Recension

: Avklädda på ett fält
Avklädda på ett fält Stig Larsson
2000
Albert Bonniers förlag
5/10

Slavisk i sin uppriktighet

Utgiven 2000
ISBN 9100573361

Om författaren

Fotograf: Ulla Montan

Född och uppvuxen i Umeå utbildade sig sedan Larsson på Dramatiska Institutet. Förutom att skriva böcker har han skrivit manus till både film, teve och teater. Efter sin fjärde roman Komedi I (1989) beslutade sig Larsson för att aldrig mer skriva romaner. Det löftet står han fast vid.

Sök efter boken

Sin vana trogen har Larsson själv gjort omslaget. Han har döpt det till ”Vitt på färg nr 5″ och det har en röd grundton med en ljusare spricka i sig. Men det är inte bara omslaget som är bekant sedan tidigare diktsamlingar. Larssons stil är lika omisskännlig som vanligt.

Avklädda på ett fält bjuder på 22 välskrivna Larssontexter som alla har rak vänster- och högermarginal. Boken består av två avdelningar, den första daterad november 1998 – oktober 1999 och den andra oktober 1999 – augusti 2000. Ända sedan Natta de mina (1997) är alla Larssons utgåvor daterade. Det är alltså avgörande för honom när hans texter blir till.

Mitt öga ser dock inte några dikter i Avklädda på ett fält, ögat ser en samling essäer. Eller Lrssondikter som de sett ut sedan Wokas lax? (1998). För Larsson handlar det om att hitta en form som ska presentera sin sak så tydligt som det bara går. Då får det som ögat vill se som dikter stryka på foten och Larssons texter blir svåra att genrebestämma.

I Avklädda på ett fält fortsätter Larsson på ett projekt som jag uppfattar tar sig uttryck för första gången i Likar (1993). Texter som är sökande, som söker orsaken till sin egen tillblivelse, på ett nyfiket sätt. Här i varierad längd, med eller utan långa och kanske ofta svårtillgängliga citat. Allt kommer jag nog inte ge ytterligare en läsning, medan annat kommer läsas flera gånger.

Intressant är att det inte går att ta för givet att Larsson planerar vad han skriver, den känslan får jag. Det händer nu. Hans slutsatser går därför aldrig att förutbestämda. De föds i texterna. Det handlar om intuition, slavisk uppriktighet och mod. Han måste alltid skriva vad han tycker. Oavsett om det blir pinsamt, kan uppfattas som provocerande, löjligt eller banalt. Vad spelar det för roll? Skrivprocessen står över allt sådant. Dikten är större än så.

För mig är det ett nöje att följa med i Larssons resonemang kring kvalitet, kristendom, ondska, uppriktighet, intuition, önskan att bli uppfattad på rätt sätt, konsten att förutse sina läsares reaktioner och konsten att tillföra en text kvalitet. Han har fortfarande mycket att säga och är att räkna med. Och den som är uppriktig tror man på.

Låter det tungt? Går det att läsa något sådant här? Är det här skrivet för vanligt folk? Larsson själv vacklar på den punkten, men jag hoppas verkligen att hans nya bok, och hans tidigare, kan läsas och förstås av många fler än vad författaren själv kanske tror. Avklädda på ett fält bör läsas av alla som snackar om honom, som känner till myten, men som ännu inte har läst några av hans senare texter.

Textutdrag (Visa/göm)

David Enemar

Publicerad: 2000-11-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-19 15:20

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #27

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?