I vanlig ordning vill vi på dagensbok.com önska er en fin, läsfylld sommar genom att dela med oss av våra bästa sommartips. Här finns våra Best of våren 2016, typiska sommarböcker, dikt, prosa och facklitteratur och en del gamla favoriter som håller för omläsning.

Och hittar ni – mot förmodan – inget intressant bland tipsen på den här sidan finns alltid våra temasidor att botanisera bland.

Trevlig sommar!

/Redaktionen genom Anna Carlén

Anna Carlén:

Kärleken av Marguerite Duras
Inga sommartips utan Duras, det är sedan gammalt. Kärleken heter den bok som senast översattes till svenska, av Athena Farrokhzad och Olivia Iso. ”Det här är helt enkelt en text som ska läsas. När jag skriver om den, tynger jag ner Duras prosa med mina ord”, skrev Elisabeth i sin recension för ett tag sedan. Och just så känns det med Kärleken. Jag vill inte solka ner den. Men den kräver sin tid och sin rymd. Jag började läsa den en regnig fredag i april, en kväll som nog tog allt för mycket av mina tankar i anspråk för att ge plats åt Duras. Därför ska jag fortsätta läsa Kärleken i sommar och ge den det utrymme en förtjänar.

Det finns en stor öppen plats i Bordeaux av Hanne Ørstavik
Under våren har två böcker av Hanne Ørstavik översatts och getts ut på svenska: Det finns en stor öppen plats i Bordeaux och På terrassen i mörkret. Jag har ännu inte läst den senare, men Ørstavik tenderar att återkomma till och fördjupa sina teman, på gott och ont. Det finns en stor öppen plats i Bordeaux är en roman utan särskilt avancerat yttre händelseförlopp. Det är läsning för den som uppskattar tankar om konsten, relationer, ensamhet och sexuell frustration. Ältande i sin bästa form.

Två diktsamlingar
djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund
djupa kärlek ingen är en titel som kan läsas positivt, menade Ann Jäderlund på ett författarsamtal tidigare i år. Det är en tanke att bära med sig under läsningen av denna diktsamling. Eller inte. Jäderlund har här samlat dikt som skrivits under en längre period, mellan 1992 och 2015. Det är dikt som verkar ha formats i ett evigt pågående och som aldrig tycks bli helt klar, varken i form eller riktning.

Pärlemor av Sofia Roberg
En svit snarare än diktsamling, utgiven i e-format, tar ingen plats i någon resväska. Men bör såklart läsas av helt andra orsaker. Pärlor, havet, kropp och minne är viktiga delar här. Havsanemoner, silkesproteiner och cellkroppar är ord som dyker upp i den här svitens tesaurus. En utmärkt bok att kombinera med Duras Kärleken.

Anna Liv Lidström:

Och runt mig faller världen av Marit Sahlström
Hur mycket ska en storasyster bära? Hur mycket ska hon mäkta med när allting faller? Det här är en nervigt berättad historia full av sommar, sorg och systerskap. En berättelse som behöver få ta plats. Även om det bitvis är vedervärdigt så är igenkänningen hög. Och runt mig faller världen är en viktig och verklig saga.

Elizabeth är försvunnen av Emma Healey
Maud är åttio år och hennes väninna Elizabeth är försvunnen. Hon skriver det på lappar som fyller hennes handväska och fickor. Hon berättar det för sin dotter, om det nu är hennes dotter? Hon säger det till polisen. Ändå verkar ingen ta hennes oro på allvar. Kan det handla om att Maud börjat bli glömsk? En ömsint, trovärdig bok om tilltagande demens, men också en parallell ungdomshistoria som behandlar en älskad storasysters försvinnande.

Jag lever, tror jag av Christine Lundgren
Tisdagar är jävliga dagar i Kims liv. Engelskalektionen tar aldrig slut och om fyra långa månader tar hon studenten. Då, denna vidriga tisdag, dör Moa. Bästa vännen. Det här är en berättelse som känns. Det är korta kapitel av dagbokskaraktär som heter ”dag femtioåtta” und so weiter. Det börjar med döden och sedan rör vi oss vidare i Kims liv där Moa blir ett svidande vulkanhål av saknad. Alla planer som fanns som nu blir till smulor. Att behöva bygga upp sin värld på nytt, utan sin bästa vän. Men allt handlar inte bara om döden. Det föds även oväntad vänskap. Och någonstans där framme finns en framtid dit Kim ska bege sig.

