänskaps- och familjeband? Vad vann hon? Hur klarar sig de kvinnor som skiljer sig? Hur viktigt är det för de inflyttade kvinnorna att de blir fler och fler i ett slags norrländskt-thailändskt nätverk? Jag har blivit intresserad och vill veta mer. Jag längtar efter en del två.

På bokens pärminsida sitter en CD-skiva. Det är Frida Hyvönens drömska musik med inslag av Over the rainbow, gammal skolorgel, tickande köksklocka. Plåthinkskompet i låt nr 6 är så mycket västerbottenskog att jag blir tårögd. De thailändska influenserna har jag svårare att höra, kanske beror det på min okunskap. Jag tycker mest det låter som om hela världens musik far ut genom mina högtalare. Hänförande vackert.

Tommy Arvidson

Publicerad: 2009-03-22 00:00 / Uppdaterad: 2009-03-21 20:34

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3250

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?