Om detta sjunger vi inte ensamma av Anna Jörgensdotter & Charlotte Qvandt (red)
Det är en mörk tid vi lever i. I veckan röstade riksdagen för hårdare asyllagar som försvårar permanenta uppehållstillstånd och splittrar familjer. Dikterna i den här boken är en kör av röster som sjunger om krig och förluster, stängda gränser och längtan efter en annan värld. Det är en samling av 28 poeter och en poesigrupp vars texter vill vara en väg till tanke, kraft och handling mot samhällsklimatet. Det är den viktigaste diktsamlingen på länge och jag deltar stolt med en svit.

Björn Schagerström:

Människoätande människor i Märsta av Aase Berg
En poetiskt flödande ungdomsroman om 16-åriga kompistrion Tove, Britta och Klara. Berättelsen rinner på som ett strömt vattendrag, fångar tonårens frigörelse på pricken och inleds såhär:

Vi är ödlor. Vi är världens vackraste djur. Vi skimrar som pärlor av grönt och rosa och lila. Vi ömsar våra svansar när fienden försöker fånga oss. Vi slingrar i regnbågsmönster och är snabba som ögat. Om det regnar på oss avsöndrar vi färg och målar om hela världen som vi vill ha den.

Herredjuret av Mattias Hagberg
Denna udda hybrid av essä, biografi och fantasi är en riktigt tänkvärd pärla om människans inordnande och kontrollerande av naturen med utgångspunkt i David Sjölander, konservatorn som dödat och stoppat upp elefanten på Göteborgs Naturhistoriska museum.

Tjärdalen av Sara Lidman
Lidmans debut som finns i fin pocketnyutgåva. Spännande historia om svallvågorna efter en dramatisk incident som sköljer över samtliga invånare i en västerbottnisk by.

Björn Waller:

Tre tips för den som vill fly till andra tider, och en för den som vill se nutiden:

En gud i spillror av Kate Atkinson
Jag trodde inte det behövdes en uppföljare till den fantastiska Liv efter liv. Herregud, vad fel jag hade. Där föregångare tar om samma historia gång på gång och låter saker gå lite annorlunda får vi här följa Teddy Todd genom bara ett liv, där allt är ett faktum utan att det är mycket att göra åt det, men de oändliga möjligheterna finns i de oändliga vinklar vi kan se minnen ur… och i Atkinsons fantastiska skildring av 1900-talets alla handlingar av godhet och massmord som går hand i hand.

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
Believe the hype. Ferrantes stort uppslagna men ändå så intima skildring av den långt ifrån enkla vänskapen mellan två flickor i efterkrigstidens Neapel är gjord av den där sortens läsheroin där en bara måste läsa en sida till, ett stycke till… Och du måste ju hinna läsa den innan del 2 kommer i höst.

The Most Dangerous Book: The Battle For James Joyce’s ”Ulysses” av Kevin Birmingham
Det borde vara svårt att tänka sig att en av de stora klassikerna för mindre än hundra år sedan var förbjuden att sälja, köpa och läsa. Att den brändes på bål, inte av enstaka galningar utan av staten. Att den samhälleliga moralen ansågs så bräcklig att en en bok som vågade säga JA till allt mänskligt stämplades som obegriplig och livsfarlig. Birminghams biografi över en galen irländare och hans bok är både rolig och utmanande, och ett måste för alla som någonsin älskat litteratur som vågar kliva över gränser. (För Ulysses själv har ni väl läst, slöfockar?)

Under krigets himmel av Niroz Malek
Medan vi har andrum hinner du med den här samlingen ögonblicksbilder från krigets Aleppo mellan nubben och sillen. Läs en tvåsidors novell om levande döda i Syrien på utedasset, och välj sedan om du vill göra som vår regering och torka dig i arslet med människoöden.

Elisabeth Lahti Davidsson:

Det samtalades om sommarläsning i en av SVT:s morgonsoffor nyligen. Det är under sommaren, menade medlemmarna i panelen, som det finns tid och ork för de ”svårare” böckerna. Under resten av året mäktar man på sin höjd med deckare och annan lättsmält läsning. Den här sortens resonemang har jag hört förut, och visst är det fint att vilja slå ett slag för en mer varierad läsning, men jag tycker att det är synd att förpassa den lite ”svårare” litteraturen till sommaren. Min erfarenhet är att en text som kräver lite mer av mig också ger mer tillbaka. Jag har dessutom ofta upplevt att en förmodat svår författare inte alls är det. Det handlar bara om att ge läsningen tid,så kommer berättelsen att nå in till de allra djupaste skrymslena i mig. Och där blir allt enkelt. Jag tycker att du kan läsa de böcker och författarskap som jag tipsar om nedan, året om. Självklart också i sommar.

De utsatta av Birgitta Trotzig
De utsatta (1957) är en berättelse om offret som förfelas. Handlingen utspelar sig i 1600-talets Skåne och i centrum står prästen Isak Graa som strävar efter att vara rättfärdig. Men ju mer han anstränger sig att göra det rätta, desto sämre blir hans liv. Han åldras och blir sjuklig, avsätts från sitt ämbete och utstött ur församlingen tvingas han tigga för sitt uppehälle. Slutligen spärras han in på dårhuset där han bokstavligen upphör att vara en människa. Hela den skatt av rättfärdighet som Isak Graa offrat har varit utan verkan. Via offret har människan sedan urminnes tid försökt tala med gudarna. De utsatta fick mig att fundera över mina egna offer. Och gudar.

Bonuslästips av samma författare: Sveket, som jag också har recenserat här på dagensbok.

Bübins unge av Mare Kandre
Bübins unge (1987) handlar också om ett slags offer. Berättelsen är skrämmande men Kandre låter oss också tolka skeendet som leder fram till människooffret som ett symboliskt vuxenblivande. Den mystiska och till synes oundvikliga förändringen som pågår i kroppen: blödningarna, kläderna som stramar. Kanske måste berättarjaget göra sig av med barnet, ”klen och blek, blötsint och svag”, för att kunna fortsätta ut i vuxenvärlden. På samma sätt kan man tänka sig att vi ibland, även som vuxna, behöver göra oss av med vissa mönster eller beteenden för att kunna fortsätta utvecklas som människor. Romanens slutord låter oss ana att den här sortens offer kan göra oss friare.

Så låser jag upp grinden och går ut och ställer mig på vägen –
En flicka skrattar i byn.
En pojke ropar.
Jag är ren och varm –
Spänd och vaksam.

Bonuslästips av samma författare: Aliide, Aliide (1991) som också recenserats här.

Ella Andrén:

Hon bad om det av Louise O’Neill
När jag skriver det här har precis ytterligare en friande dom gällande gruppvåldtäkt landat i medierna. En ung, berusad tjej på en studentkryssning instängd i en hytt med fyra främmande killar. En på vakt utanför dörren. Stockholms tingsrätt anser inte att det utgör en ”särskilt utsatt situation”. Våldtäkt handlar uppenbarligen inte bara om enskilda gärningsmäns problem, utan om hela samhällets. Irländska Louise O’Neill skildrar i romanen Hon bad om det med fingertoppskänsla en helt vanlig liten stad impregnerat av den vardagliga sexism som kan krossa en människa. Det har placerat även hennes debutroman, Only ever yours, i min att läsa-hylla i sommar.

Gudarna av Elin Cullhed
Trakterna kring Gävle har lite oväntat bjudit på åtminstone två intressanta läsbekantskaper den här våren. Recension av Madeleine Bäcks ”bruksskräckroman” Vattnet drar kommer inom kort, men mest gillade jag nog ändå Elin Cullheds debut Gudarna, om vänskap, vardagskaos och akutfeminism i Tierp med omnejd. Ostyrigt, rasande och livskraftigt om tre tonårstjejer som vägrar att kallas tjejer och är ute efter hämnd och revolution.

Palimpsest av Lisa Wool-Rim Sjöblom
Om ett möjligt liv som suddats ut och skrivits över med ett annat handlar Lisa Wool-Rim Sjöbloms självbiografiska grafiska roman Palimpsest. När Lisa själv får barn inser hon att hon måste göra ett nytt försök att ta reda på mer om de två första åren av sitt liv, åren innan hon adopterades till Sverige. Det blir en hjärtskärande kafkaesk resa i ett Sydkorea som inte gärna vill kännas vid den ibland skumma och samvetslösa hanteringen av barn och föräldrar – och förmodligen vårens vackraste seriealbum.

Lina Arvidsson:

De fördrivna av Negar Naseh
Det unga paret Filip och Miriam har flytt kalla Sverige för Sicilien, och ska med sitt nyfödda barn nu leva i en drömtillvaro. Men det knakar i fogarna. Medan hettan tilltar, det dricks alltmer gin, får de besök av vännerna Ashkan och Erika. Ashkan jobbar som journalist och ska skriva en bok om båtflyktingarna, en livssituation som Filip och Miriam inte satt sig in i, snarare skärmat sig ifrån. Boken handlar inte så mycket om just denna fråga, vilket förvånar mig med tanke på hur den framställts. Men oavsett är det en tät sträckläsare, ett riktigt kammarspel, där Naseh visar styrka vad gäller personporträtt. Vad vet vi egentligen om varandra? Skiljer sig markant från den mer experimentella debuten, som inte föll mig lika väl i smaken.

Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån av Bodil Malmsten
Den inhandlades på grund av titeln på en loppis för länge sen. Så har den stått i min bokhylla, orörd, som så många böcker gör. Inte förrän nu, när hon dog, fick jag tummen ur. Men det är bättre sent än aldrig. Romanen, som är debuten, kom 1994 och blev nominerad till Augustpriset. Malmsten har sagt att det var den som fick henne att paja ryggen. Skådespelaren Maurice Lind ska göra come back. Han är åldrande, han är gravt alkoholiserad, han är lämnad av hustrun som tröttnat på den notoriska otroheten. Han är totalt uppe i sig själv. Sällan har jag läst om en så otrevlig karaktär, och ändå varit så engagerad i hans öde. Extra kul att läsa om man skriver själv tror jag, språket är verkligen förföriskt. Håller sig ständigt, samtidigt som det rör sig fritt mellan tanke och handling. (Recension kommer!)

Nätterna på Mon Chéri av Stefan Lindberg
För dig som inte kan få nog av Palmemordet. Denna litterära pärla är ungefär lika förvirrad som utredningen. Författaren undersöker spåret 33-åringen, som han i denna version döper till Kenneth Swärd. Perspektiv, möjliga spår, sanning och fantasi; allt i en enda röra. Sit back and enjoy the ride! Kan stundtals också läsas som en drabbande skildring av hur det kan gå för en misstänkt som får sitt namn och ansikte uthängt i pressen. Tappar lite mot slutet, när Lindberg inte kan hålla sig från att dyka i andra aktuella spår. Men ändå.

En dag har stormen redan dragit förbi av Oscar Nilsson Tornborg
Jag vill slå ett slag för poesin, som jag upplever verkligen är på högvarv just nu. Våga läsa! Det tar ju så liten plats i packningen, oftast. Se det som en konstutställning: det kan kännas helt obegripligt på sina ställen. Men så kommer en strof, några ord, som träffar precis rätt. En drös samlingar väntar bredvid min säng på att bli lästa, denna är den enda jag hunnit med än så länge. Nilsson Tornborg är visserligen en gammal lärare och vän till mig, men jag vill ändå tipsa om hans senaste, som har ett enklare tilltal och känns mer direkt än hans tidigare. En dag har stormen redan dragit förbi handlar om livets förgänglighet. Men också om hoppet ett barn innebär. Mitt favoritcitat, om huset: ”Din / familj flyttar in där 1986. Du bor där / i tio år. Sedan bor huset i dig.”

Saga Nordwall:

Generation Loss av Elizabeth Hand
Om man vill att det ska vara action från första sekunden är Generation Loss inte något att satsa på men om man gillar deckare och thrillers där obehaget smyger sig på långsamt, krypande för att småningom crescenderas till något riktigt blodisande, då är den ett givet val. Cass Neary, en av livet hårt åtgången fotograf med sina fifteen minutes of fame mer än ett halvt liv bakom sig, reser till ett ruggigt Maine för att intervjua sin gamla idol. Väl där visar det sig att ingenting är riktigt vad det borde vara och att den största skönheten är granne med ondskan.

100 hemskaste av Helena Dahlgren
Nu är jag partisk, eftersom jag känner Helena Dahlgren, men när hon i 100 hemskaste listar sina bästa bok- och filmupplevelser i genren skräck blir det en enligt mig underhållande, tänkvärd och mycket medryckande bok. Korta inslag blandas med längre analyser och reflektioner av såväl verken som genren som sådan. Med långt över hundra tips på skräckupplevelser för såväl skräcknoviser som skräckkonnässörer kan den både läsas i ett svep och i små nedslag där den faller upp.

På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust
Om man är den sortens person som ser somrarna som sin chans till sammanhållen lästid och gärna tar sig an det lite mer krävande skulle jag vilja påminna om På spaning efter den tid som flytt. Man måste inte läsa hela, det räcker med första delen, med det är något smått beroendeframkallande med detta gigantiska romanbygge där tiden ständigt är i fokus, ett utsträckt då som flytt, gäckande, manifesterande sig i lager på lager av minnen. Det tar tid att läsa Proust och den Proustska tiden går i ett helt annat tempo än det man är van vid men om man lyckas försjunka i de sirligt omständliga formuleringarna blir man också belönad.